Fandom

Svenskanoveller Wiki

En seg tisdagsnatt

753sidor på
denna wiki
Add New Page
Kommentarer0 Share


   Av: R A Lafferty

   En tiggare hejdade det unga paret medan de promenerade längs nattgatan.
   "Bevara oss i denna natt," sade han och rörde vid hatten mot dem, "och skulle herrskapet möjligen kunna förskottera mig tusen dollar så att jag kan återvinna min förmögenhet?"
   "Jag gav er ju tusen dollar i fredags," sade den unge mannen.
   "Det förnekar jag inte", svarade tiggaren, "och det lånet återbetalade jag tiofaldigt med bud före midnatt."
   "Det stämmer George, det gjorde han," sade den unga kvinnan. "Ge honom pengarna, raring. Jag tror han är en pålitlig människa."
   Så den unge mannen gav tiggaren tusen dollar, och tiggaren rörde vid hatten mot dem som tack och gav sig iväg för att återvinna sin förmögenhet.
   På väg in i Valutavalvet passerade tiggaren Ildefonsa Impala, den vackraste kvinnan i staden.
   "Gifter du dig med mig i natt, Ildy?" frågade han muntert.
   "Nja, det tror jag inte, Basil," sade hon. "Jag gifter mig med dig rätt ofta, men i natt har jag inte lust att planera någonting alls. Fast du får gärna ge mig en present, antingen första eller andra vändan. Presenter tycker jag alltid om."
   Men när de hade skilts åt frågade hon sig: "Fast vem skall jag då gifta mig med i natt?"
   Tiggaren var Basil Bagelbaker, som inom en och en halv timma skulle vara den rikaste mannen i värken. Inom åtta timmar skulle han skapa och förlora fyra förmögenheter; och vi talar inte om de små förmögenheter som vanliga människor skapar sig, utan om titaniska ting.
   När det mänskliga förnuftet befriats från Abebaiosblockeringen började människor fatta snabbare, och ofta bättre, beslut. De hade hämmats av en mental stamning. När man förstod vad den gick ut på, och att den inte hade någon meningsfull funktion, avlägsnades den genom en enkel metaoperation under barndomen.
   Därefter hade transporter och produktion blivit så gott som omedelbara. Sådant som en gång tagit månader eller år tog nu bara minuter eller timmar. Man klarade av både en och flera rätt invecklade karriärer på en åttatimmarsperiod.
   Freddy Fixico hade just uppfunnit en manusmodul. Freddy var nyktalop, och modulerna var karakteristiska för sådana människor. Därefter hade folk - i enlighet med sin natur och sina böjelser - delat upp sig på auroreaner, homerobianer och nyktaloper - eller grynare, de vars mest aktiva period inföll mellan klockan fyra på morgonen och middagstid; dagsländor, som dominerade från middagstid till åtta på kvällen, och nattjägare, vars civilisation blomstrade från åtta på kvällen till fyra på morgonen. Det var ingen stor skillnad mellan de tre folkens kulturer, uppfinningar, marknader och aktiviteter. Som nyktalop hade Freddy just inlett sin arbetsdag klockan åtta på kvällen en seg tisdagskväll.
   Freddy hyrde ett kontor och lät möblera det. Det tog en minut, eftersom förhandling, urval och installation var så gott som omedelbara. Sedan uppfann han manusmodulen; inom tre minuter var den i händerna på de viktigaste köparna.
   Den slog. Det var en attraktiv modul. Orderflödet satte igång inom trettio sekunder. Tio minuter över åtta hade alla betydelsefulla personer en av de nya manusmodulerna, och trenden var etablerad. Modulen började sälja i miljontals. Den var en av nattens mest intressanta nyheter, eller åtminstone en av den tidiga delen av nattens.
   Manusmoduler hade ingen praktisk funktion, lika lite som samekiverser. De var tilltalande, hade en psykologiskt tillfredsställande storlek och form, och de gick att hålla i handen, ställa på bordet eller installera i en modulnisch i vilken vägg som helst.
   Självfallet blev Freddy mycket rik. Ildefonsa Impala, den vackraste kvinnan i staden, intresserade sig alltid för nyrika män. Ungefär klockan halv nio kom hon för att träffa Freddy. Folk bestämde sig snabbt, och Ildefonsa hade redan bestämt sig när hon kom. Freddy bestämde sig också snabbt och skilde sig från Judy Fixico i tingsrätten. Freddy och Ildefonsa for på smekmånad till turistorten Paraiso Dorado.
   Det var underbart. Det var alla Ildys äktenskap. Där fanns det underbara strålkastarbelysta sceneriet. Det återvunna vattnet i de berömda vattenfallen var anstruket med guld; de ögonblicksnära klipporna var designade av Rambles och kullarna var konstruerade av Spall. Stranden var en perfekt kopia av den vid Merevale och den populäraste drinken under den första delen av natten var blå absinth.
   Men scenerier - vare sig man nu ser dem för första gången eller besöker dem på nytt efter någon tid - är slående till följd av det första, intensiva intrycket de ger. De är inte avsedda att granskas alltför utdraget. Mat, som väljs ut och lagas ögonblickssnabbt, äts med snabb njutning, och blå absinth varar inte längre än sitt nyhetsvärde. Kärleken var snabb och förtärande för Ildefonsa och hennes älskare, och en upprepning skulle inte ha haft någon mening för henne. Och förresten hade Ildefonsa och Freddy bara tagit en entimmas lyxsmekmånad.
   Freddy ville fortsätta förhållandet, men Ildefonsa kastade en blick på en trendindikator. Manusmodulon skulle behålla sin popularitet bara under den första tredjedelen av natten. Människor som betydde något hade redan förkastat den. Och Freddy Fixico var ingen av de regelbundet framgångsrika. En lyckad karriär upplevde han bara ungefär en natt i veckan.
   Vid fem över halv tio var de tillbaka i staden och skilda i tingsrätten. Lagren av manusmoduler slumpades bort och de sista exemplaren skulle gå till realisationsfyndarna bland grynarna, som köper vad som helst.
   "Vem skall jag nu gifta mig med?" frågade sig Ildefonsa. "Det verkar bli en seg natt."
   "Bagelbaker köper," löpte ordet genom Valutavalvet, men Bagelbaker sålde igen innan ordet hunnit hela vägen runt. Basil Bagelbaker tyckte om att tjäna pengar, och det var ett nöje att se honom arbeta: han dominerade valvet fullständigt och samlade ihop budbärare och en kompetent stab ur mungipan. Medhjälpare klädde av honom tiggartrasorna och höljde honom i en finansfurstetoga. En budbärare sände han iväg för att tjugofaldigt betala tillbaka det unga par som lånat honom tusen dollar. En annan sände han med en dyrbarare present till Ildefonsa Impala, för Basil satte stort värde på relationen till henne. Basil fick kontrollen över Trendindikatorkomplexet och införde vissa falsifikat i det. Han fick några av de industriimperier som växt upp under de senaste två timmarna att kollapsa och tjänade stora pengar på att slå samman resterna av dem. Nu hade han i flera minuter varit den rikaste mannen i världen. Han blev så övertung av pengar att han inte längre kunde manövrera lika lätt som en timma tidigare. Han blev till en väldig, fet bock, och flocken av driftiga vargar omringade honom för att fälla honom.
   Mycket snart skulle han förlora kvällens första förmögenhet. Basil Bagelbakers hemlighet är att han tycker om att förlora pengar i stor stil sedan han först blivit så full av dem att han närmar sig bristningsgränsen.
   En eftertänksam man vid namn Maxwell Mouser hade just fullbordat ett verk inom den aktiniska filosofin. Det tog honom sju minuter att skriva. Skall man skriva filosofiska verk använder man de flexibla utkasten och idéindexen; man ställer in aktivatorn på ett visst ordantal i varje underavsnitt; nybörjare skulle utnyttja paradoxinmataren och den slående liknelseblandaren; sedan kalibrerar man den specifika synvinklaren och den personliga signatören. Det hade blivit ett bra verk, för förnämlighet hade blivit den självklara minsta gemensamma nämnaren för den sortens arbeten.
   Maxwell Mouser sände sitt verk till förlagen och fick det varje gång tillbaka efter ungefär tre minuter. Varje gång fick han också en analys av det och skäl till att det refuserats - i de flesta fall att samma sak gjorts tidigare och bättre. På trettio minuter fick Maxwell tillbaka sitt manuskript tio gånger, och blev modstulen. Så ljusnade det för honom.
   Under de senaste tio minuterna hade Ladions verk slagit stort, och nu insåg man att Mousers monografi var både ett svar på och en utvidgning av det. Den kontrakterades och publicerades på mindre än en minut efter denna ljusning. De första fem minuterna var recensionerna försiktiga; sedan visade de verklig entusiasm. Detta var odiskutabelt ett av de främsta filosofiska verk som utgivits under nattens första och mellersta timmar. Det fanns de som sade att det kunde visa sig bli ett av de bestående verken och till och med attrahera grynarna nästa morgon.
   Självfallet blev Maxwell mycket rik, och självfallet sökte Ildefonsa upp honom kring midnatt. Eftersom han var en revolutionär filosof tyckte Maxwell att de kunde nöja sig med ett fritt förhållande, men Ildefonsa insisterade på äktenskap. Så Maxwell skilde sig från Judy Mouser i tingsrätten och for iväg med Ildefonsa.
   Denna Judy var visserligen inte lika vacker som Ildefonsa, men avgjort den snabbaste flickan i staden. Allt hon ville ha var ögonblickets män för ett ögonblick, och hon var alltid på plats till och med före Ildefonsa. Ildefonsa trodde att hon tog männen ifrån Judy; Judy sade att det enda Ildy fick var vad hon lämnade kvar.
   "Jag hade honom först", hånade Judy alltid när hon ilade genom tingsrätten.
   "Den där fördömda snorjäntan", stönade Ildy. "Det är nästan så att hon har haft på sig mitt hår före mig."
   Maxwell Mouser och Ildefonsa Impala for på smekmånad till Musikaliska Miljön, en semesterort. Det var underbart. Bergstopparna var täckta med grön snö från Dunbar och Fittle. (Borta på Valutavalvet höll Basil Bagelbaker på att skapa sin tredje och största förmögenhet för natten, vilken visade tecken på att i väldighet kanske komma att överträffa till och med hans fjärde förmögenhet föregående torsdag.) De små slotten var mer schweiziska än de äkta schweiziska, och dessutom försedda med levande getter i vartenda rum. (Och Stanley Skuldugger höll på att bli erkänd som nattens mellantimmars ledande SkådeBildare.) Mellannattens populäraste drink var Glotzenglubber, ostlikör och Rhenvin över rosa is. (Och borta i staden tog just de ledande nyktaloperna sin midnattspaus på Topparklubben.)
   Självfallet var det underbart, liksom alla Ildefonsas — Men hon hade egentligen aldrig varit särskilt inläst på filosofi, så hon hade bara bokat in den speciella trettiofemminuters smekmånaden. För att vara alldeles säker tog hon en titt på trendindikatorn. Hon fann att hennes man hade blivit förlegad och att hans verk numera hånfullt omtalades som Mousers Mus. De återvände till staden och skildes i tingsrätten.
   Medlemmarna i Topparklubben varierade. Framgång var kravet för medlemskap. Basil Bagelbaker kunde bli invald som medlem, upphöjd till ordförandeposten och utesluten som en eländig tiggare mellan tre och sex gånger om natten. Men bara betydelsefulla personer fick tillhöra den, eller de som åtnjöt korta ögonblick av betydelse.
   "I morgon tror jag att jag sover över grynarperioden," sade Overcall. "Jag funderar på att åka upp till det här nya stället, Koimopolis, och stanna en timma. De skall vara bra. Var tänker du sova, Basil?"
   "Frälsis."
   "Jag tänkte nästan sova en timma enligt Midianmetoden," sade Burnbanner. "De har en utmärkt ny klinik. Och sedan sover jag kanske en timma enligt Prasenkaprocessen och en timma enligt Dormidio."
   "Crackle har sovit en timma varenda period enligt naturmetoden," sade Overcall.
   "Det prövade jag i en halvtimma för inte så länge sedan," sade Burnbanner. "Men jag tycker inte den duger en hel timma. Har du prövat naturmetoden, Basil?"
   "Ständigt och jämt. Naturmetoden och en flaska rödöga."
   Stanley Skuldugger hade blivit den mest kometlikt framgångsrike skådebildaren på en vecka. Givetvis blev han mycket rik, och Ildefonsa Impala sökte upp honom klockan tre på morgonen.
   "Jag hade honom först!" ekade Judy Skulduggers hånfulla röst medan hon ilade genom sin skilsmässa i tingsrätten. Och Ildefonsa och Stanleyponken gav sig av på smekmånad. Det är alltid kul att avsluta en period med en skådebildare som är det hetaste namnet i branschen. Det är något så pojkaktigt och enfaldigt över dem.
   Dessutom fick man ju inte glömma publiciteten, som Ildefonsa satte värde på. Rykteskvarnarna malde. Skulle det vara i tio minuter? Trettio? En timma? Skulle det bli ett av de där sällsynta nyktalopäktenskapen som varade hela resten av natten och in i de dagsljusa lediga timmarna? Skulle det till och med bestå ända till nästa natt, så som några få hade gjort?
   I själva verket varade det i nästan fyrtio minuter, vilket var nästan till slutet på perioden.
   Det hade varit en seg tisdagskväll. Några hundra nya produkter hade introducerats och fallit i glömska på marknaderna. Det hade kommit ett tjog populära pjäser, koncentrerade tre- och femminutersdramer och flera sex minuter långa helnattsstycken. Nattgata nio - en helt igenom makaber pjäs - skulle nästan säkert lägga beslag på platsen som nattens drama, såvida inte någon sen succé skulle dyka upp.
   Hundravåningsbyggnader hade rests, bebotts, blivit omoderna och rivits igen för att Iämna plats åt mindre ålderdomliga konstruktioner. Bara de medelmåttiga använde sig av byggnader som lämnats kvar av dagsländorna eller grynarna, eller till och med av nyktaloperna från föregående natt. Staden byggdes om rätt totalt åtminstone tre gånger under en åttatimmarsperiod.
   Perioden närmade sig sitt slut. Basil Bagelbaker, den rikaste mannen i världen och styrande mästare i Topparklubben, förlustade sig med sina förtrogna. Hans fjärde för mögenhet för natten var en papperspyramid som höjt sig till ofattbara nivåer; men Basil skrattade för sig själv medan han njöt av de manipulationer som utgjorde dess bas.
   Tre av Topparklubbens utkastare kom in med bestämda steg.
   "Ut härifrån, din sjaskige lodis!" sade de ursinnigt till Basil. De slet av honom finansfurstetogan och slängde sedan med högdragna grimaser åt honom hans fransiga tiggartrasor.
   "Redan borta?" frågade Basil. "Jag hade räknat med fem minuter till."
   "Redan borta," sade en budbärare från Valutavalvet. "Nio miljarder borta på fem minuter, och de drog då verkligen en hel del andra med sig i fallet."
   "Släng ut pankpajasen!" tjöt Overcall och Burnbanner och de andra förtrogna.
   "Stopp ett tag, Basil!" sade Overcall. "Lämna ifrån dig ordförandespiran innan vi sparkar dig utför trappen. Du får ju i alla fall tillbaks den flera gånger i morgon natt."
   Perioden var över. Nyktaloperna drog sig undan till sömnkliniker eller fritidsställen för att fördriva sin ebbtid. Auroreanerna, grynarna, tog över det som var något att ha.
   Nu skulle man få se på ös! De här grynarna fattade verkligen snabba beslut. Dem såg man aldrig slösa en hel minut på att köra igång ett företag.
   En sömnig tiggare mötte Ildefonsa Impala på gatan.
   "Bevare oss i denna morgon, Ildy", sade han, "och har du lust att gifta dig med mig i natt?"
   "Det har jag nog, Basil," sade hon till honom. "Gifte du dig med Judy i natt?"
   "Det minns jag inte. Kan du låna mig två dollar, Ildy?"
   "Kommer inte på fråga. Jag vill minnas att någon Judy Bagelbaker blev utnämnd till en av de tio bäst klädda kvinnorna under ryschmodet vid tvåtiden. Vad ska du ha två dollar till?"
   "En dollar till en säng och en dollar till rödöga. Jag skickade dig ju i alla fall två miljoner av min andra."
   "Jag håller isär olika pengar. Här har du en dollar, Basil. Iväg med dig nu! Jag vill inte att någon skall se att jag står och pratar med en sjaskig tiggare."
   "Tack skall du ha, Ildy. Jag köper mig lite rödöga och sover i en gränd. Bevare oss i denna morgon."
   Bagelbaker hasade iväg och visslade "Du sega tisdagsnatt".
   Och redan hade grynarna satt fart på onsdag morgon.

   Originalets titel: "Slow Tuesday Night". Ursprungligen publicerad i Galaxy, april 1965. Översatt av John-Henri Holmberg 1997.

Ad blocker interference detected!


Wikia is a free-to-use site that makes money from advertising. We have a modified experience for viewers using ad blockers

Wikia is not accessible if you’ve made further modifications. Remove the custom ad blocker rule(s) and the page will load as expected.

Runtomkring Wikias nätverk

Slumpartad wiki