Fandom

Svenskanoveller Wiki

Guld

754sidor på
denna wiki
Add New Page
Kommentarer0 Share

Av: Pär Rådström
   DEN SISTA BRODERN utav AB Bröderna Andersson gick bort en tidig vårdag år 1946. Detta kom knappast som en chock för firmans anställde, herr Martin Bergström, ty den siste broder Andersson hade varit sjuklig i snart fyra år.
   Brodern Anderssons begravning, som ägde rum å Norra Kyrkogården, bevistades förutom utav firmans personal, herr Martin Bergström, även av den ende existerande släktingen, brorsonen Gunnar Agnebjär. Ett efternamn som brorsonen tyckte var mer passande till hans moderna inställning till livet.
   Personalens känslor tolkades givetvis av herr Martin Bergström vilken slutade med en förhoppning att bolaget när det nu lades i yngre händer skulle gå en lysande framtid till mötes.
   Men ur realistisk ekonomisk synpunkt såg det knappast ut som om det fanns någon täckning för Bergströms förhoppning.
   AB Bröderna Anderssons samtliga tillgångar bestod nämligen av en lagerlokal på en gård vid Holländargatan. För denna lokal var hyran betald till årets slut och inom dess väggar rymdes ett litet rum två gånger tre meter som tjänstgjorde som firmans kontor. Där vid ett bord satt lagerbokhållaren Martin Bergström.
   Efter begravningen gick brorsonen och Bergström och åt en enkel lunch på Stallmästaregården.
   Brorsonen ansåg att han skulle bjuda och eftersom hans vanor var annorlunda än Bergströms kände sig den sistnämnde, efter någon halvtimmes ätande, mycket rörd.
   —Direktör Agnebjär, sa Bergström. Jag ber att med denna skål få uttrycka den förhoppningen att firman inte bara måtte leva vidare utan att det även måtte finnas plats för mig inom dess blomstrande väggar.
   Det skålade man på.
   Därefter redogjorde Agnebjär i korthet för sina planer. Han tänkte närmast ta ut sitt arv i kontanter och därefter resa utomlands för att, som han sade, studera. Under tiden skulle givetvis Bergström som vanligt sköta det löpande.
   Bergströms ögonlock sviktade ett ögonblick inför förtroendet men sedan han ljudeligen snytit sig kände han att han hade kontroll över både tårar och stämband och sade:
   —Direktör Agnebjär kan lita på mej, sade han.


   
*


   Dagen därpå avreste brorsonen söderöver med sitt länge väntade far-brorsarv och Bergström inställde sig som vanligt vid kontoret å Holländargatan.
   Under den sista brodern Anderssons sjukdom hade affärerna inte varit särskilt lysande. Faktum var att en mer "business-minded" människa skulle rubricerat dem som obefintliga.
   Men Bergström fann alltid något att göra. Han hade upptäckt att hans handstil på 1920-talet varit litet för ungdomligt övermodigt slängig, varför han satte sig att skriva ren böckerna från detta decennium. Bergström hade nämligen varit lagerbokhållare även på den tiden. Fast då fanns det ju förstås även kassörer och kontorister på firman.
   Så kom då den sista i månaden och Bergström insåg plötsligt att han inte skulle få sin lön, vilken med index uppgick till 410 kronor. Han hade fått brorsonen Agnebjärs adress, vilken kort och gott löd: Angleterre, Nice, Frankrike.
   Han satte sig alltså att skriva ett brev till denne, hövligt anhållande om sin lön. Han adresserade brevet till AB Angleterre, Nice, Frankrike, övertygad som han var om att brorsonen lärde yrket vid något stort internationellt företag.
   Han fick ett mycket kort svar. Av detta framgick att det snarare var han, brorsonen, som borde ha pengar att vänta från Sverige. Hur skötte egentligen Bergström firman?
   Bergström tänkte noga på detta. Ja, hur skötte han egentligen firman? Här hade han suttit och fördjupat sig i tjugutalets räkenskaper utan att tänka på vare sig nu- eller framtiden. Det måste bli ändring på detta. Brorsonen hade rätt.
   Bergström måste tjäna pengar. Men hur? Han köpte en tidning för att få ett uppslag.
   Han läste noga alla annonserna. Han klippte ur två.
   En önskade en Volkswagen. En annan ville sälja en.
   Han ringde till säljaren först. — Jo, han hade en obetydligt begagnad folkvagn som han ville sälja för 7 000 kronor.
   —6 750 kontant, sa Bergström.
   —Kör till, sa säljaren, 6 750 kontant om affären göres upp i eftermiddag.
   —Jag ringer om tjugu minuter, när jag varit inne på banken, sa Bergström. Därefter ringde han köparen.
   —Jo han ville gärna köpa en obetydligt begagnad folkvagn. Vad skulle den kosta?
   —7 500, sa Bergström.
   —7 250 kontant, sa köparen.
   —Kör till, sa Bergström.
   Sen ordnade Bergström mötesplatsen. Köparen på den ena sidan bilen och försäljaren på den andra. Alla var nöjda och Bergström hade tjänat 500 kronor. Han tog därutav 410 kronor för egen del och skickade resten express till AB Angleterre i Nice förklarande att detta var överskottet på denna månads affärer.


   
*


   I början på månaden fick Bergström en idé. Om man kan sälja en bil i slutet på månaden kanske man också kan sälja en i början.
   Den månaden köpte och sålde han fjorton bilar. Han specialiserade
   sig på Volkswagen. Netto 7 000 kronor. Av detta tog han för egen del 410 kronor och skickade brorsonen, vars klagomål över förra månadens överskott hade gått Bergströms ära för när, 2 500. Resten satte Bergström in på bank i firmans namn. Han hade nämligen fått en ny idé. Det var nu sommar och folk ville ha motorbåtar.
   För 4 000 kronor köpte Bergström åtta motorbåtar utan motor. Han hade då nittio kronor kvar. För dessa pengar annonserade han i dagspressen.
   I annonsen påpekade han att de som hade bilar men bodde på en skärgårdsö inte hade stor användning för sina bilar, i varje fall inte så länge dom var på ön. Hur mycket roligare skulle det inte vara att ha en motorbåt!
   I korthet gick hans förslag ut på att man skulle köpa AB Bröderna Anderssons specialbyggda motorbåtar som var speciellt konstruerade med tanke på att man skulle kunna överflytta bilmotorn till dem under sommaren.
   Han sålde båtarna för 950 kronor stycket och åtog sig överflyttandet av motorn till båten för en extra summa av 300. Det sistnämnda hade han ett varv som gjorde för 150 kronor stycket. Dessutom åtog han sig förvaringen av bilchassierna under sommaren för en summa av 75 kronor stycket. För detta ändamål hade han hyrt en lada i Huddinge till 60 kronor för hela sommaren.
   Det betydde netto omkring 550 kronor per båt och motor eller sammanlagt 4 400 kronor i ren vinst. Det hela blev emellertid en så stor succé att Bergström fram emot slutet på juni hade ett varv som dag och natt var sysselsatt med att konstruera hans specialbyggda motorbåtar utan motor. I början på juli var det med en viss tillfredsställelse som han skickade 10 000 kronor till brorsonen, vilken nu bytt anställning och verkade på AB Claridge, Champs-Elysées, Paris, Frankrike.


   
*
hinna med allting. Särskilt de besvärliga dagliga resorna ut till garaget i Huddinge tog mycket tid. Han hade nu fem lador hyrda för ändamålet. Han var dessutom tvingad företaga dessa resor efter klockan fem då han ju var tvungen svara i telefon under kontorstid. Han funderade dels på att skaffa sig bil och dels på att hyra en garageskötare.


   Emellertid uppstod det en del svårigheter. Bergström fann det svårt att
   I detta ärende tillskrev han alltså brorsonen som raskt svarade att hade firman klarat sig utan extra folk och bil under den siste brodern Anderssons tid så fanns det ingen anledning att börja med det nu. Vad tänkte egentligen Bergström på?
   Bergström måste erkänna att det låg en hel del i brorsonens argumentering. Här var denne utomlands och hade sina s k kontinentala hundår för att lära yrket medan han, Bergström, gick här hemma och bara tänkte på bekvämligheter. Han beslöt sig i stället för att av egna medel spara ihop till en cykel. För att klara detta sade han upp sitt enkla inackorderingsrum och flyttade ned till kontoret. Han var förvånad över att så många människor ringde redan vid halvåttatiden på morgonen. Han skämdes nästan när han tänkte på att han hittills aldrig varit på kontoret före nio. Hur mycket pengar hade inte firman förlorat på hans sjusoveri!
   Mot höstkanten slog han sig på frukt. Det var ett gott fruktår det året. I mitten på oktober hade han en åkerifirma så helt engagerad i AB Bröderna Anderssons affärer att de inte tog några andra körningar. I november köpte han upp ett lager gamla blå kustartillerikavajer vilka han presenterade som amerikanska nyheter och sålde med 200% avans.
   Under tiden hade brorsonen åter bytt verksamhetsfält. Han var nu på AB Savoy i London. Men enligt vad han meddelade Bergström hade han planer på att söka sig till framtidslandet Amerika. Det kan inte råda någon tvekan att Bergströms månatliga penningförsändelser på minst 5 000 kronor stärkte brorsonen i hans beslut.
   1947 var ett gott år. För att underlätta verksamheten köpte Bergström in såväl varvet som åkerirörelsen och i maj hade han äntligen fått ihop till sin cykel. Han arbetade nu genomsnittligt 17 timmar om dygnet. Och cykeln var faktiskt en väldig hjälp i hans arbete.
   Till sommaren 1948 var han klar att presentera AB Bröderna Anderssons folkbåt, en liten behändig sak som drevs medelst en motorcykel. I mitten på båten fanns nämligen en ställning i vilken man hängde upp motorcykeln sådan den var och satte igång motorn. Bakhjulet stod på en roterande skiva vilken i sin tur drev propellern. Det blev en stor succé och skapade den nya befolkningsgruppen Propellerknuttar.
   Brorsonen hade nu flyttat från AB Waldorf-Astoria i New York till AB Miami Beach i Florida.
   Bergström var starkt betänkt att byta ut kontoret vid Holländargatan mot ett något mer rymligt men brorsonens argumentering att det inte fanns anledning till extravaganser gjorde honom än en gång lätt skamsen.


   
*


   Vintern 48— 49 slog sig Bergström på filmbranschen. Han skrev, producerade och regisserade tre filmer som kallades respektive DALOLLE, DALOLLES BRAVADER och DAL-OLLE KOMMER TILLBAKA. Den första kostade 65 000 att göra och inbringade 786 000, den andra kostade 100 000 och gav 532 000 och den tredje 150 000 och på den tjänade han bara 374 000 varför han hälsade filmstoppet med glädje.
   Sommaren 1950 kom AB Bröderna Anderssons folktuggummi, folknylon, samt den stora succén Veckans Folkblad — förutom den redan tvååriga folkbåten.
   Och i börskretsar var det på förslag att sätta upp AB Bröderna Andersson på A-listan.
   Brorsonen hade under tiden övergått till AB Where the Stars Live, Hollywood, California.
   I oktober 1951 fick Bergström ett brev i vilket brorsonen förklarade att han tänkte komma hem. Han tänkte komma hem till jul, skrev han.
   Bergström tyckte att brorsonen inte borde ha skrivit så snart före sin hemkomst. Han borde ha gett Bergström litet mer tid på sig att ordna saker och ting. Det var nämligen så att Bergström börjat spara till en ny kostym, ett företag som med nuvarande levnadsomkostnader och med en lön av endast 410 kronor i månaden inte var genomfört i en handvändning. Han undrade också vad brorsonen skulle säga när han fick höra att Bergström använde kontoret som sovplats. Bergström hade alltid haft dåligt samvete för det. Han visste att den siste brodern Andersson aldrig skulle ha tillåtit det.
   Det blev bråda dagar nu innan brorsonen kom hem. En klar och redig tablå över bolagets ställning måste ju uppsättas och Bergström fann att inventarierna voro värda 247 kronor under det att de kontanta tillgångarna voro 1 203 000.
   Det stod emellertid klart för Bergström att han inte skulle få råd med att både hyra ett rum och köpa en kostym. Efter veckolånga samvetskval kom han emellertid fram till en lösning. Han köpte en tidning. Tog reda på en annons om en som ville sälja en Volkswagen och en om en som ville köpa en. Han visste att hans handlingssätt egentligen inte var försvarligt, ty han ämnade inte införa affären i firmaböckerna, utan så att säga låta den gå av stapeln på sidan. En sorts morganatisk affär.
   Han lyckades, men inte så bra som han tänkt sig. Hans avans blev bara 60 kronor. Men det räckte i varje fall till en månadshyra för hans gamla möblerade rum. Kostymen köpte han den första december då han hämtat ut sin lön.
   Den andra december kom brorsonen hem. Bergström mötte honom vid Bromma. Han var glad åt brorsonens friska och präktiga utseende.
   —Det har tydligen gått bra för honom ute i världen, tänkte han. Flyg och allting.
   Brorsonen bjöd på lunch.
   De åt under tystnad.
   Vid kaffet förhörde sig brorsonen om hur affärerna gått.
   —Tackar som frågar, sa Bergström. Jag har gjort vad jag har kunnat, jag har ju varit ensam.
   —Jag förstår, sa brorsonen.
   Sen harklade Bergström sig och sade:
   —Säg direktör Agnebjär, det är en sak jag skulle vilja fråga om.
   —Fråga bara, fråga bara, go ahead, go ahead, shoot, fråga bara, sa brorsonen som lärt sig tala kortfattat i Amerika.
   —Jag har nu varit i firman i femtio år, sa Bergström.
   —Femtio är en lång tid, sa brorsonen.
   —Femtio år är en lång tid, sa Bergström, och jag har som sagt varit hos Aktiebolaget Bröderna Andersson i femtio år nu, jag kom dit som tolvåring 1901. Jag minns det som om det var i går. Det var innan firman fick de nya lokalerna vid Holländargatan. På den tiden höll vi till på Luntmakargatan.
   —Det är bra, fortsätt, sa brorsonen som lärt sig ta folk i Amerika.
   —Och nu hade jag tänkt fråga om det vore möjligt...
   —Bergström vill förstås ha påökt, avbröt brorsonen. Jag tycker verkligen Bergström kunde ha väntat med sin begäran, jag har ju knappt hunnit sätta mig in i firmans finansiella ställning ännu.
   —Nej, sa Bergström. Jag vill inte ha påökt. Jag är gammal och trött. Jag vill inte ha påökt. Jag vill sluta.
   —Det kan vi väl ordna, sa brorsonen. Men Bergström förstår väl att pensionsfrågan får anstå litet grand tills jag hunnit sätta mig in i företagets finansiella ställning.
   —Jag förstår, sa Bergström. Men jag bryr mig inte om pensionen, det är en annan sak jag vill ha. Jag har varit i firman i femtio år nu. Jag vill att direktör Agnebjär skall undersöka möjligheterna för mej att få Patriotiska Sällskapets Guldmedalj.
   —Jo visst, sa brorsonen. Visst skall jag ordna så att Bergström får Patriotiska Sällskapets guldmedalj. Det var ju femtio år Bergström varit i firman?
   —Ja, sa Bergström. I femtio år. Sedan 1901. Och vad pensionen beträffar skall jag väl alltid hanka mig fram på något sätt.


   
*


   På julaftonen fick Bergström ett paket hemsänt till sig. Han hade inte varit på firman sen Agnebjär kommit hem. Brorsonen hade försökt få tala med Bergström men Bergström hade hänvisat till sin rätt som pensionerad att slippa syssla med firmans affärer.
   I paketet låg Patriotiska Sällskapets Guldmedalj.
   Då grät Bergström av lycka och på juldagsmorgonen sov han till 8 och 59 vilket inte hänt sedan 1901.
   
   Ur: "Folket i Bild" 1951:52

Ad blocker interference detected!


Wikia is a free-to-use site that makes money from advertising. We have a modified experience for viewers using ad blockers

Wikia is not accessible if you’ve made further modifications. Remove the custom ad blocker rule(s) and the page will load as expected.

Runtomkring Wikias nätverk

Slumpartad wiki