Fandom

Svenskanoveller Wiki

Fadern

753sidor på
denna wiki
Add New Page
Kommentarer0 Share


Av: Björnstjerne Björnson

   DEN MAN, VAROM HÄR SKALL FÖRTÄLJAS, var den mäktigaste i sin socken; han hette Thord Överås. Han stod en dag på pastorsexpeditionen, hög och allvarlig.
   "Jag har fått en son", sade han, "och honom vill jag ha döpt."
   "Vad skall han heta?"
   "Finn efter far min."
   "Och faddrarna?"
   De nämndes och var bygdens bästa män och kvinnor av mannens släkt.
   "Var det någonting annat?" frågade pastorn och såg upp.
   Bonden stod en liten stund.
   "Jag vill gärna ha honom döpt för sig själv", sade han.
   "Det vill säga en vardag?"
   "Nästa lördag, klockan tolv på middagen."
   "Var det något annat?" frågade pastorn.
   "Nej, annars var det ingenting."
   Bonden vände på mössan, som om han ämnade gå. Då reste pastorn sig.
   "Det här också", sade han och gick rakt bort till Thord, tog hans hand och såg honom in i ögonen, "give Gud, att barnet måtte bli dig till välsignelse!"
   Sexton år efter den dagen stod Thord i pastorns rum.
   "Du håller dig bra, du Thord", sade pastorn; han såg ingen förändring på honom.
   "Jag har heller inga bekymmer", svarade Thord.
   Härtill teg pastorn, men en stund senare frågade han: "Vad är ditt ärende i afton?"
   "I afton kommer jag för sonen min, som skall konfirmeras i morgon."
   

   "Han är en duktig gosse."
   "Jag ville inte betala pastorn, förrän jag fått höra, vilket nummer han får på kyrkogolvet."
   "Han skall stå som nummer ett."
   "Jag hör det — och här är tio speciedaler åt pastorn."
   "Var det annars någonting?" sporde pastorn och såg på Thord.
   "Nej, annars var det ingenting."
   Thord gick.

   Åter förflöt åtta år, och då hördes det en dag buller utanför pastorsexpeditionen, ty många män kom, och Thord främst. Pastorn såg upp och kände igen honom: "Du kommer manstark i afton?"
   "Jag ville ta ut lysning för sonen min; han skall gifta sig med Karen Storlien, dotter till Gudmund, som här står."
   "Det är ju bygdens rikaste flicka."
   "Folk säger så", svarade bonden och strök uppåt håret med ena handen. Pastorn satt en stund som försjunken i tankar; han sade ingenting utan förde in namnen i sina böcker, och männen skrev under. Thord lade tre speciedaler på bordet.
   "Jag skall bara ha en", sade pastorn.
   "Vet nog det, men han är mitt enda barn — ville gärna göra det väl."
   Pastorn tog emot pengarna.
   "Det är nog tredje gången som du står här å sonens vägnar, Thord."
   "Men nu är jag också färdig med honom", sade Thord, lade ihop sin plånbok, sade farväl och gick. Männen följde långsamt efter.
   Fjorton dagar efter den dagen rodde far och son i stilla väder över vattnet till Storlien för att samtala om bröllopet.
   "Den toften ligger inte säkert under mig", sade sonen och reste sig för att lägga den till rätta. I det samma glider den planka han står på; han slår ut med armarna, ger till ett skrik och faller i vattnet.
   "Ta åran!" ropade fadern, reste sig och stack ut den. Men då sonen simmat ett par tag, stelnar han.
   "Vänta lite!" ropade fadern och rodde efter. Då stjälper sonen baklänges, ser långt på fadern — och sjunker.
   Thord ville ej rätt tro det, han höll stilla med båten och stirrade på den fläck, där sonen sjunkit, som att han skulle komma upp igen. Några bubblor steg ännu upp, ännu några, så bara en stor, som brast — och spegelblank låg åter sjön.
   I tre dagar och tre nätter såg människor fadern ro runt omkring den fläcken utan att unna sig mat eller sömn; han draggade efter sin son. På morgonen den tredje dagen fann han honom och kom bärande över backarna med honom till sin gård.
   Det kunde väl ha gått ett år sedan den dagen. Då hör pastorn sent en höstkväll någon sakta röra sig vid dörren ute i förstugan och treva försiktigt efter låset. Pastorn öppnade dörren, och in trädde en lång, böjd man, mager och med vitt hår. Pastorn såg länge på honom, innan han kände igen honom; det var Thord.
   "Kommer du så sent?" sade pastorn och stod stilla framför honom.
   "A ja, jag kommer sent", sade Thord och satte sig ned. Pastorn satte sig också, som om han väntade; det var länge tyst. Då sade Thord: "Jag har någonting med mig som jag gärna ville ge åt de fattiga; det skulle bli liksom en donation efter min son och bära min sons namn."
   Han reste sig, lade pengar på bordet och satte sig åter. Pastorn räknade upp dem.
   "Det var mycket pengar", sade han.
   "Det är hälften av min gård; jag sålde den idag."
   Pastorn satt länge tyst; slutligen frågade han, men milt:
   "Vad ämnar du nu ta dig för, Thord?"
   "Någonting bättre."
   De satt en stund; Thord med ögonen på golvet, pastorn med ögonen på honom. Då sade pastorn dämpat och långsamt:
   "Nu tänker jag att sonen din har äntligen blivit dig till välsignelse."
   "Ja, nu tror jag det också själv", sade Thord; han såg upp, och två tårar rann tunga ned över hans ansikte.

   Ur "Berättelser" (Bonniers 1874), översättning Herman Hörner.

Ad blocker interference detected!


Wikia is a free-to-use site that makes money from advertising. We have a modified experience for viewers using ad blockers

Wikia is not accessible if you’ve made further modifications. Remove the custom ad blocker rule(s) and the page will load as expected.

Runtomkring Wikias nätverk

Slumpartad wiki