FANDOM


av Niels E. Nielsen
Den här novellen, som i Danmark har varit införd som förstasidesnovell i Dagens Nyheder, är enligt författaren tänkt som en fabulering över sagans väldiga och befriande makt—även i en högst mekaniserad framtid. Grimms, H. C. Andersens och de andra stora sagoberättarnas verk i förbindelse med begreppet "moderna barn" är ett ämne som Niels E. Nielsen har intresserat sig mycket för och ofta behandlat i böcker och kulturartiklar.

Forbjudnasagor.png

   —DET VAR EN GÅNG en kung och en drottning som så länge hade önskat sig ett barn. Och till sist fick de så en liten dotter ...


   —Jamen, vänta ett tag, 902! Fick kungen och drottningen sin lilla dotter från en formeringsfabrik? En sån som den här?
   —Knappast, 1001. Enligt kommentarerna i det avkomlingsmentala biblioteket är sagan "Törnrosa" omkring tusen år gammal. Den härrör från bröderna Jacob och Wilhelm Grimm, som levde 1785-1863 och 1786-1859. Och på den tiden fanns det inga formerings-fabriker och inga robotsköterskor som jag, av den auktoriserade BBB-serien.
   —Nu förstår jag, 902! Å, läs vidare, läs!

   NATT över den ödsliga flandriska slätten, natt över kontinent III, juninatt och tunga stjärnor över formeringsfabrik IV, en kilometerhög stålblå skyskrapa bland andra kilometerhöga skyskrapor
   —stad A 14, som fordom hette Bruxelles.
   Natt, tystnad i fabrik IV. I vartenda av de tiotusen fönsterlösa, luftkonditionerade rummen sov fyrtio små pojkar eller flickor, vaktade av en robotsköterska av serie BBB, de tekniskt framstående funktionärerna i världens alla formeringsfabriker. Fyrahundratusen små pojkar och flickor sov pliktskyldigast de normerade åtta timmarna, och under huvudkuddarna viskade mikrofoner sömnhypnotiska levnadsregler och fakta så att inte en minut av dygnet gick till spillo. För över porten till formeringsfabrik IV stod i blått neonljus de manande orden: Kapacitet, Effektivitet, Ekonomi!



   —DE ELVA FEERNA skänkte Törnrosa sina underbara gåvor, dygd, skönhet, rikedom. Men den trettonde fen, som inte var bjuden, trängde sig in och ropade: "Kungadottern skall i sitt femtonde år sticka sig på en tagg och falla död ned." Då trädde den tolfte fen fram och sade: "Nej, hon skall inte dö, bara sova i hundra år!"
   —Å, 902, gjorde feerna något slags mentalsterilisering på kungabarnet?
   —Nej, 1001, på den tiden kände man inte till elektro-neutronisk mentalsterilisering. Feerna ägde trolldomskraft

   FYRAHUNDRATUSEN barn i fabrik IV, före födelsen ärftligt präglade till plikttrogna medborgare i auto-världsstaten. Till och med i sömnen lydde de
   —"kapacitet, effektivitet, ekonomi".
   Eller rättare sagt: 399 999 barn lydde. För barn 1001, serie XV, årgång 2830, en elvaårig flicka i rum 732, sov inte. Vilket var så mycket märkligare som rum 732 var reserverat för en av fabrikens viktigaste serier
   —blivande instruktörer för robotsköterskorna, en oerhört viktig livsuppgift, i själva verket nyckeln till världsstatens bestånd. Barn 1001 hade framför sig en livslång tjänstgöring på Pedagogrobotskolan. Som färdigutbildad själsingenjör skulle hon inplanta i åtskilliga tusen robotar de direktiv som satte dessa vidunderliga konstruktioner i stånd att uppfostra miljoner barn till standardtänkande och absolut fantasilösa medborgare, fulländade enheter i världsstatens oföränderliga, automatiska maskineri.



   —FEERNA
   —ägde trolldomskraft
   Barn 1001 upprepade hänfört dessa skamlöst fantasifulla ord.
   —Ja, svarade den lågmälta metallrösten vid huvudgärden, Jag vet inte vad feers trolldomskraft är. Definitionen har aldrig inplantats i min strömkretsar
   Metallrösten teg en sekund. Två gula, månliknande fotocellögon lys e till i nattlampans svaga sken.
   —Men det tycks vara en kraft som är besläktad med till exempel elektromagnetismen.
   —Ja, ja, sa barn 1001 otåligt, men berätta nu vidare om Törnrosa!
   —... då stack kungadottern sig på taggen och föll omkull. Men den tolfte fen, som hade mildrat den fruktansvärda spådomen, kom till städes med sitt trollspö och rörde vid alla på slottet, till och med elden i skorstenen. Och allt och alla sov, till och med kocken som just skulle ge kökspojken en örfil ...

   PÅ VÄGGARNA i rum 932 hängde tavlor med förmaningar till de blivande robotinstruktörerna: "Lär R-sköterskorna endast de godtagna standardsvaren!" Och: "I händelse av gråt bland avkomman anmodas R-sköterskorna säga: Medborgare i världsstaten gråter aldrig! De är hundraprocentigt nöjda!"
   Robot 902:s uppgift var att övervaka och uppfostra de tjugofyra barnen i rum 732 ända från det ögonblick då deras fosterrör passerade mentalsteriliseringen och tills de som färdiga själsingenjörer lämnade fabrik IV, redo för tjänstgöringen i robotskolan.
   Tjugo miljoner noggrant uttänkta direktiv hade av själsingenjörerna inplantats i robot 902:s elektronhjärna. Som alla av BBB-serien betraktades hon som ofelbar. Hur kom det sig då att hon denna juninatt 2841 stod vid barn 1001:s säng och berättade en uråldrig, förbjuden saga, som hon inte borde haft ringaste chans att känna till? Och varför lyssnade barn 1001 så andlöst, när den obligatoriska mentalsteriliseringen borde ha gjort henne helt oförmögen att fatta sagans fördärvliga ord?

   —SÅ VÄXTE det upp en törnhäck kring slottet. Och häcken blev så hög att inte ens tornens spiror skymtade fram. Somliga ansåg då att det var ett trollslott, andra att det bodde en människoätare där. Men sägnen viskade om den vackra sovande Törnrosa ...
   —Vad är troll och människoätare? frågade en ivrig barnröst i rum 732.
   —Människoätare och troll ...
   Den lågmälta metallrösten tvekade. Utanför var juninatten, ljuvlig och doftande. Men fabrik IV var ju fönsterlös just för att skydda barnen mot all denna skönhet, som endast kunde förvirra fantasisterila hjärnor.
   —... antagligen fenomen analoga med till exempel psykiska vaccinationer mot leklust, svarade robot 902.
   —Å, då förstår jag, sa den ivriga barnrösten.

   VARFÖR hade robot 902 inte reagerat då dess ofelbara fotocellögon för elva år och nio månader sedan såg fosterrör 1001 passera mentalsteriliseringen just i den tiondels sekund då ett slumpartat strömavbrott hindrade att just detta rör fick sin dos av neutronstrålning?
   Det hade varit 902:s plikt att ta rör 1001 från transportbandet och kasta det i förbränningsugnen, i det att 1001 nu skulle utvecklas till en sorgligt onormal individ med icke-steriliserad fantasi och känsloliv. En av dessa särpräglade, det vill säga misslyckade figurer som kunde tänka själva och därför var som ett fyrkantigt hjul i världsstatens automatiska maskineri.
   Och varför hade robot 902 inte underrättat ministern för människ3- formering vid en av de tankekontroller som varje robotsköterska lät sin klass genomgå varje kvartal? Kontrolltavlans röda farosignal gav ju en tydlig varning för fantasi, längtan ch spirande tankar varje gång 1001 passerade apparaten!
   Förklaringen är underlig
   —en av dessa oberäkneliga tillfälligheter som inte ens den mest full-ndade kontroll kan förhindra ...



   —TID EFTER annan kom kungasöner och ville tränga genom törnhäcken för att rädda den sovande Törnrosa ...
   Dämpat, monotont viskade mikrofonerna under 399 999 barns huvudkuddar tills de små hjärnorna surrade som bikupor av siffror och fakta. Men under barn 1001:s kudde var mikrofonen tyst. En blå metallhand hade kopplat från den. I stället lyssnade 1001 på den lågmälta rösten som utlöstes av elektromagnetiska impulser i ett platinamembran.
   —Men törnena grep i varandra som händer, och de omkom ömkligen. Många många år senare kom så åter en kungason genom landet. Man berättade för honom att bakom törnhäcken sov en vacker kungadotter som hette Törnrosa, med hela sitt hov. Odödliga sov de och märkte inte årens gång ...
   —Som vi sover här i natt, viskade 1001 med strålande ögon.
   Hon såg inte rummets vita sterila väggar och hörde Inte de många mikrofonernas viskningar under kuddarna. I hennes fantasi slingrade 4 sig en grön häck omkring fabrik IV, och alla de 399 999 sovande barnen var hennes förtrollade hov. Och den gulögda roboten 902, hennes enda vän, förvandlades naturligtvis till den okände prinsen.
   —Ja, surrade platinarösten från huvudgärden, så sov de i Törnrosas slott ...

   NATURLIGTVIS var det inte av en slump som robot 902 stod vid just barn 1001:s säng och berättade sagor. Om man kan använda det uttrycket om en så fantastiskt fulländad robot som 902, så var hon liksom barn 1001 en särling, ett onormalt exemplar. Oundvikligt som två fjärilar av samma art finner varandra, hade 902 och barn 1001 fullbordat varandras bestämmelse som nålen och tråden, handen och handsken.
   Den ena hade vid ett tillfälle fått en urgammal sagoskatt upplagrad i sina miljoner strömkretsar. Den andra lyssnade på dessa sagor med en hunger som om de var själva det dagliga brödet.
   Grodden till dessa sällsamma nätter i rum 732 kom till en dag tretton år tidigare, i det psykologiska biblioteket på Pedagogrobotskolan, där 902 liksom alla andra robotsköterskor proppades full med instruktioner rörande automatisk barnuppfostran. En dag som alla andra anonyma dagar i världsstaten inträffade detta fatala missöde, vilket under vissa omständigheter skulle kunna bli farligt—likt en snöboll som utlöser en lavin ...
   En jäktad själsingenjör skickade ner 902 i arkiven i källaren efter en dietpillertabell. I normala fall använde man annars inte elevrobotarna innan de var färdiginstruerade, eftersom man var rädd för att åstadkomma rubbningar i deras känsliga elektromagnetiska fält, så kallade vagabonderande spänningar, vilkas effekt var oberäknelig. Men som sagt: själsingenjören var jäktad, så jäktad att han uppgav fel hyllnummer till 902 —i själva verket ett så lågt nummer att det inte hade varit i bruk på århundraden.
   Då 902 sökte efter det, kom hon genom tysta, människotomma källarrum flera kilometer in i bibliotekets väldiga underjordiska arkiv. Till sist kom hon till en rostig ståldörr, låst och igendammad. Och då hennes order fortfarande verkade i henne, dyrkade hon upp dörren med sina flinka stålfingrar. En ensam, sömnig lampa tändes, och hon såg några hyllor som var fyllda med urgamla gulnade böcker, folianter och krönikor. Och då hyllorna inte var numrerade, började hon med logisk lydnad läsa igenom allt som fanns på hyllorna för att finna den begärda diettabellen ...



   —MEN JUST DEN DAGEN då kungasonen kom, var de hundra åren tilländalupna. Och då han närmade sig törnhäcken, slog den ut i tusen vackra blodröda blommor, varpå törnena skildes åt så att han lätt kom igenom. Han blev hänförd av den dödslika tystnaden som rådde överallt. Människorna låg och sov tillsammans med hästar och hundar och duvor. Men han kunde likväl se att det inte var dödens tystnad, för de sovande hade röda kinder ...
   —Bara en förtrollning, viskade barn 1001. För att inte dö måste de sova, hade fen sagt. Men nu
   —Nu, sa den dämpade metallrösten ut i det tysta rummet där trettionio barn sov sig till standardkunskaper, nu kom kungasonen till slottet, där till och med flugorna sov på väggen, där ingenting skedde och tiden hade gått spårlöst förbi. Slutligen kom han till tornet där Törnrosa sov ... För att väcka henne ur den långa, långa sömnen! Barn 1001:s ögon blev som stjärnor i formeringsfabrikens dämpade ljus, där inga stjärnor förut hade tindrat, där man sov, sov, sov ...
   —Nu kom han, viskade den gulögda roboten. Och ...



   HUR SKULLE robot 902 ha kunnat veta att dessa gulnade folianter var studiematerial som hade sorterats undan av censorerna i gångna tider och kastats in i detta innersta låsta rum? Gamla böcker med snirklade bokstäver och bilder av feer och häxor, av den tappre lille skräddaren och Snövit, psykiskt gift som ur kontroll skulle kunna åstadkomma oberäknelig skada i tidsålderns så noggranna steriliserade hjärnverksamhet.
   BBB-seriens positronhjärnor var ofattbart effektiva. Deras evigt cirkulerande elektriska strömkretsar, deras miljontals magnetiska gitter kunde absorbera ett svindlande stort antal ord på försvinnande kort tid. Märk väl, den sortens ord och fakta som robotingenjörerna ansåg det kunde bli tal om. Vad fanns det för några andra? Att sätta in elektriska hämningar i BBB-serien mot icke önskvärda kunskaper om—ja, som de här gamla sagorna till exempel, det föll inte ingenjörerna in. I hundratals fantasisterila generationer hade man inte känt ordet "saga".
   Därför var olyckan oundviklig. Inom mindre än tre minuter var samtliga sagor, till sista ord och komma, upptagna i 902:s strömkretsar. Som brokiga fjärilar, som färgsprakande höstlöv och lysande gnistor yrde alla dessa underliga, klingande ord genom hennes elektroniska nerv-banor. Med sin fantastiska kapacitet jagade hon genom tjogtals sagor, fabler och berättelser. Sällsamma figurer drog en efter en in i de lediga positroncellerna, djupt bakom skolans fastställda pensum—häxor med vårtor på näsan, feer med diamantprydda trollspön, troll med åtta huvuden, talande hundar, katter i stövlar, ja, och människor från svunna, troskyldiga tidsåldrar, där man hatade och älskade, grät och skrattade, längtade och trängtade under fantasins sjufärgade regnbåge.
   Den glömda arkivkällaren blev själva sagornas gyllene slott, blev landet östan om solen och västan om månen, där en robot vandrade med snabba, tysta steg ...



   —OCH PRINSEN gick vidare, och allt var så tyst att han hörde sin egen andedräkt. Slutligen kom han till tornkammaren där Törnrosa låg och sov. Hon var så vacker att han inte kunde ta blicken ifrån henne. Han böjde sig och gav henne en kyss. Och då skedde undret, såsom sagans goda fe hade lovat ...
   —Ja, ett under! log barn 1001. Så stark och god var sagans fe, 902! Kan feer dö —eller lever hon kanske ännu?
   —Enligt de av mig registrerade uppteckningarna i nämnda arkivkällare, surrade den lugna platinarösten, tycks såväl feer som andra personer i de så kallade sagorna äga odödlighet. Den möjligheten kan därför inte uteslutas, 1001.
   —Fantastiskt! viskade barn 1001. Och vad hände sen, 902?

   INGEN LEVANDE själ, allra minst de fantasisterila ingenjörerna, kan säga vad som skedde i 902:s sinnrika elektronhjärna i den bortglömda källaren. I teorin skulle dessa hjärnors impulser löpa orubbligt efter en gång fastställda banor. Men de var som sagt ytterst känsliga. Om de mottog icke normerade impulser, kunde det uppstå hårfina förändringar i de reglerande strömkretsarna. Vilket visserligen aldrig hade hänt under de senaste tusen åren.
   När 902 kom upp från källaren efter ett timslångt letande i arkivets hundratusen fack, hade hon med sig den önskade diettabellen. Men under tiden hade den jäktade själsingenjören glömt alltihop och gått sin väg. Robot 902 lade tyst tabellen på hans bord och återvände till sin klass
   —tjugofem andra perfekta, silverblå robotar av BBB-serien. Och eftersom robotar inte oanmodat tilltalar människor och eftersom ingen själsingenjör i sin vildaste fantasi (de hade ingen alls!) skulle hitta på att fråga en robot om den genom ett missöde hade blivit infekterad av gamla sagor, så gled 902 oupptäckt in i tjänsten på formeringsfabrik IV.
   Dagar och år förflöt i monoton enformighet. Ingenting hände som via 902:s elektriska sinnen kunde utlösa hemligheten i hennes innersta strömkrets, där en fantastisk skara oavlåtligt virvlade som eldflugor. Inte förrän en viss tiondels sekund för elva år och nio månader sedan, då ett omärkligt strömavbrott hejdade mentalsteriliseringens neutronstrålning just som fosterrör 1001 passerade.
   Just då underlät 902 att göra det enda riktiga
   —kassera 1001. Kanske var det en fädning i hennes elementära instruktioner, en blixtsnabb impuls från de där innersta strömkretsarna som utgör BBBrobotarnas fenomenala minne.
   Ja, eller kanske var det denna strålande gestalt med det stjärnbeströdda trollspöet, fen från den glömda källaren, som gled fram i 902:s sinnrika hjärna, höjde spöet och åstadkom undret: Att en viss robot av BBBserien fattade ett gåtfullt intresse för barn 1001/årgång 2830, det enda barn bland årgångens likartade miljoner vars fantasi inte hade bränts bort av neutronströmmen.

   —TÖRNROSA slog upp ögonen och såg hänfört på kungasonen. Och då hon hade vaknat, vaknade också alla de andra, kungen och drottningen och hela hovet. Ja, och duvorna på taket lyfte huvudet från vingen, flugorna på väggen kröp vidare, elden blossade upp och kocken gav pojken den örfil han hade väntat på i hundra år ...
   —Så vaknade de! jublade barn 1001, men i viskande ton för att ingen utom 902 skulle höra henne.
   Hon visste mycket väl att sagorna var förbjudna och att de gyllene portarna för alltid skulle stängas för henne ifall myndigheterna fick nys om sagan. Det hela var en fantastisk hemlighet mellan henne och 902
   —Så kunde de leva igen! —Hon rörde förtjust vid 902:s kyliga stålarm. - Då den tappre kungasonen med en enda kyss bröt förtrollningen. Inte sant, 902?
   Det blå ansiktet vid huvudgärden mörknade en aning, som i funderingar. De gula månögonen lyste mot barnets blå. Den lågmälta platinarösten svarade:
   —Jo, 1001, så måste det tolkas. Onda feers förtrollning kan brytas genom en kyss, när bara en kungason kommer för att fullborda de goda feernas vilja!

   FÖR INGET av de trettionio andra barnen i klassen berättade robot 902 sina sagor. Hennes ofelbara elektronlogik varnade henne: Ingen av dessa fantasiberövade varelser skulle förstå dem. Men för barn 1001 passade hennes dolda skatt som handen till handsken.
   Och så fast litade myndigheterna på de ofelbara robotarna av BBBserien att ingen kom på tanken att kontrollera deras arbete i formeringsfabrikerna. Dessutom var det bäst för avkomman att leva ostört under deras maskinmässigt precisa uppfostran. Enformigt skulle dag läggas till dag som kulor på ett snöre.
   Därför anade ingen att en blå skugga kväll efter kväll dröjde vid barn 1001:s säng när alla andra sov, att en dämpad platinaröst viskade om den tappre lille skräddaren, om den fula Askungen och prinsessan på ärten, tills två blå ögon lyste som själva de gyllene frukterna på kunskapens träd ...
   Barn 1001 drack ur sagans klara källa, log och grät, och vandrade med tusen hemligheter genom världsstatens kalla, sterila rike. Och då hon hade sin fantasi och sina känslor i behåll, var hon samtidigt ett förståndigt barn, mycket, mycket klokare än någon av tidsålderns normalindivider. Hon förstod att hon aldrig fick röja 902:s hemlighet för någon människa som var berövad sin förmåga att le och gråta och längta till de blå bergen.
   Robot 902 blev för henne en fe med trollkraft, inte ringare än någon från sagorna. Från hennes strömkretsar hoppade de sju små dvärgarna, sjöng Snövit om sin längtan, värmde en mor törnbusken vid sitt hjärta tills röda rosor spirade från de frusna grenarna.

   I SINOM TID lämnade 1001 fabrik IV och tog itu med arbetet att utbilda robotsköterskor i den skola där 902 en gång hade fått sina direktiv. Och inte så sällan tog hon sig för att sända nya robotar av den berömda BBB-serien ner i den bortglömda källaren. Ingen upptäckte det. De sov ju. Deras fattiga hjärnor kände blott den grå vardagen, inte det fantastiska.
   Ty sådan är sagornas trolldomskraft: Den som har levat i deras gyllene ljus blir lycklig och osårbar och önskar att visa andra vägen till landet bortom de blå bergen, där den tolfte fen väntar för att väcka även dem som har sovit i århundraden i teknikens tysta land.
   Och kanske vände barn 1001:s robotar tillbaka från sagans glömda källare för att stå vid formeringsfabrikernas transportband och i hemlighet låta ständigt nya fosterrör passera orörda genom neutronstrålarnas fält. Kanhända behövde dessa blå trollkvinnor barn vilkas ögon strålade i de tysta sovrummen, medan sagans goda fe höjde trollspöet och de lågmälta platinarösterna långsamt och oundvikligt sprängde världsstatens kalla oföränderlighet, som larven sin puppa.



   —OCH NU låg Törnrosas slott inbäddat i röda rosor som täckte törnbuskarnas skarpa taggar. Då jublade allt folket, och Törnrosa firade bröllop med den tappre kungasonen som väckte henne och alla på slottet ur den hundraåriga sömnen ...


Källa: Häpna 1 1959

Ad blocker interference detected!


Wikia is a free-to-use site that makes money from advertising. We have a modified experience for viewers using ad blockers

Wikia is not accessible if you’ve made further modifications. Remove the custom ad blocker rule(s) and the page will load as expected.

Runtomkring Wikias nätverk

Slumpartad wiki