FANDOM



   Av Sanfrid Neander-Nilsson

Dodas julotta


   I den socken i norra Skåne där jag är född fanns det i min barndom bara en enda gammal ryggåsstuga kvar. I ryggåsstugan bodde Karna Jönsdotter som brukade arbeta hos oss som hjälpgumma, särskilt vid slakt, byk och bak före de stora helgerna.
   Det var en kväll i december efter julslakten som Karna, då hon satt hemma i köket och stoppade korv, berättade för oss barn det hemska som en gång hade hänt henne när hon hamnade i kyrkan på de dödas julotta.

Karna hade bara en gammal lodklocka i sin stuga. Den var osäker i gången och den jul denna berättelse handlar om hade den stannat. Karva, som bodde alldeles ensam i sin stuga, visste sålunda inte när hon vaknade på julnatten hur mycket klockan var. Hon tyckte emellertid att hon kände på sig att det närmade sig julottetid, steg upp och klädde sig och tog vägen till kyrkan.
   Karna kände att hon var tidigt ute. Det var ännu mörkt i gårdarna och eftersom det var barvinter var det också mörkt att gå. Då hon närmade sig kyrkan såg hon emellertid att den var alldeles upplyst. Hon förstod att folk redan hade börjat komma fast hon inte hade sett några människor på vägen. Att ljuset i kyrkfönstren lyste med en egendomlig blåaktig glans kom hon först att tänka på efteråt.
   När Karna öppnade vapenhusdörren fick hon till sin förbluffelse se att kyrkan var alldeles proppfull. Hon gick emellertid som vanligt fram över gången, öppnade dörren till kyrkbänken, satte sig strax innanför, lutade huvudet i handen och läste fader vår.
   När hon lyfte huvudet igen föll hennes blick på bänkkamraten. Hon hisnade av förfäran. Kvinnan som satt bredvid henne saknade huvud.
   Den huvudlösa var hennes döda faster, som den gången hade varit död i mer än tio år.
   Fastern lutade sig mot henne och viskade:
   —Spring, spring allt vad benen håller! Men när du kommer i vapenhuset så kasta kappan på golvet! I samma ögonblick Karna reste sig upp, reste sig också alla de döda och störtade efter henne. Karna lyckades nå vapenhusdörren, vred kappan av sig i farten och sprang för livet hem till sin stuga.
   När hon nådde dörren hörde hon att de döda hade hunnit fram till stättan nere vid vägen. Hon slog igen dörren, lade stål i kors över tröskeln och sjönk utmattad ner på golvet. Först fram på förmiddagen lyckades hon krypa fram till sängen. En grannkvinna fann henne där dödssjuk när hon kom in på kvällen rent tillfälligtvis. Sen låg Karna sjuk i tre hela veckor.
   När grannarna i socknen ett par timmar efter Karnas julottebesök samlades i kyrkan låg det en liten hög grå gravmull inne på vapenhusgolvet. Det var Karnas kappa som hade uppehållit de döda och som de hade behandlat på det sättet. Karna visste, att om hon inte hade lyckats kränga kappan av sig i vapenhuset hade hon själv inte längre varit i livet.

    Källa: Ur Sanfrid Neander-Nilsson, Spökbruden på Bergfors, Fahlcrantz & Gumaelius, Stockholm 1947. Illustrerad av Hans Arnold.

Ad blocker interference detected!


Wikia is a free-to-use site that makes money from advertising. We have a modified experience for viewers using ad blockers

Wikia is not accessible if you’ve made further modifications. Remove the custom ad blocker rule(s) and the page will load as expected.

Runtomkring Wikias nätverk

Slumpartad wiki