Fandom

Svenskanoveller Wiki

Erlathronion

754sidor på
denna wiki
Add New Page
Kommentarer0 Share


   Av: Lord Dunsany
   
   Han som var sultan, så fjärran från Österlandet att hans besittningar ansågs vara otroliga i Babylon, vars namn är liktydigt med ofantliga avstånd i dag i Bagdad, vars huvudstad skäggiga resenärer åkallar vid namn om aftonen för att locka åhörare till sina berättelser när tobaksröken höjer sig, tärningar kastas och värdshus lyser; han i just den staden befallde och sade: "Kalla hit alla mina lärde så de kan komma inför mig och glädja mitt hjärta med lärdom."
   Män sprang och trumpeter skallade, och sålunda kom det sig att alla sultanens lärde trädde inför honom. Och många befanns vara otillräckliga. Men av dem som förmådde säga sådant som var godtagbart, och som därefter alltid kallades De lyckosamma, sade en att söder om Jorden fanns ett land - sagda land var krönt med lotus - där det var sommar under vår vintertid och där det var vinter på sommaren.
   Och när sultanen av dessa de mest fjärran länder förstod att alltings skapare hade skapat något så tilltalande, visste hans förtjusning inga gränser. Han talade plötsligt och sade, och detta var kontentan av det han sade, att på denna linje eller gräns som skilde norr från söder skulle man bygga ett palats där det skulle vara sommar i de norra delarna medan det var vinter i söder; sedan skulle han flytta mellan palatsets olika delar i enlighet med sin sinnesstämning, och glädjas åt sommaren på morgonen och tillbringa middagstiden i snö. Så sultanens poeter tillkallades och befalldes att dikta om denna stad, att förutsäga dess storhet långt borta i söder och i framtiden; och en del av dem var lyckosamma. Och av dem som var lyckosamma och kröntes med blommor vann ingen behändigare sultanens leende (som avgjorde livets längd) än han som sade som följer om stadens framtid:
   "Om sju år och sju dagar, O himmelens smycke, skall dina byggmästare bygga det, det palats som varken är av norr eller söder, där varken sommar eller vinter är ensam härskare över timmarna. Vitt ser jag det, mycket stort, som en stad, mycket skönt, som en kvinna, Jordens underverk, med många fönster där era prinsessor ser ut mot skymningen; ja, jag skådar guldbalkongernas glans och hör ett frasande i långa gallerier och duvornas kuttrande på de skulpterade takskäggen. O himmelens smycke, vore det så att en så fager stad hade byggts av dina förfäder, solens barn, så alla människor kunde se den i dag och inte bara poeterna, vilkas inre ögon skådar den så fjärran söderut och i framtiden.
   O årens konung, den skall stå mitt på den linje som delar norr från söder och skiljer årstiderna åt som med en skärm. På den norra sidan när det är sommar i norr skall era sidenklädda vaktposter gå på bländande vita murar medan dina pälsklädda spjutmän går i söder. Men vid middagstid på årets mittdag skall din hovmarskalk stiga ner från sin höga plats och in på palatsets centralgård, och trumpetare skall gå efter honom, och han skall ropa högt vid middagstid och trumpetarna skall utstöta fanfarer och de pälsklädda spjutmännen skall marschera till norr och dina sidenklädda vaktposter skall inta sina platser i söder, och alla svalor skall flyga upp och följa dem. Och endast i de inre gårdarna skall inget förändras, för de skall vara smala och sträcka sig längs linjen som delar årstiderna och skiljer norr från söder, och dina långa trädgårdar skall ligga under dem.
   Och i dina trädgårdar skall det alltid vara vår, för våren ligger alltid intill sommaren; och hösten skall alltid färga dina trädgårdar, för hösten väntar alltid vid sommarens ände, och dessa trädgårdar skall ligga mellan vinter och sommar. Och där skall också finnas fruktträd i dina trädgårdar, med höstens alla bördor på sina grenar och vårens alla blommor.
   Ja, jag skådar denna plats, för vi kan se framtiden: jag ser dess vita murar lysa i midsommarens bländande ljus, och ödlorna som ligger orörliga i solen, och människor som sover mitt på dagen, och fjärilarna som fladdrar förbi, och fåglar med färgsprakande fjäderdräkt som jagar fantastiska byten; i fjärran anar jag skogarna och de lysande orkidéerna, och gnistrande insekter som dansar i solljuset. Jag ser murens andra sida: snön har fallit på befästningarna, istapparna hänger från dem likt frusna skägg, en rasande vind som blåser från ensliga platser och som ropar till åkrarna har vräkt upp snövallar ända till murkrönen; de som ser ut genom fönstren i den delen av ditt palats ser vildgässen och andra vinterfåglar flyga lågt, de hastar förbi nertvingade av den bitande vinden, och molnen över dem är svarta för det är midvinter där; samtidigt som i dina andra gårdar fontänernas vatten brusar ner på marmor som värmts av sommarsolens eld.
   Sådant, O årens konung, skall ditt palats vara, och dess namn skall vara Erlathdronion, vilket betyder Jordens underverk; och i din vishet skall du bjuda dina arkitekter att genast bygga den, så alla skall få se vad än så länge endast poeter kan se, så profetian kan uppfyllas."
   Och när poeten tystnade talade sultanen och sade medan alla lyssnade med böjda huvuden:
   "Det är inte nödvändigt att mina byggmästare bygger detta palats Erlathdronion, Jordens underverk, för när vi har lyssnat på dig har vi redan njutit dess skönhet."
   Och poeten lämnade härskaren och drömde något nytt.
   
   Ur: "Huset vid världens kant", översatt av Sam J Lundwall 1989, novellen först publicerad i: The Book of Wonder, The Last Book of Wonder 1912 och 1916
   
   

Ad blocker interference detected!


Wikia is a free-to-use site that makes money from advertising. We have a modified experience for viewers using ad blockers

Wikia is not accessible if you’ve made further modifications. Remove the custom ad blocker rule(s) and the page will load as expected.

Runtomkring Wikias nätverk

Slumpartad wiki