FANDOM


Av: Jan Myrdal
   
   BJARNES GÄNG HADE byggt en stilig koja. Den var brädfodrad inuti och hade väggfasta bänkar och om man stod lite hukad kunde man nästan stå rak i den. Men utifrån kunde man inte se att det var en koja för den låg vid berget och man hade skurit ut grästorvor och lagt över taket så att den såg ut som en fortsättning av berget. Olle hade till och med grävt upp en liten tall som han planterat på taket. Men den tog sig inget vidare.
   Gänget brukade sitta där inne och röka 39:an Turk och berätta historier och Bjarne var väldigt stolt över kojan för han kände inte till något gäng som hade en så flott koja.
   Man hade snott virke och material på alla byggen runtomkring. En gång när Bjarne och Lelle kom gående med en byschdörr som dom hittat på ett bygge kom en gumma fram till dom och frågade var dom fått tag på den. Men Bjarne hade bara tittat på henne och sagt: Den har vi fått lov att ta, och då hade hon låtit dom gå. Men dom var väldigt rädda efteråt.
   Olle hade målat golvet och väggarna med lackfärger så kojan var blank och skinande av ljusa färger. Ingen fick gå in i kojan utan att ta av sig skorna och Olle svor åt grabbarna varje gång någon repat färgen eller satt en smutsfläck någonstans.
   Det låg en rostig järnkamin på en villatomt nere vid den gamla spårvägshållplatsen och Olle hade bestämt att Lelle och Bjarne skulle hämta den. Dom smög sig dit en kväll och det var regn och mörkt så ingen brydde sig om dom. Det dunkade hårt i bröstet på Bjarne när han langade kaminen över staketet till Lelle. Dom smög sig med kaminen fram till kojan genom skogarna. Två gånger måste dom passera vägen, men då spanade dom först så ingen skulle kunna se dom och anmäla dom.
   Olle berömde dom när dom kom med kaminen och den kvällen satt hela gänget runt kaminen och kände hur den värmde. Dom hade ju nästan fått ett riktigt hus nu. Ett som var deras eget. Men dom hostade hela tiden för kaminen rykte in så mycket.
   Bjarne var orolig för den där kaminen och talade med Lelle om den. Någon kunde komma på dom och då blev det barnavårdsnämnden och sen var det klippt.
   —Se vad dom gjorde med Affe, sa Lelle, se vad dom gjorde med honom, han kom på uppfostringsanstalt.
   Dom talade med Olle och alla dom andra om det och eftersom kaminen rykte in så mycket och egentligen var sönderrostad så tyckte Olle och grabbarna att dom lika gärna kunde bära tillbaka den. Det var mycket svårare att bära den tillbaka än vad det hade varit att hämta den. Varje gång det prasslade i buskarna bredvid dom stod dom alldeles blick stilla och kände pulsarna dunka i halsen. Det sjöng i öronen när dom måste springa tvärs över vägen med den tunga kaminen och två stora kom gående under gatlyktan. Barnavårdsnämnd uppfostringsanstalt. Och Lelle svor över Olle som sagt åt dom att hämta kaminfan.
   När dom välte ner den över staketet in på tomten, dånade det över hela kvarteret och dom sprang för glatta livet in mot skogen. Där gömde dom sig och hörde villaägaren gå ut i trädgården och leta. Förbannade kaminskrälle, sa han. Bjarne och Lelle såg på varandra och skrattade, dom förstod att villaägaren egentligen slängt bort kaminen redan från början. Men, sa Lelle, den var så dålig och rykte ju in så han kunde gärna få tillbaka den.
   Gänget slogs ibland med kissedoggarna som bodde nere vid villakvarteren vid gamla spårvägshållplatsen. När Bjarne gick hem från skolan en dag mötte han en av dom. Kissedoggen var stor och hade redan börjat på gymnasiet. Bjarne gick rakt fram och väjde inte för honom och kissedoggen sa:
   —Va gloru på skitunge?
   —På dej, sa Bjarne och var kall inombords, hade is i magen, för han hade aldrig slagits med någon som var så stor förut. Kissedoggen var stark men efter en stund fick Bjarne en nacksving på honom. När han vält över honom på rygg försökte doggen ta jesusgreppet på honom, men då blev Bjarne riktigt förbannad för sånt gör man ju inte, så han stukade två av doggens fingrar på höger hand, pekfingret och långfingret och då sa doggen pax och gav upp. Sen kom två andra och Bjarne sprang in mot skogen.
   Nästa lördag när dom satt nere i kojan kom Lelle in.
   —Hets grabbar, sa han, kissedoggarna kommer hit, dom har påkar med sig.
   Hela gänget rusade ut och gjorde sig redo att slåss. Olle spände på sig den stora handsken med sand. Han doppade den i vatten innan han gick ut så att sanden skulle bli riktigt blöt och tung. Bjarne hade sin påk han täljt i skogen och dom flesta av grabbarna hade också hemmagjorda påkar.
   —Nu ska du få betalt för gammal ost, ropade kissedoggen som Bjarne kväst för några dagar sedan. Han ledde dom andra. Kissedoggarna hade gjort påkar av luftskyddets bårstänger som dom sågat itu och kretat handtag på. När dom slagits en stund sprang några hem. Dom hade fått nog. Den stora kissedoggen drog upp en luftpistol ur vindtygsjackans ficka och sköt Bjarne i benen med saltskott. Han träffade två gånger och Bjarne måste nästan bäras ner i kojan för att vila. Han hade svårt att gå en vecka efteråt. Ingen vann för det blev mörkt så fort på hösten och båda gängen skildes i mörkret och svor åt varandra.
   När veckan var över och Bjarne gick till kojan igen var det ett brett dike tvärs genom den plats där kojan hade stått. Gubbarna som jobbade där sa att det skulle bli avlopp för den nya stadsdelen och kojan hade man sprängt bort för flera dagar sedan. Det hade varit en stilig koja, den stiligaste Bjarne sett och när den var borta upplöstes gänget också.
   
   Ur: "Byggnadsarbetaren" nr 11/54

Ad blocker interference detected!


Wikia is a free-to-use site that makes money from advertising. We have a modified experience for viewers using ad blockers

Wikia is not accessible if you’ve made further modifications. Remove the custom ad blocker rule(s) and the page will load as expected.

Runtomkring Wikias nätverk

Slumpartad wiki