Fandom

Svenskanoveller Wiki

Camouflage

753sidor på
denna wiki
Add New Page
Kommentarer0 Share


Av W. E. Johns

Biggles 06.jpg


   Från sin upphöjda position i sittrummet på en Camel betraktade Biggles ointresserat trakten under sig. Trassliga härvor av tunna vita linjer utmärkte skyttegravs-systemet, där en halv million män voro fastlåsta i strid på liv och död, och en linje små vita rökskyar, som såg löjligt ofarliga ut på avstånd, visade omfattningen av artilleriets spärreld.
   Han vände mot öster in över fiendens land och undersökte varje skrymsla av himlen. Under några minuter flög han så, hållande ett vaksamt öga uppåt och då och då kastande en blick nedåt, för att hålla reda på landmärkena. Under en av dessa, med jämna mellanrum återkommande inspektioner fångade något hans öga. Han måste göra en ytterligare undersökning och han vaggade på vingarna för att se bättre.
   —Jag vill bli hängd, mumlade han för sig själv. Lustigt, det där har jag aldrig sett förr. Föremålet, som väckt hans förvåning var alldagligt nog. Det var helt enkelt en liten kyrka, på en liten höjd. Hans blick följde den slingrande vägen som ledde till stora landsvägen till Lille och sedan till den lilla byn Bonvillier, vilken kyrkan synbarligen hörde till. — Jag kunde ha svurit på att kyrkan låg mitt i byn, tänkte han. — Förbaska det, sade han högt, då hans öga föll på en fyrkantig tornbyggnad vid torget. — Två kyrkor, eh? De måtte ha religionsmani, log han. — Jag antar, det andra är ett kapell; lustigt att jag inte lagt märke till det förut. Det är lätt att se, det ska alla veta.
   Han vände åter mot fronten och efter en ny ingående granskning av den omgivande atmosfären, såg han på kartan och letade efter kapellet. Det var inte utsatt. Han gjorde en stor lov, stjälpte sig ner på sidan för att fortare förlora höjden och fullkomligt ignorerande den välkomnande salvan från luftvärnet, tog han sig en närmare titt på byggnaden, som väckt hans intresse. Gammal helgedom, avgjorde han, då han varseblev detaljerna. Murgrönsbevuxna väggar, otuktade grundstenar och prunkande blomsterodlingar, som prydde själasörjarens bostad.
   En alltför närgången krevad påminde honom om, att han var farligt lågt över fiendens land och då han slutat sin patrull gasade han på hemåt, medan han tömde sina kulsprutor över fiendernas bakre skyttegravar.
   Då han anlänt till aerodromen och landat, gick han i sakta mak till expeditionen. överste Raymond från högkvarteret, som var inbegripen i ett allvarligt samtal med major Mullen, avbröt detta och hälsade nickande.
   —God morgon, Bigglesworth, ropade han vänligt.
   —God morgon, sir, svarade Biggles. — Jag hoppas att det inte är fråga om att hämta några fler paket, tillade han grinande.
   —Nej, svarade översten allvarligt. — Men jag är litet bekymrad i alla fall. Vi kan inte lokalisera den där förbaskade tunga kanonen, som oroar våra reservförläggningar. Vi har fotograferat varje antaglig plats, men vi kan inte finna ett spår av den. Ni har väl inte sett en bortkommen kanon någonstans, förmodar jag.
   Biggles skakade på huvudet. — Jag har inte sett ett dugg under hela morgonen, svarade han missmodigt, förutom en kyrka, som jag inte visste om. Han tog en penna från majorens skrivbord och utmärkte platsen på sin karta.
   Översten kastade en blick över axeln och log överlägset. — Ni har fått saken om bakfoten, sade han. — Där finns ingen kyrka.
   Mahoney och de andra officerarna inträdde i rummet för att skriva sina stridsrapporter, men Biggles brydde sig inte om dem.
   —Vad menar ni, sir? frågade han litet stött. — Jag vet hur en kyrka ser ut, då jag ser den.
   —Vad var det för sorts kyrka, frågade överste Raymond. Biggles beskrev den ingående.
   —Det är kyrkan på kullen vid Berniet, log översten.
   —Berniet! utropade Biggles. — Men jag har inte varit i närheten av Berniet i dag. Jag ber om ursäkt, sir, men jag såg den där kyrkan här, och med pennspetsen utpekade han helt bestämt läget vid Bonvillier.
   Överste Raymond skakade klentroget på huvudet. — Se hit, sade han plötsligt och tog fram ett fotografi från ett foliohäfte som låg på bordet och räckte det till Biggles. — Dessa fotografier togs i går. Där är Bonvillier, där är bivägen — där finns ingen kyrka, som ni ser. Biggles stirrade på fotografiet med komisk häpnad, för att sedan rynka ögonbrynen.
   —Du har fel, Biggles. Det finns ingen kyrka där, inföll Mahoney.
   Biggles vände sig blixtsnabbt runt. — Menar du, att jag inte kan läsa en karta, eller att jag inte vet, var jag är, då jag flyger, fräste han ifrån sig.
   —Förefaller så, grinade den andre gruppchefen, tydligt »full i skratt». Biggles sprang upp, vit av förtrytelse. — Tycker du, du är lustig nu? morrade han. — Vi får väl se, vem som har rätt.
   Han gick ut och slängde igen dörren efter sig.

   Vid gryningspatrullen den följande morgonen flög Biggles rätt mot Bonvillier och tittade förtroendefullt efter kyrkan. Hans blick följde vägens vita linje. Där är avtagsvägen — till byn — jag vill va — — Han stirrade fascinerad mot platsen där han föregående dag hade lokaliserat helgedomen. Han sköt upp glasögonen och granskade omsorgsfullt båda sidorna om vägen, men där utbredde sig endast tomma fält. — Jag håller på att bli tokig, mumlade han bittert för sig själv. — Jag är mogen för hemmatjänst nu. Jag börjar att se i syne. Den finns inte här. Bäst att ta en titt på Berniet.
   Tio minuter senare cirklade han högt över den andra byn och spanade förgäves efter kyrkan. — Ha, ha, skrattade han. — Förbaskat bra. Vi har alla haft fel. Den är inte här heller. Plötsligt blev han allvarlig. — Om den inte är här, var katten har den tagit vägen? mumlade han. — Det måste ha varit en kyrka, emedan de andra har sett den. »Saken» kan inte vandra omkring, komplett med kyrkogård, prästgård och trädgård. Han var förbryllad och hans ögonbryn rynkades tankfullt. — Jag ska gå till botten i detta, om det också ska ta mig hela dagen, lovade han sig själv och började sin undersökning.
   Under mer än en timme flög han hit och dit utefter linjen, systematiskt granskande marken, bit för bit, och var nära att överge sin självpåtagna uppgift, då han plötsligt fann vad han sökte. Upptäckten gav honom nästan en chock. Han höll just på att undersöka en skog, långt avlägsen från fronten — han misstänkte att den gömde ett luftvärnsbatteri, som besvärat honom då hans blick föll på en välkänd murgrönsklädd vägg, otuktad stengrund och välhållna prästgårdsplanteringar. Allt stod trevligt uppställt vid skogsbrynet, en halv mil från vägen och några fallfärdiga stugor.
   —Jaså, du är där, muttrade Biggles bistert. — Jag ska se närmare på dej, så jag känner igen dej, nästa gång vi råkas. Han förde spaken framåt och gled ner i en brant, vinande dykning, som förde honom på tre hundra meters avstånd från det misstänkta föremålet. Då han rätade upp planet, med blicken alltjämt på kyrkan, drog han häftigt andan och svängde ur kursen. Camelen vacklade viljelöst till, då luften plötsligt slets sönder av en kvast av svart rök, som blossade upp knappast trettio meter vid sidan om honom. En annan uppstod framför honom och något kraschade genom hans vänstra vinge, bara några centimeter från flygkroppen. I nästa ögonblick var luften omkring honom ett enda regn av järn, eld och virvlande rök.
   —Herre Gud, mumlade Biggles, då han vacklade som en sårad fågel i detta regn av stål och explosioner. Vad har jag råkat in i? Han fick Camelen nedåt med en fart så att hastighetsmätarens nål stannade vid maximum. Först tio meter från marken rätade han ut planet som en skräckslagen beckasin.
   —Gud, sade han matt, då beskjutningen dog bort bakom honom. — Vilken dans. Han rusade mot fronten genom en hagelskur av maskingevärskulor, landade på aerodromen och sprang direkt till expeditionslokalen. Han fick höra, att chefen var uppe i luften. Han ryckte till sig telefonen, begärde Högkvarteret och bad att få tala med överste Raymond.
   —Jag har hittat kyrkan, sir, ropade han, då överstens röst hördes i luren.
   —Vad det är med den? Jo, det ska jag säga er. Den är inte vid Berniet —. Förlåt, sir — jag menar inte att vara respektlös, men det är ett faktum. Den finns inte vid Bonvillier heller. Jag har tillbragt hela morgonen med att leta efter den och slutligen kom jag på den vid en långsträckt skog, alldeles öster om Morslede. Lustigt, säger ni, sir? Ja, det var lustigt, men jag har något ännu mer lustigt att säga. Det där fördömda tabernaklet är på hjul; det flyttas under natten — och den kanonen ni letar efter är inuti det. Ett ögonblick, sir. Ni ska få positionen. Vad sa ni, sir? Beskjutning? — Gott, jag ska fara och titta på fyrverkeriet.
   Tjugu minuter senare betraktade Biggles från säker höjd, hur salva efter salva av granater från ett halvt dussin batterier, sönderslet marken och pulvriserade »kyrkan» och dess innehåll. En R. E. 8 cirklade ovanför och ledde artillerielden.
   —Det där kommer att lära er, att inte leka maskerad, när det inte passar sig, anmärkte Biggles torrt, då han vände hemåt.

Ad blocker interference detected!


Wikia is a free-to-use site that makes money from advertising. We have a modified experience for viewers using ad blockers

Wikia is not accessible if you’ve made further modifications. Remove the custom ad blocker rule(s) and the page will load as expected.

Runtomkring Wikias nätverk

Slumpartad wiki