Fandom

Svenskanoveller Wiki

Det var nån fest

754sidor på
denna wiki
Add New Page
Kommentarer0 Share

Av Mirja Unge

HAN SKULLE MED bilen nånstans och Hanna visste inte vart och hon frågade inte för hon visste inte om man skulle fråga såna saker. Hon satt tyst på sätet bredvid honom och det var landet utanför bilrutorna, förut var det stan. Och det var nån sommar som var igång där på landet hon såg ut på den och nattflyna smattrade mot vindrutan. I stan hade det inte varit nåt särskilt väder det var nåt avgastyngt dis som låg och flimrade bara, och hon var kissnödig men hon visste inte om hon skulle säga det för han verkade inte vara det. Han körde och han gillade att köra han hade sagt det, och hon hade nickat. Han körde av till grusväg och saktade in för lackens skull, han sa att det var för lackens skull och hon nickade. Det kom förbi stugor och små hus och han svängde in och stannade utanför nån av stugorna så hon fattade att det var dit han skulle och hade kört. Och han sa att hon skulle ta ut rullstolen ur bagageluckan så hon gick ut och lyfte ur rullstolen och fällde upp den och lade i sittdynan och körde fram den till honom så han kunde häva sig över. Han pekade över gräsmattan mot rösterna som hördes bakom huset och hon körde rullstolen dit över gräset och tuvorna och han skumpade och höll i sig i armstöden och det var nån fest de höll på och hade där, hon hörde rösterna från den. Och när Hanna körde runt hörnet såg de honom och reste sig och ropade.
  — Tjena Nisse, ropade de och kom och tog honom i hand och hon stod stilla bakom honom med händerna på handtagen. Det kom myggor som nynnade och ville slå sig ner, de strök runt och klängde i håret och det stod en husvagn på gräset och en unge blängde ut genom fönstret på den.
  — Gick det bra att köra och hur är det med benen och fotograferandet håller du fortfarande på med det, sa de.
  — Och har du ny kärra va, fan har du skaffat ny kärra, sa de och Nisse nickade och sa att Javisst för fan. Och hon körde fram honom till bordet för han pekade dit och hon visste inte hur hon skulle ha ansiktet hon bredde ut ett leende i det och vände runt med det men det var ingen som tog emot och såg så hon lade munnen tillrätta igen och satte sig på nån stol där runt bordet, eftersom han sa att hon skulle det. Och hon såg att det satt två myggor på armen nästan bredvid varandra och skälvde, och hon var inte sån att hon var sniken och snål, hon satt och såg på dem och kände hur de letade runt med snablarna och stack. Ungen glodde från husvagnsfönstret och de drack ur plastmuggar och hällde upp för det var ju fest de hade och de gick runt i den och skålade och drack. Och Nisse satt och skalade räkor, hon såg honom skala och äta och vifta mygg och hon visste inte om hon skulle vifta hans mygg eller om det räckte med de egna hon hade att vifta, men han sa ingenting om det.
   Och det var ju fest de hade, de vacklade runt i den och i daggen som kom och lade sig. Ungen glodde från husvagnen på sin mamma som ramlade runt och skrek.
  — Leffe för fan, skrek hon och Hanna frös och viftade mygg, Nisse satt och skalade räkor och åt och festen låg strödd och sörjig och mamman vinglade in i vagnen och skrek där inifrån.
  — Leffe för fan, skrek hon och ungen kom ut ur husvagnen och stod och glodde. Leffe vacklade runt i buskarna han kom över gräset och sjönk ner på stolen bredvid Hanna.
  — Fan du har ett jävla fint leende alltså som jag såg förut, sa Leffe. Och ungen stod på gräset och såg på mammans huvud som hängde ut genom husvagnsfönstret och skrek.
  — Leffe för fan, skrek hon. Och Leffe lutade sig in mot Hannas öra.
  — Fan ska du inte dricka nåt, sa han i örat, Hanna såg på ungen som glodde upp på mammans huvud som hängde ut och hulkade och kräktes och Leffe lade armen om Hanna.
  — Det är väl klart att du ska ha en öl, sa han och Hanna visste inte om hon skulle ta bort armen, hon såg på Nisse som skalade räkor och Leffe andades i ena örat på henne och myggorna höll till i det andra. Och ungen hade fått tag i trädgårdsslangen och höll på och drog i den och sprutade bort mammans spya som hängde och dreglade nerför husvagns-väggen och det var nån som skrek plötsligt.
  — Låt assistenten vara ifred va Leffe, var det nån som skrek, Eva var det nog eller om det var Susanne, och Leffe tog bort armen och Hanna såg på Nisse som skalade räkor och åt och på ungen som var klar med spolandet och slängde slangen i gräset och rände in i husvagnen igen. Efter en stund började mammans huvud vicka fram och tillbaka i fönstret, huvudet låg på fönsterkanten och vickade på den lealösa halsen och plötsligt gled det ner och försvann och det kom nåt ljud inifrån husvagnen. Hanna såg genom dörren att ungen drog i mammans fötter. Och Leffe glodde på Hanna.
  — Fan är du assistent, sa han och Hanna nickade åt det och Leffe vände sig åt Nisse som satt och skalade nån räka.
  — Fan va snygg assistent du har, skrek han och Hanna visste inte om hon skulle skala de där räkorna Nisse åt, men han hade inte sagt nåt. Det kom nån till och satte sig på andra sidan henne och flinade och sneglade och frågade henne saker, det hade de inte gjort innan och hon visste inte om hon skulle svara. Nisse satt ensam på bordsänden och föste räkskalen fram och tillbaka över bordet och ungen kom ut från husvagnen och drog fötterna i daggen hon kom och ställde sig bredvid Hanna och såg på myggan som just höll på att sätta sig på hennes arm.
  — Du har en mygga där, sa ungen och pekade på hennes arm och Hanna nickade och ungen stod och såg på myggan som flyttade runt snabeln och till slut tryckte in den i nån ådra på handryggen. Ungen klängde runt hennes ben och försökte komma upp i knät fast det var en rätt stor unge som hade börjat skolan för det sa hon att hon hade.
  — Och så har jag en vårta här, sa ungen och tryckte upp vårtan i ansiktet på Hanna så att hon kunde se den. Ungen klättrade upp i hennes knä och Hanna såg på vårtan och frågade om hon hade fler, fast hon visste inte om hon skulle frågat det, hon såg på Nisse som föste räkskalen över bordet och ner i gräset.
  — Näe jag har bara en men min kompis har fyra, sa ungen.
  — Så du har bara en, sa Hanna och ungen nickade.
  — Vadåför, sa ungen.
  — Då är det nog inte så stor risk ändå att du är utbytt, fast de gör ju det rätt ofta annars trollmammorna, de byter ut sina ungar mot människobarn för människoungar är inte lika vårtiga och sträva, sa Hanna och hon såg att Nisse såg att hon pratade med ungen, fast han sa ingenting om det.
  — Ar jag sträv, sa ungen och Hanna strök ungen över håret som hängde runt och var tunt och trassligt.
  — Näe inte särskilt, bara lite här bak isåfall, sa Hanna. Leffe hade satt sig bredvid igen och andades in i örat på henne.
  — Fan va snygg du är, andades han och sa till den andra som satt bredvid att Visst är hon, och han den andra flinade och sa nåt till ungen.
  — Fan din morsa har däckat i husvagnen, sa han till ungen och ungen vände sig och glodde åt husvagnen till. Hanna hade ungen i knät och Leffe i örat och Nisse såg på henne och stoppade in en räka i munnen.
  — Låt assistenten vara ifred va Leffe, var det nån som skrek om det var Ingela kanske, eller Susanne och Leffe drog bort armen och munnen från örat.
  — Fan är du assistent, sa Leffe och han den andre frågade vad hon hade i timmen.
  — Sextiosju plus ob-tillägg nu på kvällen, sa Hanna och Leffe glodde på henne och ungen glodde på vårtan och frågade om det var säkert att hon inte var utbytt.
  — Näe det är det ju inte, för din mamma kanske rycker bort dina skäggstrån när du sover, sa Hanna. — Har trollungar skäggstrån, sa ungen.
  — Ja det är klart, sa Hanna och så brukar de lukta lite grodaktigt ur munnen för de gillar grodyngel.
  — Det gör inte jag, sa ungen.
  — Har du smakat då, sa Hanna och ungen glodde upp på henne med sina stora gråa och skakade på huvudet. Hanna såg på Nisse som satt på änden och skalade räkor och åt och vände dem i munnen, armarna låg tunga på bordet och ögonen hängde över det.
  — Kom ska jag skala räkor åt dig, sa han till ungen och ungen skakade på huvudet och pillade på sin vårta.
  — Du ska inte sitta i assistentens knä, sa nån om det var Eva eller Susanne, Ingela var det kanske som sa det till ungen och började rycka i ungen så hon klamrade sig fast i Hannas knä och skrek.
  — Det gör ingenting, sa Hanna.
  — Näe men det är ju Nisse som har kommit hit för att träffa sin systerdotter och inte du, sa den där Ingela eller om det var Eva kanske, eller Susanne. Hanna nickade och sa att det var ju klart men att hon inte kunde hjälpa att ungen satt i hennes knä och ville sitta kvar där.
   Det smällde till när Nisse släppte bromsarna på rullstolen och kom över gräset.
  — Jag hade tänkt åka hem nu ändå sa han och ungen låg och skrek under bordet och sparkade på bordsbenen så flaskorna ramlade och rullade ner i gräset.
  — Nu är du bra trött, sa Ingela till ungen, eller om det var Susanne. Hanna gick upp och grep tag i rullstolshandtagen och de andra reste sig och vacklade.
  — Hoppas det går bra att köra och hur är det med benen egentligen och fotograferandet, håller du fortfarande på med det, sa de.
  — Och har du ny kärra va, fan har du skaffat ny kärra, sa de och Nisse nickade och sa att Javisst för fan. Hanna körde rullstolen över gräset och han skumpade i den och hon körde till framdörren så att han kunde häva sig över till framsätet och sen tog hon ur sittdynan och fällde ihop rullstolen och lyfte in den i bagageutrymmet. Hon satt tyst på sätet bredvid honom och det var landet utanför, snart skulle det vara stan.

Ur Expressen 29.6-2001.

Ad blocker interference detected!


Wikia is a free-to-use site that makes money from advertising. We have a modified experience for viewers using ad blockers

Wikia is not accessible if you’ve made further modifications. Remove the custom ad blocker rule(s) and the page will load as expected.

Runtomkring Wikias nätverk

Slumpartad wiki