FANDOM



Fransk folksaga

   Det var en gång en rik herre som hade en ung och högmodig hustru, som han överöste med vackra kläder och fina smycken. En dag när hon svepte ner till matsalen i sin långa sidenklänning fastnade kjolen på hennes ena silversko i kjortelfållen så att hon ramlade nerför trappan och bröt benet på sju ställen.
   Den rike herrn skickade efter doktorn, och doktorn sade :
   — Det här benet kan jag inte kurera. Det måste jag amputera.
   Och så gjorde han det.
   Sedan skickade den rike herrn efter en guldsmed och bad honom göra ett guldben åt hustrun. Och guldsmeden gjorde ett så vackert ben och satte fast det så bra, att damen hade lika stor glädje av det som av ett ben av kött och blod. Och hon gick
   omkring i sina vackra kläder och dansade och hoppade och skuttade lika muntert som någonsin. Och hon och hennes man levde i sju år till utan ett enda bekymmer.
   Men så en dag när hon kom springande nerför trapporna för att visa sin man hur fin hon var i den nya dyrbara klänningen som han hade köpt åt henne — då bar det sig inte bättre än att hon fastnade med den höga klacken på ena guldtoffeln i kjortelfållen och störtade ner för trappan igen! Och den här gången bröt hon nacken och dog.
   Herrn lät begrava henne i en fin grav med guldben och allt och anbefallde sorg i hela sitt stora hus. Särskilt noga var han med sin betjänt som han klädde upp i svarta sidenkläder, och betjänten kråmade sig framför spegeln och tänkte : Kors, så fin jag är! För det var en mycket egenkär ung man.

Guldbenet


   Och så fortsatte betjänten sina tankar: Min husmor är död. Hon har inte längre någon användning för sitt guldben. Då skulle väl jag kunna få det? Ska jag behöva vara tjänare i hela mitt liv, jag som ser så bra ut och har så fint sätt? Nej, så sannerligen! Jag gräver upp guldbenet igen och smälter ner det och säljer guldet. Sedan har jag en nätt liten förmögenhet och kan leva som det anstår en herreman.
   Samma natt gav han sig i väg till kyrkogården, grävde upp damen, vred av guldbenet, begravde damen igen, bar hem guldbenet, gömde det i sitt klädskåp och gick och lade sig, mycket belåten med sig själv.
   Men hela den natten ropade en röst från kyrkogården :
   —Guld, guld! Ge mig tillbaka mitt guldben!
   Tidigt nästa morgon ropade rösten fortfarande, och dödgrävaren hörde det. Han skyndade då till herrn och sade :
   —Er fru har inte ro i sin grav. Hon bara ropar och ropar. Skicka någon som tar reda på vad hon vill.
   Herrn sprang till sin hustrus grav och sade :
   —Kära hustru, vad är det du vill? Och rösten ropade nerifrån graven :
   —Guld, guld! Ge mig tillbaka mitt guldben!
   —Kära hustru, sade herrn, du har guldbenet med dig i graven. Men rösten ropade igen :
   —Guld, guld! Ge mig tillbaka mitt guldben!
   —Hustru, sade herrn, nu är du oresonlig! Och rösten ropade igen :
   —Guld, guld! Ge mig tillbaka mitt guldben!
   —Du har ditt guldben, sade herrn. Om det inte är något annat du vill, så adjö med dig! Jag ska be att man läser några böner för dig.
   Och han återvände hem.
   Men en timme senare kom dödgrävaren tillbaka till herrn.
   —Er hustru ropar fortfarande. Skicka någon till henne.
   Så herrn skickade damens kammarjungfru till graven. Och rösten ropade upp ur graven :
   —Guld, guld! Ge mig tillbaka mitt guldben!
   —Snälla frun, sade damens kammarjungfru, ni borde inte klaga så där. Ni har guldbenet med er i graven.
   Men rösten ropade igen :
   —Guld, guld! Ge mig tillbaka mitt guldben!
   —Snälla frun, sade damens kammarjungfru, nu är ni inte resonlig. Om ni inte har något annat att säga, så ber jag att få önska godmorgon. Herrn ska låta läsa några böner för er.
   Och han återvände hem.
   Men en timme senare kom dödgrävaren tillbaka till herrn.
   —Er hustru ropar fortfarande. Hon ropar högre än någonsin Jag ber er, sänd någon till henne.
   Och herrn sade till sin betjänt :
   —Gå till graven och försök att lugna henne. Betjänten började skaka i hela kroppen.
   —Jag törs inte, herrn!
   —Gör som jag säger! Ge dig iväg, din kruka!
   —Jag törs inte, herrn.
   —Nu går du, annars skjuter jag dig!
   Så betjänten gav sig i väg, darrande i alla lemmar, och medan han gick hörde han hur rösten ropade från kyrkogården allt högre och högre :
   —Guld, guld! Ge mig tillbaka mitt guldben!
   Så kom han fram till graven och benen vek sig under honom.
   —Snälla frun, gnällde han, vad vill ni egentligen?
   —Jag vill ha dig! skrek rösten.
   Och damen kom upp ur graven, grep tag i betjänten, slet ner honom under marken och åt upp honom.

Översatt från engelskan av Per Kellberg. Illustrerad av Hans Arnold

Ad blocker interference detected!


Wikia is a free-to-use site that makes money from advertising. We have a modified experience for viewers using ad blockers

Wikia is not accessible if you’ve made further modifications. Remove the custom ad blocker rule(s) and the page will load as expected.

Runtomkring Wikias nätverk

Slumpartad wiki