Fandom

Svenskanoveller Wiki

En strid om blommor

754sidor på
denna wiki
Add New Page
Kommentarer0 Share


Av: W. E. Johns

Biggles 12.jpg


   Sommarsolen dalade i väster och färgade himlavalvet i rosa, då Biggles med sin flygarrensel vårdslöst kastad över axeln makligt vandrade från hangarerna till mässen. Vid porten stannade han för att förundrad betrakta hur en fräknig yngling, obekymrad om hettan, ivrigt var sysselsatt med att gräva upp en liten rabatt omkring tio meter från mässens ingång.
   —Vad tusan har du for dej, Algy? ropade han vänligt. — Gör du ett privat skyddsrum åt dej?
   —Nej, svarade Algernon Montgomery, mödosamt rätande upp ryggen och torkande svetten ur pannan med handens avigsida. —. Jag gör en trädgård. Detta dammtrista hål behöver lysas upp.
   —Du gör vad? skrek Biggles tvivlande.
   —Jag gör en trädgård, sa jag, svarade Algy kort och återvände till sitt arbete.
   —Herre Gud! Vad tänker du , eller vad det heter?
   —Jag har några solrosor, svarade Algy och nickade mot ett med tidningspapper omslaget paket, varur några vissna, tynande gröna toppar stack ut.
   —Solrosor, eh? frågade Biggles förundrad och gick närmare. — De kanske duger, men varför inte plantera bananer eller ananas eller något annat vi kan äta?
   —Det är inte tillräckligt varmt för bananer, sade Algy andtruten. — Dessutom var det här, det enda jag kunde skaffa.
   —Inte varmt tillräckligt? svarade Biggles. — Milda makter! Det förefaller mej tillräckligt varmt för att det ska växa pösmunkar.
   Algy lät spaden falla och drog försiktigt fram en av plantorna ur paketet.
   —Menar du, att du tänker sticka ner den där lilla stackaren i jordhögen? Jag tyckte du sa, att du skulle lysa upp den här platsen, sade Biggles sakta.
   —De kommer snart att bli tre meter höga, svarade Algy hemlighetsfullt, medan han krafsade ett hål och satte ned rötterna.
   —Tre meter! Du tänker inbilla mej att det där lilla struntet ska bli tre meter? Ah, den växer redan. Bah. Du kan inte lura mej. Räta upp den, den hänger med högra vingen.
   —Du hindrar mej, Biggles. Jag vill klara av det här, innan det blir mörkt, skrek Algy häftigt. — Dom ska vattnas också.
   —De tycks verkligen vara i behov av en ordentlig drink, medgav Biggles och vände sig mot mässen. Hej, gosse — vi ses senare. Du kan få ligga och dra dej i morgon. Jag tar Cowley och Tommy med på morgonpatrullen.
   Tre timmar senare sköt Biggles tillbaka sin stol från spelbordet. — Jag slutar nu, förklarade han. — Går och kojar. Jag — En röst från dörren avbröt honom. Det var Algys.
   —Hitåt, pojkar, ropade han ivrigt. — Kom och se på det, innan det tar slut.
   —Han vill att vi ska gå ut och se hur hans blommor slå ut i månskenet, antar jag, grinade Biggles åt Mahoney och Mac Laren, som lutade sig tillbaka i stolarna. Han gick mot dörren, men såg ut genom fönstret, som stod på vid gavel för att släppa in så mycket frisk luft som möjligt. Och så stannade han plötsligt. — Vad tusan nu! ropade han och sprang mot dörren. Ljudet av kullstjälpta stolar förkunnade, att de andra var tätt efter honom.
   I den öppna dörren stannade han och såg uppåt. Trettio meter upp i luften sjönk ett intensivt vitt ljus sakta mot jorden. Mässen och de kringliggande byggnaderna formligen badade i dess sken. Ett svagt visslande ljud, som hastigt tilltog i styrka, hördes nu också.
   —Se upp, skrek Biggles, tog tjugu meter i några språng och kastade sig raklång i en löpgrav. Visslingen övergick i ett avgrundsvrål. — Se efter vad tusan ni kliver på, skrek Biggles, då ett dussin kroppar kastade sig ner i löpgraven, en placerande sig mitt i ryggen på honom. — Vad i — — — Hans röst drunknade i den bedövande detonationen; en våldsam fontän av eld slog upp mot himlen.
   —Om dom har stjälpt omkull min drink — morrade Mahoney, medan han arbetade sig upp for att lämna löpgraven.
   —Kom tillbaka, din dåre, skrek Biggles och högg tag i hans ben. — Det kommer en till — dyk ner!
   Pang — ratsch! En ny förskräcklig detonation skakade jorden och splitter och sten yrde i luften. Dånet från en flygmaskinsmotor alldeles över deras huvuden, sönderslet luften, men av låten förstod Biggles att den avlägsnade sig.
   —Det är över nu, pojkar, sade han och kröp upp ur löpgraven. — Trampa inte på mitt cigarrett-etui, jag har tappat det någonstans. Vilken tillställning! De nästan överraskade oss. Dessa förbaskade nya ljusbomber, man har nästan ingen chans mot dem.
   —Jag hoppas att han inte träffade vår vinkällare, som dom gjorde häromdagen hos 55-te, muttrade Mahoney. — Se där, strålkastaren har funnit honom. Se på de stinkande luftkrevaderna; jag skulle inte för aldrig det vilja vara i den kärran.
   Allas ögon vändes uppåt, där en svartkorsad maskin krängde och vände för att komma ur strålkastarens grepp. I luften runt omkring flammade det av krevadernas ilskna eldkvastar.
   —Han klarar sig. Det gör dom alltid, sade Mac Laren missmodigt och gick mot mässen.
   —Jag hoppas han gör det; han förtjänar det. Jag hatar hans jobb, sade Biggles filosofiskt.
   —Var är Algy?
   —Jag antar, att pojken gått för att se efter, om hans plantering är kvar, svarade Mahoney. — Men, god natt, pojkar — god natt, Biggles.
   —Hej, gosse!
   Tio minuter senare knackade någon på Biggles dörr och som svar på hans inbjudan stormade en ursinnigt upprörd, fräknig yngling in. Han tycktes vara offer för den våldsammaste sinnesrörelse.
   —Vad — vad var det? utropade han.
   Biggles grinade. — Hanover-bombare. Märkte du inte det av skrällen? svarade han. — Men den här gången blev det ingen skada.
   —Vad tror du den där uslingen kom ifrån? väste Algy.
   —Från aerodrom 29. Jag tror, att de är de enda Hanoverna här i trakten. Den måste ha farit över fronten på 7,000 meters höjd och med frånslagen motor glidit ner hit, svarade Biggles.
   —Var ligger aerodrom 29?
   —Var så god och gå till kartrummet och leta efter själv. Det är på tiden du får veta det. Det finns några fotografier över dem också. Ge dej av, jag är trött och jag har morgonpatrull.
   Algy stod kvar ett ögonblick. Han andades häftigt och stirrade på, sin gruppchef. Sedan vände han tvärt och slängde igen dörren efter sig.

   Biggles tyckte sig knappast ha slutit ögonen förrän han väcktes av den öronbedövande låten från en flygmaskinsmotor. Han trevade efter sin självlysande klocka och såg, att hon var — 3,20. — Vad tusiken — kraxade han fram och hoppade ur sängen. Han kom till fönstret precis lagom för att se skymten av en Camel, som passerade rätt över. Han slängde på sig en nattrock och rusade över den solbrända stigen mot hangarerna. Vem var det som gick upp? ropade han till den barhuvade mekanikern, som fortfarande stirrade uppåt med ett dumt leende.
   —Algy — förlåt sir, löjtnant — -
   —Det gör det samma, bet Biggles av. — Jag förstår. Vart skulle han, sa han det?
   —Nej, sir, men jag såg honom pricka ut vägen på kartan. Han tog åtta Cooper-bomber med sig.
   —Vad prickade han ut på kartan, fräste Biggles.
   —29-nde aerodromen, sir.
   Biggles svängde om och skyndade tillbaka till sin för läggning. Han skakade liv i Cowley och Thomas. Upp med er, ropade han skarpt. — Algy har gått upp med sin kärra — han tänker ensam bombardera 29-an. Vi måste komma efter.
   Flygardräkten drogs hastigt över pyjamasen och inom fem minuter var tre maskiner på väg mot fronten. Solen kröp över horisonten då Biggles vinkade åt de andra piloterna, lutade sig ut över sittrummet och pekade nedåt. Rakt under syntes en liten punkt cirkla över en rad hangarbyggnader. Ett moln av vit rök steg upp från marken. Små, myrliknande figurer sprang hit och dit där nere.
   —Den dåren, den vansinnige tosingen, utropade Biggles i det han sköt höjdspaken framåt och rusade ner med de andra bakom sig. Vid hundrafemtio meter uppstod, som genom ett trollslag, en rad hål på hans vingar och han stjälpte planet våldsamt. Han rätade upp och avlevererade en salva från sina Vickers mot en klunga figurer kring en kulspruta. En grön maskin försökte gå upp i sidvind. Biggles for blixtsnabbt ner bakom den och gav den en välriktad överspolning med bly. Skytten i det bakre sittrummet sjönk ihop och planet krossades mot ett träd längst bort på flygfältet. Luften var full av gevärssmällar och det välbekanta »flach! - flach! — flach!» varskodde dem om att det var tid att bege sig därifrån.
   Han såg sig omkring efter Algy och då han upptäckte honom, alltjämt cirklande omkring, steg han brant upp framför hans nos och vinkade häftigt åt honom. — Om han inte kommer nu, kan han gärna stanna och få det som han så väl förtjänar, mumlade Biggles då han sedan sköt fram över aerodromerna. Han såg sig om. Till hans lättnad följde de tre Camelerna honom. Han klättrade raskt upp och satte kurs mot linjerna.
   —Jag måste se, att han kommer hem och sedan fortsätter jag morgonpatrullen, mumlade han några minuter senare, då de rusade genom luftvärnselden över fronten. Han landade och lutade sig mot Camelen medan han väntade på de andra. En ensam Camel slog lätt ner på startbanan och slutade sin markgång inte tjugu meter ifrån honom. Algy hoppade ur sittrummet och sprang emot honom. — Jag förstörde den, jag förstörde den, skrek han jublande medan han sprang.
   —Vem inbillar du dej att du är? bet Biggles av. — Archimedes?
   —Jag träffade fyra gånger av åtta, skrek Algy glatt.
   —Du träffade ingenting. Jag hade en fin översyn. Du nuddade inte ens någon hangar, grymtade Biggles
   —Hangar — hangar — grymtade Algy dumt. — Vem talar om hangarer?
   —Det gör jag. Vad skulle det annars vara?
   —Hangarer? Jag struntar i hangarer! skrek Algy.
   —Jag menar deras geranier.
   —Germaner — germaner — Herr Gud håller jag på att bli tokig? Vad pratar du om för germaner?
   —Geranier — g-e-r-a-n-i-e-r. Har du aldrig hört talas om geranier och calaeolarias.
   —Kalcium — kalcium —? Biggles tog ett hastigt steg tillbaka och drog fram sin ljuspistol. — Nu tiger du, eller jag skjuter. Du är en tokstolle.
   —Tokstolle kan du vara själv! Jag menar blommor. — Jag har krossat deras förbaskade geranier överallt på aerodromen.
   Biggles såg en stund på honom medan han stirrade dumt. — Du menar att du for till det där infernot och lurade mej dit, bara för att bomba en brokig blomrabatt?
   —Ja. Och jag hackade spenat av alltsammans, slutade Algy triumferande.
   —Men varför? Vad har rabatterna gjort dej?
   —Gjort mej? Har du inte sett hur den där uslingen behandlade mina solrosor i natt?
   Biggles svängde runt och samtidigt gick ett ljus upp för honom. På platsen där Algys blomsterrabatt hade varit gapade nu ett svart hål.

Ad blocker interference detected!


Wikia is a free-to-use site that makes money from advertising. We have a modified experience for viewers using ad blockers

Wikia is not accessible if you’ve made further modifications. Remove the custom ad blocker rule(s) and the page will load as expected.

Runtomkring Wikias nätverk

Slumpartad wiki