FANDOM


Lars Gyllensten (f. 1921) har beskrivit sitt författarskap som "experimentell grundforskning", vilket är en träffande formulering också om boken Det blå skeppet. Han valdes in i Svenska Akademien 1966 och var dess ständige sekreterare 1977-86 och ledamot av Akademiens nobelkommitté 1968-87. Hans senaste bok Minnen, bara minnen (2000) har väckt stor uppmärksamhet i massmedia, eftersom den offentliggör omständigheter kring Harry Martinsons död. - Jan-Ewert Strömbäck

-----------------


Lars Johan Wiktor Gyllensten, född 12 november 1921 i Stockholm, död där 25 maj 2006, var en svensk författare och läkare. Han var son till disponent Carl Gyllensten och Ingrid Gyllensten, född Rangström, som var syster till tonsättaren Ture Rangström.

Gyllensten debuterade som författare med diktsamlingen Camera obscura år 1946, tillsammans med Torgny Greitz under pseudonymen Jan Wictor. Boken bemöttes först som ett seriöst menat verk av många kritiker men när det avslöjades att den var ihopskriven på några timmar av två medicinarstudenter som en parodi på fyrtiotalismens lyrik utbröt en kort men häftig debatt om substansen i 1940-talets modernistiska lyrik. Den första boken i eget namn var Moderna myter (1949) som följdes av Det blå skeppet (1950) och Barnabok (1952).

Gyllensten ägnade hela sitt författarskap åt att behandla grundläggande livsfrågor. Han kallade själv sitt författarskap för "existentiell grundforskning" och hade Søren Kierkegaard som sin främsta och viktigaste förebild. Om honom skriver han bland annat i essäsamlingen Nihilistiskt credo (1964).

Trolösheten och skepsisen mot alla ideologier är temat för romaner som Sokrates död, novellerna i Desperados och essäerna i Nihilistiskt credo. Gyllensten utforskade de mänskliga livsvillkoren i rad filosofiska och experimentella böcker som Carnivora och Senilia. Verk som Kains memoarer, Lotus i Hades och Diarium spirituale karaktäriseras av collageartade prosafragment. Palatset i parken anknyter till Orfeus-myten och I skuggan av Don Juan till Don Juan-gestalten. I hans senare produktion finns även lättillgängligare verk, så som den avklarnade sagosamlingen Sju vise mästare om kärlek.

Gyllensten utgav år 2000 sina memoarer med titeln Minnen, bara minnen, som bland annat innehåller en del kritik mot Svenska Akademien och mot hans efterträdare som ständig sekreterare, Sture Allén. I artikeln Hur minns Lars Gyllensten? ifrågasatte senare Kjell Espmark Gyllenstens skildringar av dessa konflikter inom Akademien. Boken innehåller också uppmärksammade avsnitt om Harry Martinson, där Gyllensten bland annat avslöjade detaljer om Martinsons självmord. Redan vid Martinsons död 1978 gick Gyllensten till angrepp mot den mobbning som han menade drabbade Martinson efter att denne tilldelats Nobelpriset i litteratur. Särskilt kritisk var Gyllensten mot Olof Lagercrantz.

Mot slutet av sitt liv utgav Gyllensten också boken Med andras ord, och egna, som innehöll citat från författare, teologer och forskare som påverkat honom. Gyllensten hade några valfrändskaper som han ständigt återvände till. Ofta var dessa författare kristna, trots att Gyllensten själv var ateist. Den viktigaste av dessa inspiratörer var nog Søren Kierkegaard, en författare som Gyllensten ständigt återvände till.

Läs mer på wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Lars_Gyllensten

Sidor i kategorin "Lars Gyllensten"

Denna kategori innehåller endast följande sida.

Ad blocker interference detected!


Wikia is a free-to-use site that makes money from advertising. We have a modified experience for viewers using ad blockers

Wikia is not accessible if you’ve made further modifications. Remove the custom ad blocker rule(s) and the page will load as expected.

Runtomkring Wikias nätverk

Slumpartad wiki