Fandom

Svenskanoveller Wiki

Asken av goferträ

753sidor på
denna wiki
Add New Page
Kommentarer0 Share

Av Abraham Sutzkever

Han kommer inte själv ihåg vem som anförtrodde honom hemligheten.
   Det kan ha varit en dröm.
   En drömdvärg på kvicksilverfötter hade smugit sig in i hans själ genom ett fönster som han glömt stänga och berättade hemligheten för honom.
   Det kan också ha legat till så, att gubben som gömt sig i ett gravmonument på begravningsplatsen — väntande på att hans långa purpurfärgade skägg likt en rönnbärsgren skulle växa ned i jorden till de döda — hade berättat detta för honom med stammande läppar.
   Och kanske, detta kan han inte säkert frånsvära sig, hade hemligheten framklagats av en gök på jiddisch.
   Han minns inte vem, bara att någon på den tiden hade förrått hemligheten att där och där på Tartargatan i en brunn låg en ask av goferträ gömd, full av de dyrbaraste diamanter — de enda av sitt slag i världen.

Det brinnande krigsslutet drog ännu genom den döda staden som en jättelik förhistorisk varelse.
De svarta områdena med utbrända väggar belägrades av leriga moln, som om dessa kommit ned för att åter bygga upp staden ...

En natt hade mannen, iklädd papperskläder som han hade sytt av blad från heliga böcker, lämnat begravningsplatsen och begivit sig till Tartargatan för att söka reda på brunnen.
   Trots att han var tunn som ett finger, värmde historien om asken av goferträ hans benknotor.
   Han behövde inte söka länge efter brunnen. Månen slickade dess väggar med mögelfläckar och bredvid den låg brunnsvängeln, lik en galge som knäböjer inför den hängde.
   Mannen tittade ner, men såg ingenting, ty hans ansikte täcktes med spindelväv när han böjde sig över brunnsöppningen.
   Han rev sönder den blinda spindelväven i ansiktet och kastade ned en sten för att mäta djupet enligt falltidens längd.
   Stenen svarade honom.
   Från en innerficka drog han fram ett rep, band det kring en yxa och firade ner sig i brunnen, som en sotare i en skorsten.
   Vattnet var lika varmt som hjärtat hos en nyss avliden.
   Först då månen likt en pärlprydd turturduva flög upp ur brunnen med en suck, fann mannen goferträasken under vattnet, och gömde den i en innerficka. Hans ben sjöng då han drog sig upp.
   Morgonsolen hängde som en blodsdroppe över landskapet.

Mannen rusade över glödande kol, tills han nådde fram till den gamla begravningsplatsen.
   Först där borta med ett klapprande hjärta och med ögon som vilda vallmoblommor vågade han ta skatten i sina händer och lyfta den framför sig.
   Vad han såg var en dödskalle.
   En skalle, som av gammalt pergament, med två häpna hål och ett klokt livfullt leende, tittade på honom i sitt sönderfall och sade inte ett ord ...
  — Skalle, vad heter du?
   Och när de sammanbitna tänderna i skallen vägrade svara, kunde mannen inte hålla sig utan kastade den på marken som Moses gjorde med stentavlorna.
   Snart gick det upp för honom att skallen var lik hans far.
   Han täckte det livfulla leendet med kyssar och hans glödande tårar droppade ned i skallens hål.
   När han kysste honom kände han något förtroget. En varm melodi spelade i hans ådror.
   Plötsligt slog honom en ond kraft bakifrån:
  — Nej det var inte pappa, han såg inte ut så.
   Han tog skallen igen i sina händer och ylade som en slagen hund:
  — Vad — är — ditt — namn?!
   Då hörde mannen sitt eget namn ...
   Och han kände att huvudet som han burit så många år på sina axlar inte var hans.

Han satte skallen på sitt huvud. Och han höll den fast där och gav sig — klädd i de papperskläder som han sytt av blad från heliga böcker ut i den döda staden för att möta Förlossningen.

Ur Grönt akvarium, 1986. Översättning Salomon Schulman.

Ad blocker interference detected!


Wikia is a free-to-use site that makes money from advertising. We have a modified experience for viewers using ad blockers

Wikia is not accessible if you’ve made further modifications. Remove the custom ad blocker rule(s) and the page will load as expected.

Runtomkring Wikias nätverk

Slumpartad wiki