Fandom

Svenskanoveller Wiki

Ett tiggarbrev

753sidor på
denna wiki
Add New Page
Kommentarer0 Share

Av: Lars Ardelius
   
   Nu SKRIVER VÄL FOLK och tigger pengar när ni har fått hundrasjuttiofemtusen kronor kontant. De tror de ska få någon hjälp om de skriver och talar om vad de har för bekymmer, men det är ju ni som har fått pengarna och ni vill förstås inte ge bort några eller låna till obekanta som kanske vill lura er.
   Ni vet förstås inte om ni kan lita på mig heller eftersom jag inte är bekant och alla människor försöker lura varandra, men jag skriver i alla fall. Summan som jag försöker låna av någon människa är tretusen kronor och det vet jag nog att det är mycket pengar, jag har försökt låna av ett par bekanta, men de har ju heller inga tillräckligt stora besparingar.
   Jag har en kompanjon som har gjort av med pengarna. De skulle vara till inköp, men han har köpt kläder och andra saker för pengarna. Vi har mest sålt potatis och det har varit prima sorter som vi har kunnat rekommendera husmödrarna, ingen dålig vara. Min kompanjon och jag har hängt ihop i många år, i elva år, och det har aldrig varit annat än bra allting. Jag har förstås litat på honom, det trodde jag man kunde göra. Vi har för resten haft riktigt trevligt tillsammans.
   När jag fick reda på att han hade lurat mig och gjort av med pengarna blev jag inte förbannad, jag begrep ingenting, jag tyckte det var konstigt alltsammans. Jag gick hem till honom senare på kvällen, fast inte visste jag vad jag skulle säga. Han bor tillsammans med ett sällskap som heter Suget och hon öppnade. "Vill du träffa Sune?" frågade hon. "Jag vill egentligen inte träffa honom", sa jag, "men jag måste prata med honom." I samma stund kom han ut i farstun. "Gamle skojare", sa han först på sitt vanliga vis, men sedan såg han förstås på mig att jag visste vad han hade gjort. "Vi går till lagret och pratar om det här", sa jag.
   När vi kom till lagret tänkte jag att nu får han prata och förklara det här, jag har ju ingenting att säga eftersom jag inte alls vet vad det egentligen är frågan om. "Ska vi prata här?" frågade han med sin vanliga röst. "Det är bra", fortsatte han, "då sätter jag mig här då." Han satte sig på vågen och sedan tog han fram en cigarrett och tände på. Jag sa ingenting, fast vi ju båda har kommit överens om att vi inte ska röka i lagret och inte heller har gjort det under alla de år som varit. "Nu får du sätta i gång och förklara", sa jag, "jag hoppas du har någon förklaring till vad du har gjort." "Jag behöver pengar", sa han. "För det behövde du väl inte lura mig", sa jag. "Har jag lurat dig då?" frågade han.
   Jag tittade noga på honom, det kanske ni förstår. Först tyckte jag att det var en annan människa, någon som jag inte var bekant med, fast jag väl ändå visste att så förhöll det sig inte. Jag tyckte ögonen och munnen på honom var någon annan persons, men han såg ju ut som vanligt förstås.
   "Jag kanske har lurat dig", ändrade han sig i alla fall.
   Jag visste inte att kamrater försökte lura varandra. Jag har haft andra kamrater också och dom har man kunnat lita på, det har varit kamratskap, till exempel i lumpen. Där stoppade en kamrat in snus i mun åt en annan som hade armen i band och packningen fick den som var sist hjälp med.
   "Du måste väl ha någon förklaring", sa jag. "Jag är väl falsk", sa han, "det finns mycket falskhet här i världen." "Det kanske det finns", sa jag, "men det är jag inte specialist på." "Du vet mycket väl att varenda människa är falsk", sa han. "Jag tror nog till och med att du själv har tagit en chans någon gång." "Nej", sa jag, "det har jag inte."
   Det märktes att han inte var sig själv för han knölade ihop ett cigarrettpaket som det var cigarretter kvar i.
   "Du behövde väl inte försöka lura mig", sa jag. "Det kan man väl inte säga att jag försökt", sa han. Men han hade ju tagit pengarna. "Jag tänkte bara låna dom", sa han. "Ja, det hoppas jag", sa jag, "att det förklarar allt, men det är ju ändå inte riktigt." "Jag ville inte lura dig", försäkrade han. Det vill jag också gärna tro, men han hade ju i alla fall lurat mig när han tog pengarna och det är det för sent att göra något åt. "Har jag inte varit hygglig många gånger?" frågade han. Jo, visst har han varit hygglig.
   Vi höll på och pratade i minst en timme, men det var ju ingenting att göra åt. Han lovade att försöka skaffa tillbaka pengarna, men det vet jag att han inte kan och det sa jag också till honom. "Det ska nog gå på något sätt", sa han. "Jasså", flög det ur mig, "ska du försöka lura någon annan?" Jag kunde inte hjälpa att jag sa det. Han blev alldeles tyst, men sedan sa han på sitt vanliga optimistiska sätt att han i alla fall skulle skaffa pengarna. "Hur då?" kunde jag inte låta bli att fråga, för jag vet ju att han inte kan. Jag bryr mig ju inte om pengarna överhuvudtaget. Det talade jag om för honom också och sedan gick jag.
   "Anmäl mig för polisen!" ropade han efter mig, men jag svarade inte. "Dra åt helvete!" skrek han, men jag gick. Jag tänkte gå hem, men jag hade ingen ro att sitta ensam hemma så jag fortsatte att gå på gatorna i stället.
   Vi har i alla fall haft mycket trevligt tillsammans, framför allt när vi har fiskat tillsammans. Nu i vinter också. Vi har fått upp mycket, mycket fisk, fin och grann fisk. Det är klart det blir fina fångster om man håller på precis hela dagen och vet var man ska ställa sig. Det är fina dagar när solen skiner och man ser folk överallt på isen. Man skulle nästan kunna tro att de står och vinkar till varandra eller signalerar om man ser på armarna. Det gör ingenting om det blåser femton sekundmeter, då vänder man bara ryggen till för man är ju ordentligt klädd och påpälsad med jacka och tröjor.
   Man ska förstås ha en kamrat med sig för annars känner man sig ju som en and eller någon annan sorts fågel som har stått och frusit fast på isen och det är inget nöje. Men Sune och jag har alltid fiskat tillsammans. Han brukar ringa halv sju på söndagsmorgonen och sedan ger vi oss i väg. Smörgåsar har Suget klarat av åt både Sune och mig.
   Suget är alla tiders. Hon är bra kamrat kan man säga fast hon är fruntimmer. Hon är prima, det vet jag för jag är ju ofta hemma hos
   Sune och hon ligger över där tre gånger i veckan och brukar för resten vara där annars också på kvällarna. Det är riktigt trevligt hemma hos Sune och jag sticker in ibland. Jag lägger mig på extrabädden och tar det lugnt. Ibland kommer Suget och lägger sig bredvid, men det är bara för att retas med Sune. Jag ligger med armarna i kors så det är ingenting han behöver vara svartsjuk för.
   På söndagarna bär det i väg ut på isarna. Vi tar en liten färdknäpp innan vi ger oss i väg, det måste man ha i kylan, men sedan blir det bara ett par supar till ute på isen för att hålla uppe temperaturen. Undantaget måste jag väl förstås erkänna, då drack vi en hel del på vägen ut, det var visst min födelsedag. Men den dagen gick det dåligt med fisket. Jag höll på att hugga mig i foten, men Sune räddade mig. Det var tur för jag hade gummistövlar och billen kunde ha gått rätt igenom hela foten. Men sedan var det Sune som höll på att råka illa ut om jag inte hade hjälpt honom. När jag vände mig om för att säga något till honom så var han borta. Stolen och ryggsäcken stod kvar på isen, men själv var han borta. Man vet aldrig var man har honom, kunde jag ju ha sagt, men det här var för en månad sedan. Det hade för resten inte spelat någon roll, jag blev orolig i alla fall. Han har väl gått iland för att förrätta naturbehov, tänkte jag visserligen först, men när det hade gått en halvtimme och han inte hade kommit tillbaka började jag bli orolig på allvar och gick bort till land. Där hittade jag honom bakom en bergknalle och där hade han fastnat med foten och kunde inte komma loss. Jag hade inte hört när han skrek. "Hade jag inte dig, gamle skojare, så skulle allting gå åt helvete för mig", kommer jag ihåg att han sa. Han brukar säga så där när han är full.
   Sedan när vi skulle hugga några nya hål högg vi dom efter varandra i strömriktningen så att krokarna fastnade i varandra nere i vattnet. Nej, den dagen gick det dåligt. Det hjälpte inte ens när vi tog fram kaffet och tänkte ta det lugnt. Då brukar det ju alltid nappa annars.
   Nej, här sitter jag och skriver allt möjligt, men jag måste väl berätta fortsättningen hur det gick när jag hade talat med Sune nere på lagret och sedan gick ut och gick i konstiga krokar och snirklar i stan. Jag gick kanske en timme men sedan gick jag tillbaka hem till Sune. Jag ville tala med Suget. Hon öppnade fönstret efter en stund när jag visslade på gatan som jag brukar göra, förr i tiden. Sune såg jag inte men han var nog hemma han också.
   "Suget, kom ut och gå", sa jag.
   Nej, det räckte om hon kom ut på gatan. Det gjorde hon också. "Vet du att Sune har lurat mig?" frågade jag.
   "Ja", svarade hon.
   Jag visste inte vad jag skulle säga mera, men hon pratade i stället. "Man får inte lita så där på någon", sa hon. "Då kan ju vem som helst få lust att föra en bakom ljuset."
   Vi stod bara och pratade några minuter för hon hade tofflor på fötterna och frös. Jag frågade om hon hade vetat om bedrägeriet och det påstod hon att hon inte hade gjort. Men det vet jag ju inte om jag kan lita på.
   Sedan gick jag omkring på gatorna igen. Jag försökte tänka efter om jag kunde komma på någon gång förr i tiden då Sune hade försökt lura mig eller visat att han var falsk. Jag kom ihåg vad han sa en gång om Suget. "Hon är bra", sa han, "hon talar aldrig om klöver." Han brukar ju också säga ibland att han struntar i pengar. Det är kanske bara för att söka lura mig. Men jag vet ju också att han inte bryr sig så mycket om pengar och hemma har han för resten sina pengar liggande var som helst, på köksbänken eller i fönstret.
   Jag vet inte vad jag ska tro. När jag gick omkring på natten kom jag på de mest konstiga saker. Varför ville han att jag skulle sitta vid fönstret i bussen när vi for hem i söndags? undrade jag. Jag visste ju inte vad jag skulle tro. Men sedan kom jag att tänka på hur han hade bjudit hem mig på stekt fisk efteråt som vanligt och bjudit på en massa gott till som Suget hade hjälpt till att laga. Han var alltid hygglig, tänkte jag, men i samma stund kom jag att tänka på att han kanske hade köpt sillen och efterrätten av vårt samlade kapital och då blev jag misstrogen igen.
   När jag hade gått ganska länge tänkte jag att nu vänder jag om och går hem till Sune för tredje gången, men när jag kom förbi huset såg jag att det var släckt. Jaså, tänkte jag, han ligger och sover, då får han också sova. Men Suget är kanske vaken, tänkte jag. Visslar jag så kanske hon kommer ut och sedan ber jag henne följa med hem till mig så får vi se vilken min Sune gör i morgon. Jag kom ihåg en natt när vi hade festat och jag låg kvar i extrabädden. Då verkade Sune faktiskt svartsjuk för att Suget hade sträckt ut foten och petat på mig i mörkret. Han trodde kanske att hon ville signalera till mig att hon tänkte komma över. Nog hade jag haft lust, det måste jag erkänna, men jag lurar i alla fall inte en kamrat.
   Jag brydde mig inte om att vissla, det fick vara. Jag gick hem och la mig i stället och försökte sova, men det gick inget vidare.
   Jag vet inte riktigt ännu om jag ska fortsätta att vara kompanjon med Sune. Man måste ju säga att det aldrig har varit något trassel med affärerna. Sune har ordnat många bra affärer, men jag tror också att det kanske inte skulle ha gått lika bra om han inte hade haft mig till kompanjon. "Det är du som ror allting iland", har han sagt ett par gånger.
   Jag får i alla fall försöka låna nytt kapital till att börja med, det är nödvändigt just nu. Därför skriver jag på detta sätt, men jag förstår ju att det inte är någon stor chans. Jag får väl säga som min kompanjon: Det gäller att chansa.
   Med högaktning Karl Andersson
   
PS. Jag förstår om ni inte litar på att ni får tillbaka pengarna. Jag kan ju bara lova.
   Ur "Dagligt Allehanda", Norstedts, 1958

Ad blocker interference detected!


Wikia is a free-to-use site that makes money from advertising. We have a modified experience for viewers using ad blockers

Wikia is not accessible if you’ve made further modifications. Remove the custom ad blocker rule(s) and the page will load as expected.

Runtomkring Wikias nätverk

Slumpartad wiki