Fandom

Svenskanoveller Wiki

Det föränderliga havet

753sidor på
denna wiki
Add New Page
Kommentarer0 Share

Av Ernest Hemingway

"Okej," sa mannen. "Vad tycker du?"
   "Nej", sa flickan, "Jag kan inte."
   "Du menar att du inte vill."
   "Jag kan inte", sa flickan.
   "Det är just det jag menar. Du vill inte."
   "Okej," sa flickan. "Du får som du vill."
   "Jag får inte som jag vill. Jag önskar, vid Gud, att jag fick."
   "Det har du fått en lång tid," sa flickan.
   "Det var tidigt och det fanns ingen i caféet förutom bartendern och de två som satt tillsammans vid ett bord i hörnet. Det var i slutet av sommaren och båda var så solbrända att de inte verkade passa in i Paris. Flickan hade en tweedkostym, skinnet var jämt gyllenbrunt. hennes blonda hår var kortklippt och vek vackert undan från pannan. Mannan granskade henne.
   "Jag ska döda henne", sa han.
   "Snälla, gör inte det," sa flickan. Hon hade väldigt fina händer och mannen såg på dem. De var smala och bruna och mycket vackra.
   "Jag ska, Jag svär vid Gud att jag ska."
   "Det kommer inte att göra dig lycklig."
   "Kunde du inte blivit inblandad i något annat? Kunde du inte blivit inblandad i nån annan smörja?"
   "Det verkar inte så," sa flickan. "Vad skall du göra åt det?"
   "Jag sa det."
   "Nej, jag menar på riktigt."
   "Jag vet inte", sa han. Hon såg på honom och sträckte ut sin hand. "Stackars Phil", sa hon. Han såg på hennes händer, men han rörde inte vid hennes hand med sin.
   "Nej tack", sa han.
   "Det räcker väl inte med att jag säger att jag är ledsen?"
   "Nej."
   "Inte heller om jag berättar hur det är?"
   "Jag vill inte höra."
   "Jag älskar dig väldigt mycket."
   "Ja, det här visar ju det."
   "Jag är ledsen", sa hon, "om du inte förstår."
   "Jag förstår. Det är det som är problemet. Jag förstår."
   "Det gör du", sa hon. "Det gör det ännu värre, naturligtvis."
   "Säkert", sa han och såg på henne. "Jag förstår hela tiden. Hela dagen och hela natten. Speciellt hela natten. Jag förstår. Du behöver inte oroa dig för det.
   "Jag är ledsen", sa hon.
   "Om det var en man—"
   "Säg inte det. Det skulle aldrig vara en man. Det vet du. Litar du inte på mig?"
   "Den var rolig", sa han. "Lita på dig. Den var ju riktigt rolig."
   "Jag är ledsen", sa hon. "Jag verkar säga det hela tiden. Men när vi förstår varandra är det ingen idé att låtsas att vi inte gör det."
   "Nej", sa han. "Jag antar det."
   "Jag kommer tillbaka om du vill ha mig."
   "Nej. Jag vill inte ha dig. "
   Sedan sa de ingenting på en stund.
   "Du tror inte att jag älskar dig, eller hur?" Frågade flickan.
   "Snacka inte skit", sa mannen.
   "Tror du verkligen inte att jag älskar dig?"
   "Varför bevisar du det inte?"
   "Du brukar inte vara på det här viset. Du har aldrig bett mig bevisa någonting. Det är inte särskilt artigt."
   "Du är en rolig tjej."
   "Men inte du. Du är en fin man och det krossar mitt hjärta att gå min väg och lämna dig— "
   "Du måste, förstås."
   "Ja", sa hon. "Jag måste och det vet du."
   Han sa ingenting och hon såg på honom och sträckte ut handen igen. Bartendern stod vid bardiskens bortre ände. Hans ansikte var vitt liksom hans jacka. Han kände de två och tyckte att de var ett vackert, ungt par. Han hade sett många unga par bryta upp och sett nya par formas som inte var lika vackra efter en tid. Han tänkte inte på det, utan på en häst. Om en halvtimme skulle han gå över gatan för att ta reda på om hästen vunnit.
   "Kan du inte bara vara snäll mot mig och låta mig gå?" Frågade flickan.
   "Vad tror du jag tänker göra?"
   Två personer kom in genom dörren och gick fram till baren.
   "Ja, sir" bartendern tog upp beställningen.
   "Du kan inte förlåta mig? Nu när du känner till det? "Frågade flickan.
   "Nej."
   "Du tror inte att de saker vi har haft och gjort kan göra någon skillnad för att förstå det?"
   "Omoralen är ett monster av sådan fruktansvärd karaktär." sa den unge mannen bittert. "att den vill vara något mer än bara bli sedd. Sedan är någon, något, något vi tar till oss." han kom inte ihåg orden. "Jag kan inte citatet", sa han.
   "Vi säger inte ordet omoral", sa hon. "Det är inte särskilt fint."
   "Perversion", sa han.
   "James," en av gästerna vände sig mot bartendern, "du ser riktigt bra ut."
   "Du ser mycket bra ut själv" sa bartendern.
   "Gamle James," sa den andra gästen. "Du har blivit fetare, James."
   "Det är fruktansvärt", sa bartendern, "så som jag lägger på mig."
   "Glöm inte bort att fylla på med konjak, James," sa den första gästen. "
   "Nej, sir" sa bartendern. "Lita på mig!"
   De två i baren såg på de två vid bordet, sedan vände de sig mot bartendern igen. Det var bekvämast att vara vänd mot bartendern.
   "Det skulle kännas bättre för mig om du inte använder såna ord" sa flickan. "Det finns ingen anledning att använda ett sånt ord."
   "Vad vill du att jag ska kalla det?"
   "Du behöver inte kalla det någonting. Du behöver inte sätta någon namn på det. "
   "Det är namnet på det."
   "Nej", sa hon. "Vi består av alla möjliga saker. Du har känt det. Du har också gjort så, mer än väl. "
   "Du behöver inte ta upp det igen."
   "Eftersom det förklarar det för dig."
   "Okej", sa han. "Okej."
   "Du tycker att det är fel. Jag vet. Det är helt fel. Men jag kommer tillbaka. Jag sa till dig att jag kommer tillbaka. Jag kommer tillbaka direkt."
   "Nej, det gör du inte."
   "Jag kommer tillbaka."
   "Nej, det gör du inte. Inte till mig."
   "Du ska få se."
   "Ja", sa han. "Det är det som är det jävliga. Du kommer förmodligen tillbaka."
   "Naturligtvis kommer jag tillbaka."
   "Stick iväg då."
   "Verkligen?" Hon kunde inte tro honom, men hennes röst lät glad.
   "Gå," rösten lät främmande för honom. Han såg på henne, på det sätt hennes mun krökte sig och kindbenens kurva, på hennes ögon och på det sätt som hennes hår växte i pannan, vid kanten av örat och på hennes hals.
   "Är det riktigt säkert? Åh, du är för söt ", sa hon. "Du är för bra för mig."
   "Och när du kommer tillbaka berättar du allt om det." Hans röst lät väldigt konstigt. Han kände inte igen den. Hon såg snabbt på honom. Han hade hakat upp sig på något.
   "Vill du att jag ska gå?" Frågade hon allvarligt.
   "Ja", sa han allvarligt. "Genast." Hans röst lät inte som vanligt, och hans mun var mycket torr. "Nu", sa han.
   Hon reste sig och gick snabbt ut. Hon såg inte tillbaka på honom. Han såg henne gå. Han såg inte likadan ut som innan innan han sa till henne att gå. Han reste sig från bordet, plockade upp två kvitton och gick bort till baren med dem.
   "Jag är en annan människa, James", sa han till bartender. "Du ser en helt annan människa i mig."
   "Ja, sir?" sa James.
   "Omoral", sa den brunbrände, unge mannen, "är en mycket märklig sak, James." Han såg ut genom dörren. Han såg henne gå iväg längs gatan. När han såg på glaset, såg han att han verkligen var en helt annan man. De andra två i baren flyttade sig åt sidan för att göra plats för honom.
   "Det har du rätt i, sir", sa James.
   De andra två flyttade sig ändå mer, så att han skulle känna sig bekväm. Den unge mannen såg sig själv i spegeln bakom baren. "Jag sa att jag är en annan man, James", sa han. När han tittade i spegeln såg han att det var helt sant.
   "Du ser riktigt bra ut, sir", sa James. "Du måste ha haft en mycket bra sommar."

Originalets titel: The Sea Change. Först publicerad i novellsamlingen "Winner Take Nothing", publicerad av Charles Scribner's Sons 1933.
Originaltexten finns här: https://lostgayfiction.wordpress.com/2011/06/23/the-sea-change-by-ernest-hemingway/

Ad blocker interference detected!


Wikia is a free-to-use site that makes money from advertising. We have a modified experience for viewers using ad blockers

Wikia is not accessible if you’ve made further modifications. Remove the custom ad blocker rule(s) and the page will load as expected.

Runtomkring Wikias nätverk

Slumpartad wiki