Fandom

Svenskanoveller Wiki

Eskilstunakniven

753sidor på
denna wiki
Add New Page
Kommentarer0 Share

Av: Jan Fridegård

FÖRSTA DAGEN KALLADES INSKRIVNINGSDAGEN och då följde mödrarna med sina barn till småbarnsskolan. Om någon var sjuk eller ute på arbete, skickade hon sin unge med en granngumma.
   I skolan hörde Johan From hur hans mor räknade upp hans tre namn och sade att han var född på en viss dag för sju år sedan. På en plats som låg några mil därifrån. Sedan presenterade en annan mor sin pojke och Johan såg att han var nästan dubbelt så stor som han själv och de andra. Han var alldeles fyrkantig i ansiktet och hade vitt hår som en gris. Lärarinnan skrev upp honom också i den stora boken medan hon tycktes fundera på något. Hon hade grått hår som låg åt båda sidorna över pannan.
   —Har jag inte haft något av era barn förut, frågade hon så Johans mor, fast hon redan vänt sig ifrån dem.
   —Nej, vi har nyss kommit till trakten. Men det lär finnas en annan From i socknen har jag hört.
   —Jaså, då var det väl deras, sade lärarinnan. De andra mödrarna i ljusa halsdukar eller svarta hattskrållor tittade avundsjukt på Johans mor för att lärarinnan pratade med henne.
   —Det är nog en bra människa du får till lärarinna, sade hon belåtet till Johan på hemvägen. Inte alls stram av sig.
   En gång när Johans far kommit från stan och varit litet på sniskan, hade han med sig en fällkniv åt Johan som han köpt i järnhandeln.
   Det var två blad och cigarrsnoppare på den och på skaftet var ett slott ingraverat. På andra sidan av skaftet stod Eskilstuna. Johan bar den ständigt på sig och om nätterna låg den på en stol vid sängen så att den var det första han såg när han vaknade.
   —Det är väl bäst att du lämnar kniven hemma, sade modern när han skulle gå till skolan ensam andra dagen. Du springer bara och tappar den.
   Men när hon såg hans underläpp börja växa och ögonen bli våta, gick hon efter ett snöre och band fast det i cigarrsnopparen och så i en av Johans byxknappar.
   —Seså, sade hon, stoppade ned abc-boken i väskan och hängde den på honom. Hör nu noga på vad lärarinnan säger och ha inga konster för dig.
   På vägen gick Johan och lät kniven hänga i snöret. Den blänkte, slog emot benet och såg närapå ut som en mört. Om han haft ett snöre i den förut så hade han sluppit hålla handen på den för att den inte skulle hoppa ur fickan när han sprang, tänkte han.
   Det fanns nog ingen i skolan som hade en sådan fin kniv mer än han. När han kom dit skulle han låta den sticka upp lite ur fickan. Men ingen skulle få låna den hur de än tiggde.
   Nästan alla barnen var där före honom. Den store, grishårige pojken, som såg så stark ut, pratade och skröt i ett och flera stycken stod omkring honom och skrattade inställsamt. Det var väl för att de inte skulle få smörj av honom. Ingen såg Johans kniv som stack upp. Snart ringde lärarinnan i en klocka och när de kom in fick var och en sin bestämda plats.
   När de sjungit "Som fåglar små" och lärarinnan talat om skapelsen en lång stund, kom första rasten. Johan tog en träpinne från vedhögen
   vid kaminen och började tälja på den. Han lagade så att kniven blänkte i hans hand och snart kom den vithårige fram till honom.
   —Ta hit kniven så får jag se på den, sade han.
   —Du ser den väl ändå, svarade Johan som blev ängslig, när han hade den starke alldeles inpå sig.
   —Är du så snål? Är det din kniv, förresten? Och kamraten ryckte till sig eskilstunakniven så att knappen följde med och rullade vit fram på golvet.
   —En jäntknapp, sade någon och tog upp den.
   Den starke höll undan kniven för Johans ängsligt gripande händer och synade den noga.
   —Den är för bra åt dig som är så liten den här kniven, sade han. Vi byter och så får du en tvåöring emellan. Här.
   Och han höll fram en enbladig kniv med ena skafthalvan borta. Så tog han upp en papperstuss och vecklade fram en tvåöring ur den.
   —Jag vill inte, sade Johan.
   Men den grishårige stoppade ned knivskrället och tvåöringen i hans ficka och gav honom en knuff så att han for iväg.
   —Ni såg att vi bytte? frågade han och blinkade åt dem som stod omkring.
   Och de svarade alla att de sett det. Han började tälja med eskilstunakniven och Johan var bedrövad intill döden.
   Han sade ingenting när han kom hem och ingen tänkte på kniven förrän vid kvällsvarden.
   —Pojkarna i skolan tyckte väl att du hade en fin kniv, frågade modern då.
   Johan svarade ingenting men det började droppa från hans ögon. — Har du sprungit och tappat kniven fast jag band fast den, pojke?
   Och modern drog i snöret, som Johan fäst i en annan byxknapp. Den trasiga kniven kom till synes.
   —Va i jesse namn har du gjort pojke? Bytt bort din fina kniv?
   Johan snyftade fram sitt lidandes historia, ofta avbruten av moderns utrop. Varför lydde han inte hennes råd att lämna kniven hemma? Då hade han haft den i behåll nu.
   —Varifrån är pojken som du gjorde affären med, frågade fader From bistert.
   —Från Brunna.
   —Jaha, då är det du som knallar dig dit och byter tillbaka igen. Bäst att du går nu så att du hinner hem igen innan det blir kväller.
   Johan hörde med fasa faderns ord. Det var långt till Brunna och vägen gick genom en skog. Och så skulle han troligen få smörj men ingen kniv av den grishårige.
   Men det var bara att gå när fadern hade sagt till.
   Ett stycke framför honom körde en kvarnskjuts och han höll sig bakom den för att få sällskap genom skogen. Då skulle väl varken tiger eller grävsvin våga sig på honom på ditvägen åtminstone.
   Solen stod strax över skogen och när den var borta skulle mörkret snart komma. När de kom ut ur skogsbacken sprang han ifrån hästskjutsen, som körde i skritt hela tiden. Då han mötte någon hälsade han på långt håll och tänkte att de kanske inte skulle röra honom då.
   Framme vid Brunna by visste han inte i vilket hus den grishårige bodde. Det låg en stuga ett stycke från de andra med rödfärgen avskavd kring fönster och dörrar och han fick för sig att det var där. Han tassade ängslig uppför trappan och steg in utan att knacka på dörren.
   Det var en första skymning därinne och familjen satt till bords. Karl, käring och ungar. Johan såg två jäntor som också var fyrkantiga och grishåriga och så var det också en liten som satt i moderns knä. Allesammans tittade på Johan.
   —Gokväll, sade han nedifrån dörren.
   —Ja, Bokväll på dig. Vad kan du vilja så här dags på dan, sade karlen vid bordet.
   —Pappa sa att jag skulle gå hit och byta igen kniv med Kalle.
   —Nehej, skrek den grishårige. Jag byter inte igen. Vi bytte riktigt och du fick två öre emellan.
   —Jag ville inte, sade Johan och hade inte långt efter lipen. — Kom fram du, sade karlen. Och tag fram knivarna bägge två. När han fick dem i hand sade han till sin son:
   —Det är svinaktigt av dig som är äldre och större att lura av honom kniven. Och när han inte fick för sina föräldrar. Du borde ha dig en hurril för det.
   —Vi bytte riktigt, vidhöll sonen och tjurade.
   —Har du tvåöringen med dig, vände sig hans far till Johan. Rätt ska vara rätt. Så där ja. Nu byter ni tillbaks och om du, Kalle, är elak mot honom för det här sedan så ska jag nog ta hand om dig. Orättvisa har jag aldrig tålt.
   Det hade blivit allt skummare och pelargonian i stugans fönster avtecknade sig mot röd himmel där solen gått ned. Johan stoppade ned eskilstunakniven men mitt i glädjen tänkte han med skräck på hemvägen.
   —Det är i senaste laget för en liten karl som du att gå ensam, sade grishåringens far och reste sig från bordet. Jag ska gå med dig över skogen.
   —Du har ju inte äte än, sade gumman och rösten var grinig. Johan tänkte att om inte karlen varit inne så hade han inte fått igen sin kniv.
   —Jag äter väl mer sen då.
   Men redan i förstugan hörde Johan att grishåringen började beklaga sig med hög röst och hans mor höll med honom.

   När Johan gått hemifrån satte sig hans far att läsa tidningen. Men flera gånger tittade han ut genom fönstret och hade ingen riktig ro.
   —Det kunde ju ha varit till i morgon det där med att byta igen, sade han till sist.
   —Ja, det blir väl skumt innan han kommer igen.
   —Jag kom att tänka på bäcken ifall han går den vägen, fortsatte From. Det ligger bara en bräda att gå över på. Han kan gå och ramla i.
   —Ja, men där är väl bara en fots vatten.
   —Visserligen, men det räcker åt en unge som kanske kommer i med skallen först.
   Strax efter lade han ned tidningen, suckade och gick ut på trappan. Med ett stilla leende såg mor From honom tvekande slå in på vägen åt Brunna.
   —Vad jobbar din far med då, frågade den grishåriges pappa när de kom ut på vägen.
   —Han är torpare.
   —Jaså, då tror jag att jag vet vem han är. Har han inte skägg?
   —Jo.
   —Ett långt, svart ett?
   —Ja.
   —Ja, han bjöd mig på en sup en gång. På en auktion. Jaså, du är son till honom.
   När de kom fram till skogen stod From där. Karlarna hälsade och tog varann i hand.
   —Jaså, det är du, sade From. Ja, vi säger väl du i dag också fast vi är nyktra.
   —Visst säger vi det. Jo, jag tog och gick med pojken en bit, det börjar bli skumt. Kniven har han fått igen.
   —Ja, det blev fortare mörkt än jag beräknade, därför gick jag emot pojken, svarade From. Pojkarna krånglar och byter men det gjorde väl vi också en gång.
   —Ja men, gjorde vi så. Godnatt då, vi ses väl en annan gång.
   Och den grishåriges pappa vände om och gick till sitt. Johan och hans far gick in i skogen men det var bara roligt nu med mörkret som blev allt tätare omkring dem.
   —Det var rejält av honom att gå med dig, sade From om karlen som nyss vänt om. Jag bjöd honom på en sup en gång, det var nog mycket därför som han var hygglig.
   Innan de kom hem hade fadern lovat Johan en kedja att fästa kniven vid så att ingen skulle kunna rycka den ifrån honom. Till dess skulle den få stanna hemma när han gick till skolan.
   På natten låg den på en stol vid sängen som förr och allt var gott.

Ur "Kvarnbudet", Wahlström & Widstrand 1944

Ad blocker interference detected!


Wikia is a free-to-use site that makes money from advertising. We have a modified experience for viewers using ad blockers

Wikia is not accessible if you’ve made further modifications. Remove the custom ad blocker rule(s) and the page will load as expected.

Runtomkring Wikias nätverk

Slumpartad wiki