Fandom

Svenskanoveller Wiki

Katt i regn

753sidor på
denna wiki
Add New Page
Kommentarer2 Share

Av Ernest Hemingway

På hotellet bodde bara två amerikaner. De kände ingen av dem som de mötte i trappan när de gick till och från sitt rum. Rummet låg två trappor upp och fönstren vette mot havet. De vette också mot stadsparken och krigsmonumentet. I parken fanns höga palmer och gröna bänkar. När vädret var vackert stod där alltid någon målare med sitt staffli. Konstnärer tyckte om palmerna där och de tyckte om de klara färgerna på vattnet och på hotellen bakom trädgårdarna. Italienare kom resande långa vägar för att få stå och stirra upp på krigsmonumentet. Det var av brons och blänkte i regnet. Det regnade nu, och regnet droppade från palmerna. Vattnet låg i pölar över gångarna. I en lång linje bröt havet in i regnet och gled tillbaka efter stranden för att åter bryta in i regnet i en lång linje. Bilarna var försvunna från torget kring krigsmonumentet. Vid ingången till kaféet på andra sidan torget stod en kypare och tittade ut på den tomma platsen.
   Den ena av amerikanerna, hustrun, stod vid fönstret och tittade ut. Rakt nedanför fönstret låg en katt hopkrupen under ett av de drypande gröna borden. Katten försökte göra sig så kompakt att det inte skulle droppa på den.
   "Jag går och hämtar upp den där katten", sa hustrun. "Det kan jag göra", erbjöd sig maken från sängen.
   "Nej, jag går och hämtar den jag. Stackars lilla katt som försöker hålla sig torr under bordet."
   Maken fortsatte att läsa. Han låg med två kuddar under huvudet vid fotändan av sängen.
   "Gå inte och bli våt", sa han.
   Hustrun gick utför trapporna och hotellinnehavaren steg upp och bugade sig när hon gick förbi portierlogen. Hans skrivbord stod längst in. Han var gammal och ovanligt lång.
   "Il piove", sa hustrun. Hon tyckte bra om hotellinnehavaren.
   "Si, si, signora, brutto tempo. Vädret är mycket dåligt."
   Han stod bakom sitt skrivbord längst in i det halvmörka rummet. Hustrun tyckte bra om honom. Hon tyckte om det dödliga allvar med vilket han mottog alla klagomål. Hon tyckte om hans värdighet. Hon tyckte om hans sätt att vilja stå henne till tjänst. Hon tyckte om hans känsla av sin egen betydelse såsom hotellinnehavare. Hon tyckte om hans gamla, tunga ansikte och stora händer.
   Medan hon stod där och tyckte om, öppnade hon dörren och tittade ut. Det regnade mer nu. En karl i regnkrage av gummityg sneddade över det tomma torget och gick in på kaféet. Katten fanns om hörnet till höger. Kanske kunde hon gå under takskägget. Medan hon stod i dörröppningen slogs ett paraply upp bakom henne. Det var flickan som städade deras rum.
   "Ni får inte gå ut och bli våt", log hon och talade italienska. Hotellinnehavaren hade förstås skickat henne. Flickan höll upp paraplyet över henne, och hon följde grusgången tills hon var under deras fönster. Bordet stod kvar, sköljt klargrönt av regnet, men katten var borta. Hon kände en plötslig besvikelse. Flickan tittade upp på henne. "Ha perduto qualque cosa, signora?"
   "Det var en katt här", sa den unga amerikanskan. "En katt?"
   "Si, il gatto."
   "En katt?" skrattade flickan. "En katt ute i regnet?" "Ja", sa hon, "under bordet." Sedan: "O, jag skulle så gärna velat ha den. Jag ville ha en katt."
   När hon talade engelska blev flickans ansiktsuttryck spänt.
   "Kom nu, signora", sa hon. "Vi måste gå in igen. Annars blir ni våt."
   "Ja, jag blir väl det", sa den amerikanska unga hustrun.
   De följde grusgången tillbaka och gick in genom dörren. Flickan stannade utanför och slog igen paraplyn. När den amerikanska flickan gick förbi portierlogen bugade sig il padrone bakom sitt skrivbord. Inuti flickan var det något som kändes mycket litet och hårt. Il padrone kom henne att känna sig mycket liten och samtidigt synnerligen betydelsefull. Hon hade ett ögonblicks känsla av att vara av ojämförlig betydelse. Hon gick uppför trapporna. Hon öppnade dörren in till rummet. George låg på sängen och läste.
   "Fick du tag i katten?" frågade han och lade ifrån sig boken.
   "Den hade försvunnit."
   "Undrar vart den tog vägen", sa han och vilade ögonen från läsningen.
   "Jag ville så väldigt gärna ha den", sa hon. "Jag vet inte varför jag ville ha den. Jag ville ha den där stackars lilla katten. Det är inget roligt att vara en stackars liten katt i regnet."
   George läste igen.
   Hon gick bort och satte sig framför spegeln på toalettbordet och tog nackspegeln till hjälp. Hon granskade sin profil, först från ena sidan och sen från den andra. Sedan granskade hon huvudet och nacken. "Tycker du inte jag skulle ta och låta håret växa långt igen?" frågade hon och såg åter på profilen.
   George tittade upp och såg hennes nacke som var kortklippt som en pojkes.
   "Jag tycker det är bra som det är."
   "Jag blir så väldigt trött på det", sa hon. "Jag är så trött på att se ut som en pojke."
   George bytte ställning på sängen. Sedan hon börjat prata hade han tittat på henne hela tiden.
   "Du ser förbaskat söt och trevlig ut."
   Hon lade ifrån sig spegeln på toalettbordet och gick fram till fönstret och tittade ut. Det började mörkna.
   "Jag skulle vilja kamma håret tillbaka slätt över huvudet och ha en stor knut i nacken som jag kan känna", sa hon. "Jag vill ha en katt som ligger i mitt knä och spinner när jag stryker den."
   "Hmhm?" sa George från sängen.
   "Och jag vill äta vid ett bord dukat med vårt eget bordssilver och jag vill ha ljusstakar. Och jag vill att det ska vara vår och jag vill borsta ut håret framför spegeln och jag vill ha en liten katt och jag vill ha lite nya kläder."
   "Nej, håll babblan nu och ta en bok och läs", sa George.
   Han läste igen. Hustrun stod och tittade ut genom fönstret. Nu var det alldeles mörkt och det regnade ännu i palmerna.
   "En katt vill jag i alla fall ha", sa hon. "Jag vill ha en katt. Jag vill ha en katt genast. Om jag inte får ha långt hår och inte får ha något roligt, så vill jag i alla fall ha en katt."
   George hörde inte på. Han läste sin bok. Hustrun tittade ut genom fönstret på lyktorna som tänts vid torget.
   Någon knackade på dörren.
   "Avanti", sa George. Han tittade upp från boken.
   I dörröppningen stod flickan. Hon höll en stor sebrakatt tryckt intill sig så att den hängde ner framför kroppen på henne.
   "Förlåt", sa hon, "men il padrone sa att jag skulle gå upp till signora med den här."

Originalets titel: "Cat in the Rain". Novellen ingår i novellsamlingen "In Our Time" från 1925. Översättning: Thorsten Jonsson

Ad blocker interference detected!


Wikia is a free-to-use site that makes money from advertising. We have a modified experience for viewers using ad blockers

Wikia is not accessible if you’ve made further modifications. Remove the custom ad blocker rule(s) and the page will load as expected.

Runtomkring Wikias nätverk

Slumpartad wiki