Fandom

Svenskanoveller Wiki

Dorotea Grans skolfoto

754sidor på
denna wiki
Add New Page
Kommentarer0 Share

Av Petter Lidbeck

  — Glöm inte att vi ska fotograferas efter rasten, sa fröken. Gå direkt till aulan så ses vi där.
   Killarna skyndade ut. De tänkte sparka fotboll och skita ner sig och bli svettiga. De brydde sig inte det minsta.
   Men det gjorde Dorotea Gran och hennes kompis Henrietta. Dorotea och Henrietta var de sötaste flickorna i klassen och de ville vara söta även på bild. De gick in på toaletten och ställde sig framför spegeln.
  — Ett skolfoto är för evigt, sa Dorotea och började borsta sitt hår. Blir man ful i skolkatalogen är det kört. En sån sak får man lida för hela livet.
  — Typ varje dag så länge man lever, sa Henrietta.
   De borstade och fixade och trixade och testade olika ansiktsuttryck hela rasten.
  — Du är jättesöt, sa Dorotea till Henrietta när de gick till aulan.
  — Inte så söt som du, sa Henrietta.
  — Jo, sa Dorotea.
   Men det var bara som hon sa. Dorotea var sötast och hon visste om det. Hon hade alltid varit sötast. Ända sedan hon föddes hade hon varit söt söt söt. Ingen annan kom i närheten, så var det bara.
   Dorotea och Henrietta gick till aulan och lät sig fotograferas med resten av klassen.
   Tre veckor senare kom skolkatalogen. Dorotea vågade knappt titta. Tänk om bilden hade blivit misslyckad, tänk om hon blundade och tittade ner så att det blev som dubbelhakor...
  — Gud vad snygg du är, ropade Henrietta avundsjukt.
   Dorotea slog upp klass 2D och läste: "Mellersta raden från vänster: Dorotea Gran."
   Hon tittade på bilden och ... hon var perfekt. Hon var mer än perfekt, hon var fulländad. Hon tittade rakt in i kameran med intensiva ögon. Hennes hår var tjockt och fylligt, leendet självsäkert och färgen på kinderna frisk som efter en dag utomhus. Hållningen var en drottnings. Om man så bara kastade ett snabbt öga på bilden var det Dorotea man såg, det gick inte att bläddra förbi utan att stanna till och titta en extra gång på den fulländade flickan längst till vänster på mellersta raden.
  — Jag önskar att jag alltid såg ut som på bilden, sa Dorotea tyst för sig själv. Jag önskar jag var bilden och att bilden var jag.
   Alla som bläddrade igenom skolkatalogen la märke till Dorotea, till och med Sigge Vall i trean. Sigge Vall spelade trummor i ett rockband och var häftigaste killen på hela lågstadiet.
   En dag när hans band repeterade i skolans musiksal gick Dorotea dit och tittade på dem. Hon tittade alldeles särskilt på Sigge som trummade perfekt i takt och slängde med sitt långa hår. Han var både snygg och tuff. Dorotea bestämde sig för att bli ihop med honom.
  — Vad bra ni spelar, sa hon och blinkade gulligt med ögonen. Särskilt du, Sigge. Får Henrietta och jag komma och lyssna när ni spelar nästa gång?
  — Ö ... visst, sa Sigge.
  — Gud vad gulligt, sa Dorotea och tittade oskyldigt på honom.
  — Har jag chans på dig? sa Sigge.
   Det var inget som han hade tänkt säga, det bara kom av sig självt när Dorotea stod framför honom och såg söt ut.
   Dorotea nickade.
  — Ja, sa hon. Du har chans på mig.
  — Cool, sa Sigge.
   En vecka senare tog Dorotea med sig Henrietta för att lyssna när Sigge spelade med sitt band. Men Sigge kunde inte koncentrera sig. Dorotea var så söt att han blev nervös och började spela i otakt. Dorotea skämdes. Hon ville inte vara ihop med en tönt som inte kunde spela ordentligt.
  — Jag gör slut, sa hon och skyndade sig hem.
   Hon gick in på sitt rum och öppnade skolkatalogen för att se om det fanns någon annan hon kunde bli ihop med.
   Som vanligt slog hon upp sin egen klass för att beundra bilden av sig själv. Men det var något konstigt med fotot. Hon såg inte ut som tidigare. Det hade hänt något, något med munnen. Hon såg inte riktigt snäll ut. Och de vita tänderna gnistrade inte längre.
   Dorotea rusade ut i badrummet och tittade på sin spegelbild. Hon var sötare än någonsin. Hon såg ut precis som på bilden. Precis som hon hade sett ut på bilden.
   Dorotea blev rädd. Tänk om hennes önskan hade gått i uppfyllelse. Tänk om hon hade blivit bilden och bilden hade blivit hon.
   Den natten sov Dorotea oroligt och det blev inte bättre när hon kom till skolan dagen efter och fick höra att Sigge hade råkat ut för en olycka. Han hade varit så ledsen att han hade gått rakt ut i vägen utan att se sig för och blivit påkörd av en moped. Nu låg han på sjukhus med brutet ben.
   Efter skolan gick Dorotea dit för att hälsa på Sigge men han ville inte träffa henne.
  — Strunta i det då. Jag kom bara hit för att vara snäll. Tro inte jag vill vara ihop med nån som inte ens kan spela trummor.
   Dorotea Gran gick rasande från sjukhuset. När hon kom hem tog hon fram skolkatalogen. Hon var ännu fulare. Hon hade en rynka i pannan, ett elakt leende och smala sluga ögon. Alla andra såg ut som vanligt, det var bara Dorotea som hade förändrats. Hon var inte längre sötast i klassen.
   Dorotea gömde skolkatalogen längst in i en byrålåda. Hon tänkte aldrig mer titta på bilden.
   I skolan hade de hört vad Dorotea hade sagt till Sigge. Alla tyckte att hon hade burit sig förfärligt illa åt. Inte ens Henrietta ville leka med henne.
  — Du är söt, sa hon till Dorotea, men det är bara på utsidan. Inuti är du ful.
   Dorotea gick hem och tänkte att om hon gjorde nåt snällt och bra så skulle bilden i skolkatalogen förändras och bli lika fin som tidigare. Hon bestämde sig för att baka.
   Dagen efter bjöd hon alla i klassen på bullar.
  — Nu kan ingen säga att jag är dum, sa Dorotea.
   Hon skyndade sig hem och tog fram skolkatalogen ur byrålådan. Hon kände sig säker på att fotot skulle visa en förtjusande söt flicka med gnistrande tänder och snälla ögon.
   Men inte.
   Dorotea var om möjligt ännu hemskare än tidigare. Hon såg ut som en häxa, en gammal skräcködla, som den vårtiga kassörskan på ICA. Dorotea ville spy. Hon slet sönder skolkatalogen och kastade sig gråtande på sängen. Hon tittade ner i golvet och fick syn på det sönderrivna fotografiet av sig sj älv. Bara halva ansiktet syntes, men det var ingen tvekan. Bilden visade åter igen den söta Dorotea, skolans prinsessa. Allt det elaka och fula var borta. Bilden visade Dorotea när hon var som sötast.
   Först blev Dorotea glad, sedan kom den hemska tanken. Om bilden hade blivit söt, vad hade då hänt med henne själv?
   Dorotea rusade in på toaletten och tittade sig i spegeln.
   Hon ville kräkas. Ögonen var smala och lömska, munnen sned och rynkorna i pannan djupa. Hennes hår var fett och stripigt och hon var inte längre söt.
   Tvärtom, Dorotea Gran var ful, ohyggligt ful.
   Gråtande föll hon ihop på badrumsgolvet.

Ur Varning Läskigt! Bonnier Carlsen Bokförlag 2003.

Ad blocker interference detected!


Wikia is a free-to-use site that makes money from advertising. We have a modified experience for viewers using ad blockers

Wikia is not accessible if you’ve made further modifications. Remove the custom ad blocker rule(s) and the page will load as expected.

Runtomkring Wikias nätverk

Slumpartad wiki