Fandom

Svenskanoveller Wiki

Café i sorg

753sidor på
denna wiki
Add New Page
Kommentarer0 Share

Av: Stig Claesson
   
   EN LANDSFADER HAR gått bort: Ett majestät har ändat sitt långa och trogna liv: Djupt sörja vi.
   Över texten finns en blygsam bild med tunn ram. En slöja av svart flor döljer den avlidne och ger honom ingens och allas drag. Två vita nejlikor kämpa för livet i en röd vas. Röken från tre levande ljus stiger sakta mot taket och ansikten strama av högtidligt återhållna tårar speglar mungipor i mörkt brunt kaffe. Handen kramar koppen och kakor orörda. Långsamt krypa hundratals fiolstråkar i tofflor av vadd och varje körens dämpad ton sänker ögat mot helig mull. Vördsamt bläddrar tummen tidningens svarta text och bilder tunga av gamar. Ingen undgår längre den långa skuggan av slutat majestät.
   Café i svart. Café i sorg.
   Naturligtvis sörjer också Greken. I hans blå pupiller växer inte längre några gröna träd. Inte ens sorgekaffet dagen till ära kan hindra den flod av svart vatten körens vandrande i dimma drar ur hans inre. Han förstår inte sina händer och med fiolstråkarnas tynande toner förvandlas i en oändligt smärtsam övergång hans ögon till ett violett mörker.
   Ingen skulle ostraffad påstå att Greken sörjer en avliden konung. Ingen skall få mej att tro att den ruta av kyla han så ofta talar om av rojalistisk värme smält. För att fortleva har Greken sagt måste man förstå och för att förstå fordras att man i bröstet någonstans kan bevara ett seende emaljöga som aldrig fylles av tårar. Ett öga stumt av inte för och inte emot. En ruta av kyla där ingenting vilar.
   Men mörkret i Grekens ögon är djup sorg.
   Jag säjer: Det är lika bra att du går till slottet och tar dej en liktitt samt medtag för bevis av vördnad en av den röda vasens nejlikor. Från Greken till kungen. Farväl hövding.
   Grekens emaljöga fungerar inte. Tungt vilar hans händer. Vita som snö hans fingertoppar. Att man nu kan göra Greken illa gör mej rädd eller glad. Jag ville ta på hans sår. För att det är öppet och för att han tigger om det.
   Jag säjer: Om du sörjer kungen kan jag verkligen inte hjälpa dej. Jag säjer: Du har ingen rätt att sörja kungen. Du har aldrig gillat kungar.
   Sen säjer jag att om det är så att han sörjer kungen är han dum. För att kungen är nämligen inte död att det bara är den gamla kungen som är väck och att det redan finns en ny kung.
   Hör nu Grekfan. Du blir sjuk av den här helveteskören. Det låga registret passar inte dej. Sörjer du för att det finns en ny kung eller sörjer du ingen kung alls. Begär inte att jag skall förstå. Dela i stället Greken. Jag känner en kille som blanda ihjäl sej.
   Grekens händer vred stillsamt smärtan. Röken från cigarretter smög mot våra fötter tungt som efter cigarrer. Fötterna stampade ingen takt och begravda i dimma låg våra tår orörliga. Klockan slår länge halv åtta.
   Likvaka utlyst av pojkarna vid hovet sänker självklart medborgarens ansikte på halv stång och regnvattnet unknar i ögonvrån.
   Men Greken är ingen medborgare.
   Jag säjer: Om du har utnyttjat den här atmosfären och rotat fram någonting att sörja tycker jag utan att det annars angår mej att det verkar missriktat. Det liknar och passar dej inte Greken att låta staten bekosta sorgemarscherna. Dom är inte till för dina sorger. Du kan inte sörja.
   Det föresvävade mej att sorgedagen var kanske till för att utnyttjas att jag också skulle ställa upp med en enkel klagan. Men inte konkurrera med den nattmara Greken led av. Hans sorg gjorde mej sorglös.
   Jag sörjer kungen säger Greken långsamt jag sörjer kungen som är död och kungen som lever. Jag känner stor sorg och jag sörjer kungen.
   Du är inte klok Greken. Vad tror du grabbarna ska säja: Greken är upptagen med kungasorg. Det är natt för dig Greken. Så säjer jag och sen tydligare: Det är omgiv under tio. Börja igen. Du har antagligen inte ätit duktigt och sovit duktigt eller känt dej duktig under några dagars tid.
   Utan att se på mej säjer han: Grabbarna kommer att säja. Dom kommer att säja att jag på eget initiativ börjat sörja någonting utanför dom. Vi visste inte att man fick det. Dom kanske sen i ren rädsla skulle komma hit och sympatisörja. Det kunde ju hända att det Greken sörjer vore värt att sörja.
   Inte kungen sa jag.
   Jo kungen med sa Greken.
   Du talar om dina kompisar Grek åtminstone talar du om mina. Jag blev nästan förbannad. Fiolerna var inte längre sorgsna dom var sura.
   Kompisar sa Greken kallt. Om någon av grabbarna kommer hit och jag inte har lust att se honom skulle han känna det. Men han skulle inte gå. Nej då. Vi kompisar håller ihop. Han vill gå men anledningen att han inte är önskvärd för tillfället duger inte. Inte heller för mej så jag skulle inte be honom gå. I stället frågar han mej om jag vill gå på bio. Och det vill inte jag. För att då själv kunna gå frågar han även om han har biopengar om jag kan låna honom några spänn. Kan jag det är saken klar. Numera mutar vi varann. Snyggt och ordentligt köper och säljer vi oss själva ut eller in allt efter läget. Oss kompisar emellan.
   Det fanns inga ess i den här leken. Jag hade lust men ändå inte lust att gå. Att tycka synd om är kanske på sin plats. Jag säjer försiktigt: Har det hänt något särskilt.
   Han nästan glor. Han säjer: Har du märkt att något särskilt har hänt.
   Nästan att jag sprang på det men jag sa: Ingenting utöver det närapå vanliga.
   Mörkret i Grekens ögon steg och sjönk som hjärtat det följde. Greken kanske aldrig påstått någonting utan för varje dag frågat. Att han i dag frågat färdigt kanske och i stället för svar mötte en korridor av tystnad. Hans egen puls allt han hörde harm allt han kände.
   Men inte Greken med sitt aldrig tårfyllda emaljöga.
   För honom fanns inget svar bara rätten att äga gåtan.
   Botten opp Grek sa jag. Det är möjligt att du känner dej illa behandlad. Det är möjligt och rörande. Men du blir bara fånig om du tar det på det sättet. Av dina exempel att döma så ...
   Jag kände att jag blev tarvlig. Men jag var tvungen att tala. Jag skulle inte stå ut med den inre monolog jag väntade skulle rinna ur killen. Inte en sådan här dag och inte till denna underliga evighetskör. Tre levande ljus och två dödsdömda nejlikor som ständigt tar nya tag i iskanten.
   Greken hann före mej. Han hade tydligt lagt om växeln. Han sa: Den som är kung har ett rike. Den som har ett rike är en kung.
   Draget från dörren lämnade de levande ljusens sot oplågad i stilla färd mot taket. Inte ens när någon kom eller när någon gick.
   Greken gav och frågar: Om du vore kung vad vill du då ha.
   Jag mörkade och sa: En drottning.
   Det finns ingen kung utan rike heller ingen drottning utan rike. En kung och en drottning har ett eller två riken. Han talade i sömnen. Det glittrar aldrig i munnen på en kung och aldrig heller i en drottnings öra. Att försvara sitt lilla rike och endast se glädjen missunnad och alltid känna den i fria riddares och trippande hovdamers stomatolbett. Att därför aldrig komma på det alla vet. Att inte veta att alla försvarar ett dåligt rike och fria fodrar inga bett svar.
   Fortfarande mörkt och jag svarar: Om det var riktat mot kungahuset har du rätt om det var för kungahuset är jag avgjort av motsatt åsikt.
   Greken vänder blad. Av feber eller som av feber håller handen koppens sidor. Länge väger fingret skeden ojämnt.
   När tanten som har det här fiket ser att sorgen griper oss kokar hon genast bättre kaffe. Vinerbröden håller hon varma och socker får varje gäst tillräckligt. Musiken dämpar hon och ljuset. Ögonen håller hon slutna och varje ansikte får stamgästens välkända drag. Hon tror att hon tror att om vi bli tillräckligt nedstämda lämna vi vårt bord. Och att vi då ingenstans ha att ta vägen och att hon aldrig ser en kund mera. Men hon vet att vill vi gå kan inget kaffe i världen hindra oss. Hon säljer och vi köper så inget samvete för hennes skull och hon inte för vårt. Det är renhårigt och oantastbart. Vissheten om att hon inte behövde koka bättre sorgekaffe och att stamgästerna inte är stamgäster för kaffets skull utan för trivseln skulle hon aldrig erkänna. Den kräver mer och hon skulle tro att vi ville erövra hennes rike och dela hennes makt i det som är svårast av allt att meddela och förklara. Hellre då bättre kaffe.
   Om det är därför din tristhet liknar sorg säjer jag tar du i väl kraftigt.
   Det violetta mörkret viker stilla. Ögonen kan nästan se och uppmuntrad säjer jag: Låt oss gemensamt vila händerna bland biografannonser.
   Jag säjer: Kan du låna mej tre spänn.
   Men smärtan gnisslar Grekens tänder. Högt säjer jag av fruktan mest: Men sorgen Greken jag förstår inte sorgen. Var passar den in. Han svarar: Den är min och drottningens.
   Innan jag går säjer jag att det är musikens fel att han inte tål tempot i sorgemarscher. Att jag i vilket fall inte gör det.
   Jag är på väg till bio Greken säjer jag.
   Den svarta vågen steg och fyllde rummet. Grekens emaljöga höll på att växa. Mot hans vilja i självförsvar var han havande på en isbit större än han tålde eller än han kanske var mogen för. Kroppen vred smärtsamt hungern och i oviss protest hängde armarna tunga av järn.
   Jag sörjer kungen sa Greken utan att se mej utan att någonsin ha sett mej jag sörjer kungen som är död och kungen som lever. Jag känner stor sorg och jag sörjer kungen.
   
   Ur "Femtital" nr 3/51

Ad blocker interference detected!


Wikia is a free-to-use site that makes money from advertising. We have a modified experience for viewers using ad blockers

Wikia is not accessible if you’ve made further modifications. Remove the custom ad blocker rule(s) and the page will load as expected.

Runtomkring Wikias nätverk

Slumpartad wiki