Jag kommer fortfarande ihåg...

Av Sofia Heine

Jag kommer fortfarande ihåg när vi träffades första gången, Jonas och jag. En ny kille i klassen – fan, vad spännande! Nya ansikten är ju alltid kul så här sista året. Ja, Herre Gud - bara ett år kvar till studenten! Äntligen…
   När Jonas klev in genom dörren blev det alldeles tyst i klassrummet. Jag för min del blev alldeles stum. Det var den vackraste kille, eller rättare sagt man, jag någonsin sett. Han presenterade sig och tittade ut över klassen. När hans bruna ögon mötte mina, såg jag en längtan i dem. De sökte intensivt efter något, och när dom tittade in i mina, kändes det som om han kunde läsa mina tankar. Jag vände bort blicken, men det var för sent.
   Kicki, Pia och de andra tjejerna i ”innegänget” flockades runt Jonas på rasten och ville veta ”aaaallt” om honom. Jonas såg blyg och besvärad ut men lovade att försöka komma på Pias fest på fredag. Jag höll mig mest i skymundan.
   Hela veckan gick utan att ett ord byttes mellan mig och Jonas. Våra blickar sade dock mer än tusen ord, som det så romantiskt brukar sägas. En känsla började växa inom mig; en blandning av nyfikenhet, intresse och till och med kärlek. Men hur skulle jag få honom att förstå mina känslor? Hur skulle jag få veta vad han kände? Oron började också växa; en oro att förlora något som jag inte ens hade.
   Fredagen kom, men jag kände inte alls för att gå till Pias fest (hela klassen var bjuden). Då ringde telefonen. Det var Jonas! Han sa att han inte hittade till Pia och undrade om vi kunde göra sällskap. Han skulle komma förbi vid niotiden.
   Nervositeten växte allteftersom timmarna gick. Jag var nästan genomsvettig, trots att jag nyss hade duschat. Så ringde det på dörren. Jag öppnade och tittade in i ett par varma, vackra, bruna ögon. Inga ord behövdes.
   Jonas stängde dörren bakom sig, tog av sig jackan och skorna och kramade om mig. Han höll mig så varligt som ingen hållit mig förut, böjde sig ned och viskade i mitt öra: ”Det kommer alltid att vara du och jag, Anders.”

Ur Arena Temabok 1. NoK 2008.