Fandom

Svenskanoveller Wiki

Julglädje

753sidor på
denna wiki
Add New Page
Kommentarer0 Share


Av: Hjalmar Bergman

   "GAMLAN" FÖLJDE MED GÅRDEN. Hon hade haft undantag, och när gården gick under klubban, följde "Gamlan" opåtalt med. Det var ingenting att resonera om. Liten var hon i maten, och alltid gjorde hon någon nytta för sig, fast ögonen voro skumma och minnet flytt sin kos.
   Fick hon garn, så stickade hon dagen i ända. Att hon behöll en del av garnet för egen räkning betydde ingenting. Det blev strumpor det med, julgåvor åt Anders och Jakob, sönerna hennes. Men Anders låg på kyrkogården, och Jakob, sjömannen, hade "blivit borta" för många herrans år sedan. Så till sistone blev det ju alltid gårdens folk, som fick nöta hål på de där strumporna.
   Men att varken Anders eller Jakob läto höra av sig, icke ens till julen, det var "Gamlans" stora bekymmer. Jakob var ju på färdevägar och rådde sig inte själv. Men att Anders skulle gå och glömma sin gamla mor, det grämde henne, och det förargade henne. Det var bittert.
   —Han har väl det, som hindrar sig, tröstade ungmoran, som var en god kvinna. Och far själv, som var ett kvickhuvud, skrattade och sade:
   —Tre skovlar mull är laga förfall både inför Gud och länsman. Det var ju nog sant. Men för "Gamlan", som intet minne hade, var det blott löst tokprat, som ungfolk kan roa sig med i helgdagstider.
   Och så smög hon sig in i spiselvrån med garn och stickor.
   —För om han inte kommer, så är det så. Men kommer han, så ska han väl ändå se, var mor hans haft tankarna.
   Och hon stickade. Och julen kom, men ingen Anders och ingen Jakob. Det var bittert och tungsamt. Och lika bittert var det nästa jul och nästa jul och nästa i en långan rad.
   Men en jul kom han. Det vill säga Anders var det ju i själva verket inte, och inte Jakob heller —
   Det var helt enkelt en främling, en man, som gärna ville ha sig ett mål mat juldagsmorgonen, men som inte hade riktigt klart för sig, hur och var han skulle få det.
   Utan att knacka klev han in i köket och fann gumman sovande i spiselvrån. Främlingen blev en smula förlägen. Han hade beräknat, att allt gårdens folk skulle vara i julottan så dags på dagen. Han gjorde ett försök att smyga förbi gumman utan att väcka. Men det lyckades icke.
   —Är det Jakob? frågade gumman.
   Främlingen svarade: — Mjanäej.
   —Då är det Anders! skrek gumman och slog ut med armarna. Ja, tyckte jag inte det. Kom hit, så jag får känna på dig, pojke. Jesses, jesses, han är ju inte rakad på juldags morgon. Ska du inte gå i ottan, pojke?
   Jo, det skulle han ju nog. Men han hade så liten tid på sig. Och så var han förstås illa sugen efter mat. — Ja, det kunde hjälpas! Talas vid fingo de väl sedan. Nu skulle korven på bordet och skinkan och brännvinet och allt det andra.
   Främlingen höll god min, talade så litet som möjligt, men plockade till sig vad han kom åt. Det var ju mest småsaker utan stort värde, men det var också ungmorans finaste silkesschalett, som hon inte nänts ta med sig i ottan.
   —Ät nu, pojke, det är mor din, som bjuder, bedyrade "Gamlan". För nu hade hon glömt ungmoran och far själv och alltsamman. Bara strumporna, dem glömde hon inte. Tre par tog hon fram. Och så blinkade hon och sade:
   —Du är väl inte sur om fötterna, du Anders?
   Jo, vad han var! Och Anders fick alla tre paren, fast Jakob egentligen skulle haft det ena.
   —Men gud vet, när han kommer, den slarven! — och inte för att det är något värde med gåvan, men det är alltid så mycket, så att du vet, vem det är gumman sitter och funderar på —
   Då blev främlingen rörd.
   —En tänker nog, en annan också — på morsan förstås.
   Och så tog han fram ungmorans finaste silkesschalett. När "Gamlan" fått känn på den fina varan, slog hon ifrån sig och sprang bort och gömde sig i spiselvrån.
   —Jesses, jesses, en sådan stolle! Skulle gamla käringen bära silkesschalett? Ett sådant spektakel!
   Jo, det svor han på, att det skulle hon, och så knöt han på henne schaletten, och så kysste han henne, och så gick han — till ottan.
   Men när gårdsfolket kom från ottan, satt "Gamlan" i spiseln och huttrade och grät av glädje. Och ungmors finaste schalett var våt av tårar. Och skinkan var borta och jul-litern och mycket annat smått och gott.
   Det blev ett leverne!
   "Gamlan" förstod ingenting, försökte inte förstå. De hojtade och de förbannade, och därför hade de väl antagligen något skäl att hojta och förbanna. Ungmor tog schaletten, det gick icke med godo. Far själv måste bända upp de magra, hårda fingrarna.
   Det gjorde ingenting. Schaletten var snart glömd. Men minnet av sonens besök, det behöll hon från jul till tjugondag Knut.
   Och det är långan tid, en lång julglädje.

Ur "Skisser och berättelser 1905-1912", Bonnier 1950

Ad blocker interference detected!


Wikia is a free-to-use site that makes money from advertising. We have a modified experience for viewers using ad blockers

Wikia is not accessible if you’ve made further modifications. Remove the custom ad blocker rule(s) and the page will load as expected.

Runtomkring Wikias nätverk

Slumpartad wiki