Fandom

Svenskanoveller Wiki

En ovanlig dag

753sidor på
denna wiki
Add New Page
Kommentarer6 Share

Av Bo R Holmberg

September släpade sig fram. Regn varje dag, himlen tryckte ner hus och gator och honom.
   Mamma väckte honom, varje morgon likadant. Halv sju. Jag går nu, sa hon. Om en timme ringer klockan. Choklad finns i termosen. Smörgåsar i kylen.
   Och han var vaken. Inte ett ljud, vare sig från gatan eller lägenheten.
   Då kunde han stiga upp. Naken gick han i stillheten i lägenheten ett varv innan han stängde klockan och kröp ner igen.
   Ibland vaknade han ändå, i tid. Med en skurkäpp gläntade han på gardinen. Men alltid likadant. Himlen en fuktig, grå vante.
   Men han kravlade sig ofta upp, åt i tysthet och gick till skolan. Fast inte alltid. Men klockan nio ringde Melker och frågade vad det var för fel på honom. Och då måste han gå ändå.
   Ingen sol idag heller.
   Han släppte käppen. Det var som ett bo under täcket, han kröp ner igen.
   Halv nio kom han upp. Första timmen var SO och Dyrken tog nästan aldrig upp frånvaro. Till andra timmen skulle han vara på plats.
   Håglöst bet han i smörgåsen och sörplade i sig chokladen. Han stakade sig igenom rubrikerna i tidningen innan han släntrade iväg till skolan.

Nå, Benny, sa Melker. Ska du inte få ner någonting?
   Det var han, Diego och Sofia. Och Melker förstås. Klassrummet var litet med tio bänkar.
   En ovanlig dag, sa Melker. Det är en speciell dag. Eller om du hellre vill — flera dagar. Något särskilt händer. Du kan ju börja med att du stiger upp och gör dej i ordning. Allt är som vanligt. Men så händer något alldeles utöver det vanliga...
   Benny vässade pennan, kände med fingret på blyertsen. Nu var den vass. Han stoppade bakändan i munnen och bet fast. Sofia satt tyst och skrev, emellanåt gnagde hon på naglarna. Och Diego, hans svarta hår hängde ner i pannan. Pennorna raspade. Luftkonditioneringen surrade. Utanför fönstret en ridå av regn.
   Kom igång nu, sa Melker och gäspade bakom handen.
   Papperet vitt med linjer. Längst uppe stod hans namn. Benny Rydén, klass 8B. Inget i rutan för lärarens namn och inget där betyget skulle stå.
   En ovanlig dag...
   Alla dagar är lika. Det är höst, gråbruna löv kletar mot trottoaren, regnet dallrar i luften. Solen orkar inte fram, september går mot sitt slut. Allt är sig likt, det här rummet, Melker. Det tomma papperet och pennan.
   Benny håller i pennan till slut, den vilar inte mot långfingret utan mot ringfingret. Krampaktigt håller han den; otympligt vilar den. Skriv att du stiger upp, säger Melker.
   Till slut når pennan papperet. Långsamt formas ett ord, två ord, tre ord.
   Inte två g i stiger, säger Melker. I är lång vokal och då enkel-tecknas konsonanten. Du hör väl skillnad på stiger och stigger? Jo, han hör och nu suddar han med en blöt tumme.
   Har du ingen sudd? säger Melker.
   När lektionen är slut har han skrivit tre meningar, Melker har rättat alla stavfel.
   Jag stiger upp och tvättar mig. Jag är ensam hemma. Mamma börjar klockan sju.
   Nästa timme går vi till datarummet och skriver rent, säger Melker.
   Diego har nästan fått ihop en halv sida och Sofia också. Jag ska rätta sen, säger Melker.

Sju gånger sex.
   Sex plus sex är tolv. Tolv plus tolv är tjugofyra. Och så tolv till blir trettiosex. Fingrarna arbetar under bordet.
   Har han tagit sju gånger nu?
   Trettisex, viskar han.
   Nja, inte riktigt, säger Melker. Det är sex gånger sex, det.
   Fyrtitvå, svarar han tveksamt.
   Bra, säger Melker. Nu får du sitta en stund själv med det här papperet, så får jag se sen. Melker försvinner bakom en hög med gröna räknehäften.
   Ute piskar regnet. Härinne bara Melker och han.
   Benny biter i pennan. Med tummen sprätter han sönder stiftet, går fram till katedern och vässar våldsamt och högljutt. Han känner med pekfingret på spetsen.
   Melker tittar upp och rynkar pannan.
   Ska jag göra hela papperet?
   Så långt du hinner, svarar Melker och kliar sitt skägg.
   Siffror, siffror, streck och kryss och plus och minus. En hel armé av siffror och tecken. De svämmar över papperet. Benny tar ett löst uträkningspapper.
   Sju gånger åtta.
   Åtta plus åtta är sexton, räknar han ut med fingrarna. Sexton plus sexton plus sexton, skriver han på sitt kladdpapper och räknar. 48 blir det. Fyrtioåtta plus åtta räknar han på fingrarna. Han tar Melkers papper och skriver till slut: 56. Nu är det bara femhundra tal kvar. Benny biter i pennan. Med pekfingret sprätter han sönder stiftet.

Oktober släpade sig fram. Morgnarna var vassa av kyla.
   Det finns choklad i termosen och smörgåsar i kylen. Somna inte om nu, sa mamma.
   Klockan pep. Fem snabba pip och sen en kort paus. Fem snabba och paus. Fem plus fem plus fem plus fem plus fem...
   Men han låg kvar och lät den pipa. Med käppen gläntade han på gardinen. Inte regn mot rutan men våta snöflingor.
   Och så blir han plötsligt klarvaken.
   Det är inte skola idag. Det är måndag, men det är inte skola, det är inga papper, pennor, siffror och ord. Det är måndag men ingen skola.
   Det är prao. För första gången.

Arnes Däckservice finns långt nere på Köpmangatan.
   Snön ligger kvar på gatorna, men Benny är i tid.
   Det är Arne själv som tar emot i blå overall och kolsvart toppluva.
   Idag är det en döinihelvetes fart, säger han. Den här förbannade snön kom fort och alla jävlar ska ha dubbat eller nyskott idag. Det är bara att sätta igång. Gå och hämta dej en overall inne på kontoret.
   Och så rullar han iväg med ett däck. Hela golvet är belamrat. Däck står staplade upp mot taket. Vanliga däck, däck med fälg och utan och traktordäck stora som livbåtar. Och längs väggen maskiner av alla slag, som en spindel hänger ett par gripklor, i en gul bur ett instängt lastbilsdäck. Folk fyller lokalen, bilägare i lågskor och överrock stirrar dystert mot Arnes ryggtavla. Andra står med händer i fickorna och pratar om snö och halka.
   Ifjol kom han den tionde och vart kvar, säger någon, rycker upp handen ur fickan och slänger sin snusbuss på golvet. Den jävla snön.
   Kontor, läser Benny och ger sig av dit, hoppar över en svartblå oljefläck och skjuter undan ett däck med foten för att komma in.
   Vid ett bord en kvinna i ljus sweatshirt och cigarrett i handen. Jag skulle hämta en overall, säger Benny.
   Är du pryo, eller prao heter det väl nu? säger hon och slår upp en pärm.
   Jo, Benny är prao och får sin overall.
   Arne står vid en stor röd maskin, han trycker på knappar och drar i spakar; en stor tallrik som en liten parabol bänder loss ett lastbilsdäck från fälgen. Tallriken drar runt och med en högljudd suck är däcket fritt.
   Du kan ju titta på mej och se hur det går till, säger Arne utan att vända sig om. Sen tänkte jag du kunde dubba. Sen kommer det väl nån som inte kan skifta själv. Det var då också en helvetes tid och skicka hit er. Jag har så mycket att göra att jag inte hinner byta snus...

Måndag, tisdag, onsdag, torsdag. Veckan rinner iväg fort, alldeles för fort. Benny kommer redan klockan sju när Arne låser upp.
   Benny lär sig använda mutterdragaren. Som ett vapen är den, han håller muttrarna som Arne. Det ska vara med känsla, en mjukhet i greppet. Pistolen brummar fast däcken. Han lär sig balansera, han slår fast tyngder, han läser av mätare, han sköter lilla däckmaskinen, han dubbar däck — ännu ett vapen — han trycker så att det knakar i ryggen. Han torkar av fett och smuts på baksidan av overallen. Han dricker kaffe med sockerbiten mellan läpparna. Han svär åt snön och lägger ut snus.
   Det var faen i mej inte mycket kvar av dom däcken, säger han och mäter mönsterdjupet.
   Nu biter dom i snön. Gå in på kontoret och gör opp, säger Benny och lyfter på kepsen.
   Klockan hinner bara få fram ett endaste pip på morgonen och Benny är ur sängen. Mamma sitter vid bordet utan rynka.
   Han kokar en termos med kaffe och ger sig av.
   På torsdag kommer SYO:n.
   Det går bra? säger han. Du kan vara ledig imorgon. Din handledare säger att du är här hela dan. Det behöver du inte. Skoltid räcker. Du får kompledigt imorgon. OK?
   Bennys pistol brummar fast däcken.
   Olja och gummi doftar, i smutsig overall arbetar Benny. Skärmen på kepsen ståtar med ett tumavtryck i olja och gör reklam för Michelin Team. Det har han kunnat läsa.
   Fredag och snön ligger kvar.
   Det drar ihop sej sa dragspelarn, hälsar Arne. Det är en jävla bransch det här. Börja aldrig med däck! Kan du dubba dom här?
   Benny dubbar däck, han skiftar däck, han lossar nya däck från lastbil. Han balanserar däck, han tvättar fälgar, han mäter djup, han känner på dubb...
   Nja, lite komplettering här, på varannan...
   Benny lyfter kepsen.
   Jag blir borta några timmar, säger Arne sent på eftermiddagen.
   Men du håller ställningarna. Här har du en stapel däck som ska dubbas. Och dom som kommer hit— skriv bara upp vad dom vill. Han stryker bort toppluvan och visar Benny sitt kala huvud. Overallen blir för stor för Benny.
   Jag kan inte, viskar han. Skriva. Jo, jag kan, men inte så bra, förtydligar han.
   Kom, säger Arne och kryssar fram till kontoret. Han plockar fram en bandspelare inte större än ett cigarrettpaket.
   Ta den här, säger han.
   Han sträcker fram sina oljiga händer och slår dem på Bennys överarmar.
   Och så är han borta och Benny ensam på verkstan.
   Stapeln blir mindre. Benny dubbar däck med vapen i hand. Benny läser in på bandspelaren:
   ...Henry Sundberg vill ha fyra Michelin vinter med fälg och dubb, dimension 175/65 R14. Klara till imorgon.
   ...Jag glömde namnet men det är han som är på Lantmanna. Han har lämnat två framdäck. Vill ha dubb. Det fixar jag. Halv fyra kommer Melker.
   Bra att du var kvar. Jag tänkte se till dej. Allt väl? säger han.
   Det knallar, säger Benny och lyfter kepsen.
   Jo, och så tänkte jag ni kunde skifta däck åt mej. Är han därinne, Arne själv?
   Han är borta, men det fixar jag, säger Benny. Kör in bilen där-bakom bara.
   Han gör en svepande rörelse med handen och pekar.
   Benny kryssar mellan däcken in till det andra rummet. Han drar upp dörren med en duns och vinkar åt Melker att han kan köra upp på lyften. Han dirigerar Melker och höjer handen till stopp. Han pallar fast bilen, hissar upp den, sprätter bort navkapslarna och skiftar däck.
   Ja, jag ska inåt landet, där snöar det rejält, säger Melker.
   Nu biter dom, säger Benny. Gå in på kontoret och gör upp. Benny lyfter mössan, stryker håret tillbaka och spottar på golvet.
   Kvart i fem kommer Arne tillbaka.
   Du har hållit ställningarna ser jag, säger han. Det är en helvetisk bransch. Men nu är det slutsupet för dej. Jag ska bara skriva på den där lappen.
   Han kliar huvudet genom toppluvan.
   När han återvänder har han tagit av mössan. I handen papperet och fem hundralappar.
   Dom här har du gjort rätt för och om du känner för den här jävla branschen kan du få jobb här närhelst du vill.
   Han lyfter sina händer och slår dem från sidan mot Bennys överarmar.
   Utanför Bilcentrum stannar Benny. Han vecklar upp lappen. Där har Arne kryssat för att han varit där alla dagar.
   På baksidan stavar sig Benny långsamt igenom vad där står:

   Om...dö...me: (ej obli...obliga...obligato...risk upp. ..gift).
   Benny ha varit plikt trogen å duktigen på å
   arbeta, han kan allt om en här jävla bransen.
   Rätter prao kunne ja aldri ha fatt så sant
   som ja het Arne Lundström.

Ur antologin "Gravitation: berättelser om att bli stor", 1994.

Ad blocker interference detected!


Wikia is a free-to-use site that makes money from advertising. We have a modified experience for viewers using ad blockers

Wikia is not accessible if you’ve made further modifications. Remove the custom ad blocker rule(s) and the page will load as expected.

Runtomkring Wikias nätverk

Slumpartad wiki