Fandom

Svenskanoveller Wiki

Kugelmassepisoden

753sidor på
denna wiki
Add New Page
Kommentarer0 Share

Av Woody Allen

KUGELMASS VAR PROFESSOR i humaniora vid City College och olyckligt gift för andra gången. Daphne Kugelmass var helknäpp. Han hade två trista söner med sin första fru Flo och underhållskrav upp över öronen.
  — Inte kunde man ana att det skulle gå så illa, gnällde Kugelmass hos sin psykiater en dag. Daphne verkade så lovande. Vem kunde tro att hon skulle gå och svälla upp som en badboll? Dessutom hade hon en del pengar vilket i och för sig inte är något tillräckligt skäl för giftermål, men det skadar inte. Förstår ni vad jag menar?
   Kugelmass var flintskallig och luden som en björn men på insidan brann han.
  — Jag behöver träffa en ny kvinna, fortsatte han. Jag behöver ha en liten affär. Jag ser kanske inte sån ut, men jag är en man som behöver romantik. Jag behöver ömhet, jag behöver flirt. Och eftersom jag inte blir yngre, så vill jag innan det är för sent älska i Venedig, utbyta kvickheter på "21" och utväxla ömma blickar över rött vin och levande ljus. Förstår ni vad jag säger?
   Dr Mandel bytte ben i stolen och sa:
  — En affär löser ingenting. Ni är orealistisk. Era problem går djupare än så.
  — Dessutom måste affären skötas diskret, fortsatte Kugelmass oberört. Jag har inte råd med ännu en skilsmässa. Daphne skulle klämma åt mig ordentligt...
  — Mr. Kugelmass...
  — Men det går inte med någon från City College eftersom Daphne också jobbar där. Tja, inte för att det finns några att hänga i julgran på fakulteten, men en del av de där artonåringarna...
  — Mr. Kugelmass...
  — Ni måste hjälpa mig! Jag drömde en sak i natt. Jag skuttade över en äng med en picknickkorg i handen och korgen bar texten TILLFÄLLEN. Och sedan såg jag att det var hål i korgen.
  — Mr. Kugelmass, ni får inte göra något överilat. Ni måste helt enkelt beskriva era känslor för mig så att vi kan analysera dem tillsammans. Ni har gått på behandling tillräckligt länge för att veta att det inte finns några snabba lösningar. Jag är trots allt psykiater, inte trollkarl.
  — Då är det nog en trollkarl jag behöver, sa Kugelmass och reste sig ur stolen. Och därmed avslutade han sin terapi.
   Ett par veckor senare, en kväll när Kugelmass och Daphne dystert satt och hängde i sin lägenhet som två tjänstlediga döddansare, så ringde det på telefonen.
  — Jag tar det, sa Kugelmass. Hallå.
  — Kugelmass? sa en röst. Kugelmass, det är Persky.
  — Va?
  — Persky. Eller ska jag säga Den Store Persky?
  — Förlåt?
  — Jag har hört att ni letar stan runt efter en trollkarl som kan ge ert liv lite spänning. Det stämmer va?
  — Schhh, viskade Kugelmass. Lägg inte på luren. Var ringer ni ifrån, Persky?
   Tidigt nästa eftermiddag klättrade Kugelmass tre trappor upp i ett slitet bostadshus i Brooklyn. I dunklet i trapphallen letade han sig fram till rätt dörr och tryckte på ringklockan. Jag kommer att ångra det här, tänkte han.
   Några sekunder senare välkomnades han av en vaxblek liten man.
  — Är det ni som är Persky Den Store, sa Kugelmass.
  — Den Store Persky. Kom in. Vill ni ha te?
  — Nej. Jag vill ha romantik. Jag vill ha musik. Jag vill ha kärlek och skönhet...
  — Men inte te alltså? Konstigt. Varsågod och sätt er.
   Persky försvann ur rummet och Kugelmass hörde hasande ljud som om någon flyttade på tunga möbler. Så dök Persky upp igen. Framför sig sköt han ett stort skåp på gnisslande rullskridskohjul. Han svepte ner några gamla sidennäsdukar som låg ovanpå och blåste bort lite damm. Det var ett enkelt kinesiskt skåp, nödtorftigt fernissat.
  — Persky, sa Kugelmass. Vad är det ni håller på med?
  — Titta noga nu, sa Persky. Det här är en ganska fantastisk anordning. Jag konstruerade den åt Pythias riddare häromåret men de lämnade återbud. Gå in i skåpet.
  — Vad tänker ni göra? Sticka ett svärd i det?
  — Ser ni några svärd här?
   Kugelmass gjorde en grimas och klev grymtande in i skåpet. Han lade märke till några taffliga ädelstensimitationer som limmats fast i ögonhöjd.
  — Om det här är ett skämt... sa han.
  — Ni ska få se. Så här fungerar det hela... om jag nu kastar in en roman till er i skåpet, stänger dörrarna och knackar tre gånger.. så hamnar ni i den boken.
   Kugelmass gjorde en misstrogen grimas.
  — Det är bergis, sa Persky, jag svär. Och det behöver inte ens vara en roman... en novell, en teaterpjäs, en dikt... allt går bra. Ni kan få träffa vilken som helst av de fantastiska kvinnor som skapats av världens bästa författare. Vem som helst som ni drömt om. Ni kan roa er med henne av hjärtats lust. Och när ni har fått nog så ropar ni bara så ser jag till att ni är tillbaka här på nolltid.
  — Persky, är ni försöksutskriven eller nåt?
  — Jag försäkrar att det inte är nåt skumt. Kugelmass var fortfarande skeptisk.
  — Vad är det egentligen ni försöker få mej att tro... att jag kan resa till saligheten genom att kliva in i en sketen hopspikad låda?
  — Det kostar tjugo dollar. Kugelmass drog upp plånboken.
  — Det tror jag när jag ser det, sa han.
   Persky knölade ner sedlarna i byxfickan och vände sig mot bokhyllan.
  — Jaha... vem vill ni träffa? Syster Carrie? Hester Prynne? Ofelia? Kanske någon av Saul Bellow? Vad sägs om Temple Drake? Nja, hon blir nog för mycket för en man i er ålder...
  — En fransyska. Jag vill ha en affär med en fransyska.
  — Nana?
  — Jag vill inte betala för mig.
  — Vad sägs om Natasja? I Krig och fred?
  — En fransyska sa jag. Jag vet... vad sägs om Emma Bovary? Det vore drömmen!
  — Det säger vi, Kugelmass. Hojta bara till när ni fått nog. Persky slängde in ett pocketexemplar av Flauberts roman.
  — Och det är... alldeles riskfritt? frågade Kugelmass när Persky började stänga till skåpdörrarna.
  — Riskfritt? Finns det något som är riskfritt i den här galna världen?
   Persky knackade tre gånger på skåpet och dörrarna flög upp på vid gavel. Kugelmass var borta. I samma ögonblick uppenbarade han sig i sovrummet i Charles och Emma Bovarys hus i Yonville. Framför honom stod en underbar kvinna och vek ihop sängkläder. Hon hade ryggen mot honom. Det här är otroligt, tänkte Kugelmass. Rena mystiken. Jag är hk Och där är hon.
   Emma vände sig förvånad om.
  — Oj vad du skrämde mig, sa hon. Vem är du? Hennes språk var lika perfekt som översättningen i boken.
   Det här är rena uppochnervända världen, tänkte han. Sedan insåg han att det var honom hon talade till och sa:
  — Ursäkta, mitt namn är Sidney Kugelmass. Jag kommer från City College. Jag är professor. Jag kommer från... oh boy! Emma Bovary log inbjudande och sa:
  — Vill du ha något att dricka? Ett glas vin kanske?
   Hon är vacker, tänkte Kugelmass. Vilken skillnad mot den där troglodyten han delade säng med! Han kände en plötslig impuls att krama om henne och tala om för henne att hon var kvinnan han drömt om hela sitt liv.
  — Ja tack, lite vin, sa han hest. Vitt... nej, rött... nej förresten vitt vin. Vitt, tack.
  — Charles är borta hela dagen, sa Emma och visst hade hennes röst en glättig underton.
   Sedan de druckit vinet gick de på promenad i det vackra franska landskapet.
  — Jag har alltid drömt om att en mystisk främling skulle dyka upp och rädda mig från det här tråkiga lantlivet, sa hon och kramade hans hand. De gick förbi en liten kyrka.
  — Jag tycker om din klädsel, sa hon tyst. Jag har aldrig sett något liknande. Du ser så... modern ut.
  — Det kallas fritidsdress, sa han mjukt. Köpte den på rea.
   Plötsligt kysste han henne. Den närmaste timmen vilade de under ett träd, viskade ömma ord till varandra och sa meningsfulla saker med ögonen. Plötsligt satte sig Kugelmass upp. Han hade just kommit ihåg att han skulle träffa Daphne på Bloomingdale's.
  — Jag måste gå nu, sa han. Men var inte orolig. Jag kommer tillbaka.
  — Det hoppas jag, sa Emma.
   Han kramade henne och de gick tillbaka till huset. Han tog Emmas ansikte i sina händer, kysste henne igen och ropade:
  — Persky! Jag måste vara på Bloomingdale's halv fyra!
   Det hördes ett knäppande ljud och Kugelmass var tillbaka i Brooklyn.
  — Nå? Ljög jag? frågade Persky triumferande.
  — Hör nu här, Persky, nu måste jag iväg och träffa järnkulan och kedjan på Lexington Avenue... men när kan jag komma hit igen? I morgon?
  — Det går fint. Ta med tjugo dollar bara. Och nämn inte det här för någon.
  — Naturligtvis inte. Jag ringer bara Rupert Murdoch.
   Kugelmass hejdade en taxi och satte fart mot Manhattan. Hans hjärta dansade tåspetsdans. Jag är kär, tänkte han. Jag äger en underbar hemlighet. Vad han inte visste var att i samma ögonblick frågade hundratals studenter i olika klassrum sina lärare samma fråga:
  — Vem är den här flguren på sidan 100? En flintskallig jude som kysser Madame Bovary?
   En lärare i Sioux Falls, South Dakota, suckade och sa för sig själv:
  — Jisses dessa ungdomar med allt de röker och knaprar. Vad är det egentligen som händer med deras hjärnor?
   Daphne Kugelmass stod i badrumsavdelningen på Bloomingdale's när Kugelmass anlände med andan i halsen.
  — Var har du hållit hus? fräste hon. Klockan är halv fem.
  — Jag fastnade i trafiken, sa han.

Kugelmass besökte Persky dagen därpå och förflyttades åter på magiskt sätt till Yonville. Emma strålade av förtjusning när hon såg honom. De var tillsammans flera timmar, de skrattade och berättade för varandra om sina olika erfarenheter. Innan Kugelmass åter lämnade henne låg de med varandra. "Gode Gud, jag har gjort Madame Bovary till min älskarinna", viskade Kugelmass för sig själv. "Jag som körde i litteraturhistoria."
   Månaderna gick. Kugelmass besökte Persky många gånger och hans förhållande med Emma Bovary utvecklades till en nära och tillgiven relation.
  — Se till att alltid få in mig i boken före sidan 120, sa Kugelmass till trollkarlen en dag. Jag vill träffa henne innan hon fastnar för den där typen Rodolphe.
  — Varför det, frågade Persky. Rädd för att bli brädad?
  — Brädad? Pyttsan. Av en sån sprätt! Som inget bättre har att göra än att flirta och rida. För mig är han bara ett av de där tomma ansiktena i
   Women's Wear Daily. Med Helmut Bergerfrisyr. Men hon är rätt tänd på honom.
  — Och hennes man misstänker ingenting?
  — Han! Han är helt insnöad. En urtrist liten kvackartyp som inte fattar vilket yrväder han har i huset. Han går helst och knyter sig klockan tio... samtidigt som hon drar på sig dansskorna... ack ja! Vi ses!
   Och ännu en gång klev Kugelmass in i skåpet och förflyttades på ett ögonblick till Bovarys gård i Yonville.
  — Hur mår du, sötnos, sa han till Emma.
  — Oh Kugelmass, suckade hon, vad jag får stå ut med! När vi åt middag i går kväll somnade herr Charmtroll mitt i efterrätten. Jag längtar mig sjuk efter Maxim's och baletten... och det enda jag hör är snarkningar.
  — Lugn älskling, jag är här nu, sa Kugelmass och tryckte henne till sig. Jag har förtjänat detta, tänkte han medan han njöt av hennes franska parfym och borrade in näsan i hennes hår. Jag har lidit nog. Jag har betalt tillräckligt med psykoanalyser. Jag har letat mig trött. Hon är ung och blomstrande och här är jag, ett par sidor efter Leon och strax före Rodolphe. Genom att dyka upp på exakt rätt ställe i boken har jag situationen helt under kontroll.
   Emma var lika lycklig som Kugelmass. Hon längtade efter spänning och berättelserna om livet på Broadway, om snabba bilar och Hollywood och TV-stjärnorna livade upp den franska skönheten.
  — Berätta för mig igen om o J Simpson, bad hon på kvällen när hon och Kugelmass flanerade förbi Abbé Bournisiens kyrka.
  — Vad ska jag säga? Killen slår rekord hela tiden. Han är otrolig.
  — Och Academy Awards, sa Emma drömskt. Jag skulle hemskt gärna vinna en Oscar.
  — Först måste du bli nominerad.
  — Jag vet, det har du förklarat. Men jag är säker på att jag har förutsättningar. Jag kanske skulle behöva ta en eller ett par lektioner. För Strasberg kanske. Och sen... med rätt agent...
  — Vi får se, vi får se. Jag ska tala med Persky. När Kugelmass återvände till Perskys lägenhet samma kväll frågade han om det var möjligt att Emma besökte honom i den stora staden.
  — Låt mig tänka på saken, sa Persky. Konstigare saker har hänt. Ingen av dem kom dock på någon.

  — Vart i helsike är det du tar vägen ideligen, skällde Daphne Kugelmass när han kom hem sent den kvällen. Har du börjat springa ute med fruntimmer?
  — Javisst, jag är ju den typen, sa Kugelmass trött. Jag var ute med Leonard Popkin. Vi diskuterade den socialistiska jordbrukspolitiken i Polen. Du känner Popkin. Det är hans favoritämne.
  — Jag tycker du har burit dig så underligt åt på senaste tiden, sa Daphne. Verkat fjär och så. Glöm bara inte bort min fars födelsedag. På söndag.
  — Naturligtvis inte, sa Kugelmass och gick mot badrummet.
  — Hela min släkt kommer. Vi får träffa tvillingarna. Och kusin Hamish. Du borde verkligen vara lite vänligare mot kusin Hamish... han gillar dig.
  — Toppen! Tvillingarna! sa Kugelmass.
   Han sköt igen badrumsdörren bakom sig och stängde ute ljudet av hustruns röst. Han lutade sig mot dörren och tog ett djupt andetag. Om några timmar, sa han sig, skulle han var tillbaka i Yonville igen, hos sin älskade. Och den här gången skulle han föra med sig sin älskade tillbaka, om allt gick väl.

Kvart över tre dagen därpå utövade Persky sina trollkonster igen. De båda tillbringade ett par timmar i Yonville med Binet och klev sedan upp i Bovarys vagn. De gjorde som Persky sagt: höll om varandra, slöt ögonen och räknade till tio. När de öppnade ögonen igen rullade vagnen upp framför Plaza Hotel, där Kugelmass optimistiskt nog bokat en svit tidigare på dagen.
  — Så underbart! Allt är precis som jag drömt om, sa Emma där hon virvlade runt i rummen och njöt av utsikten från fönstren. Där ligger F. A. O. Schwarz. Och där är Central Park. Var är Sherry? Där! Gudomligt!
   På sängen låg paket från Halston och Saint Laurent. Emma slet upp en kartong och höll upp ett par svarta sammetsbyxor mot sin perfekta kropp.
  — Den kommer från Ralph Lauren, sa Kugelmass. Du kommer att se fantastisk ut i den. Får man en liten puss?
  — Jag har aldrig varit så lycklig, pep Emma där hon stod framför spegeln. Kan vi inte gå ut på stan? Jag vill se Chorus Line och Guggenheim-museet och den där Jack Nicholson du alltid talar om. Går det någon film med honom?
  — Jag begriper inte det här, sa en professor på Stanford. Först en besynnerlig typ som Kugelmass... och nu är hon borta ur boken?! Tja, det är väl det som är kännetecknet på en klassiker, man kan läsa om den tusentals gånger och alltid hitta något nytt.

De älskande upplevde en lycksalig weekend. Kugelmass hade sagt till Daphne att han skulle på ett seminarium i Boston och inte vara tillbaka förrän på måndag. Emma och han tog vara på varje ögonblick: de gick på bio, åt middag i Chinatown, tillbringade två timmar på diskotek och gick till sängs med en långfilm på TV. På söndagen sov de till långt fram på förmiddagen, besökte SoHo och glodde på kändisar på Elaine's. De åt kaviar och drack champagne på rummet på söndagskvällen och pratade till gryningen. På måndagsmorgonen, när de satt i taxin på väg till Pers-kys, tänkte Kugelmass att tja, det hade varit hektiskt men värt besväret. Jag kan inte ta hit henne för ofta men då och då och det är en charmig kontrast till Yonville.
   Hos Persky klev Emma in i skåpet, staplade kartongerna med kläder intill sig och kysste Kugelmass ömt.
  — Nästa gång ses vi hemma hos mig, sa hon med en blinkning. Persky knackade tre gånger i skåpet. Inget hände.
  — Hmmm, sa Persky och rev sig i huvudet. Han knackade igen utan resultat.
  — Det är något som inte fungerar, mumlade han.
  — Ni skämtar, Persky, skrek Kugelmass. Varför skulle det inte fungera?
  — Ta det lugnt. Är du kvar i skåpet, Emma?
  — Ja.
   Persky knackade igen, denna gång hårdare.
  — Jag är fortfarande kvar här, Persky.
  — Jag vet. Sitt stilla bara.
  — Persky, vi måste få tillbaka henne, viskade Kugelmass. Jag är gift och ska ha en lektion om tre timmar. Jag är inte upplagd för mer än en tillfälllig förbindelse än så länge.
  — Jag förstår inte, sa Persky. Ett så pålitligt trick. Jag får lov att demontera skåpet. Det kommer att ta en liten stund. Jag ringer dig senare.
   Kugelmass fick in Emma i en taxi och körde henne tillbaka till Plaza. Det var knappt han hann i tid till föreläsningen. Hela dagen ringde han, till Persky och till sin älskarinna. Trollkarlen sa att det kunde ta flera dagar innan han fått ordning på saken.
  — Hur var symposiet, undrade Daphne på kvällen.
  — Utmärkt, sa han och tände filteränden på en cigarett.
  — Hur är det fatt egentligen? Du är ju spänd som en fiolsträng.
  — Jag? Du skämtar! Jag är hur lugn som helst. Jag tror jag ska ta en promenad. Han smet ut genom dörren, hejdade en taxi och flög till Plaza.
  — Det här går inte längre, sa Emma. Charles kommer att sakna mig.
  — Tålamod, älskling, sa Kugelmass. Han var blek och svettades. Han kysste henne igen, rusade till hissen och stod sedan och skrek åt Persky från telefonautomaten i Plazas lobby. Han var hemma igen strax efter midnatt.
  — Enligt Popkin har priset på korn i Krakowtrakten inte varit så stabilt sedan 1971, sa han till Daphne och smålog glåmigt när han kröp ner i sängen.

Så fortsatte det hela veckan.
   På fredagskvällen sa Kugelmass till Daphne att han var tvungen att åka till ännu ett symposium, denna gång i Syracuse. Han skyndade till Plaza, men det andra veckoslutet blev inte lika lyckat som det första.
  — Se till att få mig tillbaka i romanen eller gift dig med mig, sa Emma. Och under tiden vill jag ha ett jobb eller börja studera, för att bara sitta och se på TV hela dagarna är urtråkigt.
  — Visst, ta ett jobb du. Pengarna skulle komma väl till pass, sa Kugelmass. Du drar din dubbla vikt i room service.
  — Jag träffade en Off Broadway-producent i Central Park igår och han sa att han trodde att jag var precis rätt för en uppsättning han höll på med, sa Emma.
  — Vad var det för down?
  — Det var ingen down. En sensibel och fin karl, mycket trevlig dessutom. Han hette Jeff nånting och lär ha en Tony på gång.
   Senare samma eftermiddag var Kugelmass berusad när han kom upp till Persky.
  — Spänn av, sa Persky. Du ska få pengarna tillbaka.
  — Det handlar inte om pengarna. Jag har fått en påhittad romanfigur på halsen och misstänker att min fru låter skugga mig. Och du säger att jag ska spänna av!
  — OK. Jag vet att vi har hamnat i en liten knipa, sa Persky och började slå på något med en stor skruvnyckel.
  — Jag känner mig som ett jagat djur, fortsatte Kugelmass. Jag smyger runt i stan och Emma och jag är utless på varandra. För att inte nämna hotellräkningen. Den börjar likna försvarsbudgeten.
  — Vad ska jag göra åt det? Så är det i trollkonsternas värld, sa Persky.
   Det är bara en fråga om nyanser.
  — Nyanser så tusan heller! Jag häller Dom Perignon och störrom i det där lilla krypet och håller henne med kläder... plus att hon fått kontakt med det där teatergänget och plötsligt behöver proffsfoton. Och dessutom, Persky, så har professor Fivish Kopkind, som är litteraturvetare och alltid har haft ett horn i sidan till mig, identifierat mig som den där sporadiskt uppdykande personen i Flauberts bok. Han har hotat att skvallra för Daphne. Det betyder nya underhållsbidrag och ekonomisk ruin, fängelse. Otrogen med Madame Bovary... jösses, min fru kommer att göra mig till tiggare!
  — Vad vill du jag ska göra? Jag kämpar ju dag och natt! Och vad gäller din ångest så är det inte mycket jag kan göra åt den. Jag är trollkarl som du vet, inte psykiater.
   På söndagseftermiddagen hade Emma låst in sig i badrummet. Hon vägrade lyssna på Kugelmass böner. Han stirrade ner genom fönstret på Wollmanrinken och övervägde självmord. Synd att de bodde så långt ner, tänkte han, annars skulle jag hoppa direkt. Jag kanske skulle kunna fly till Europa och börja ett nytt liv... jag kunde försörja mig på att sälja International Herald Tribune som de där studentskorna brukar göra... Telefonen ringde. Kugelmass lyfte mekaniskt luren till örat.
  — Kom hit med henne, sa Persky. Jag tror jag fått ordning på apparaten. Kugelmass hjärta slog ett extra slag.
  — Är det säkert? sa han. Har du fixat den?
  — Det var något med kraftöverföringen. Kom på stubinen.
  — Persky, du är ett geni. Vi är där på en minut. På mindre än en minut.
   Åter ilade de älskande till trollkarlens bostad och ännu en gång klev Emma in i skåpet med sina kartonger. Den här gången blev det ingen kyss. Persky stängde dörrarna, drog ett djupt andetag och knackade tre gånger. Det hördes ett knäppande ljud och när Persky kikade in var skåpet tomt. Madame Bovary var tillbaka i sin roman. Kugelmass suckade djupt av lättnad och tryckte magikerns hand.
  — Det är slut nu, sa han. Jag har lärt mig läxan. Jag ska aldrig vara otrogen igen, det lovar jag.
   Han tryckte Perskys hand en gång till och svor att han skulle komma ihåg att skicka honom en snygg slips.

Tre veckor senare, en vacker våreftermiddag, ringde det på Perskys dörr. Det var Kugelmass igen, med ett läraktigt ansiktsuttryck.
  — OK Kugelmass, sa trollkarlen, vart vill du den här gången?
  — Bara för en gångs skull, sa Kugelmass. Vädret är så ljuvligt och man blir ju inte yngre. Har du läst Portnoys besvär? Kommer du ihåg apan?
  — Nu är priset uppe i tjugofem dollar. Inflationen du vet, kostnaderna stiger. Men du ska få en fritur på grund av allt besvär du hade förra gången.
  — Det var hyggligt, sa Kugelmass och kammade sina få återstående hårstrån medan han klev in i skåpet. Kommer det att fungera nu då?
  — Hoppas det. Men jag vet inte, jag har inte använt skåpet sedan sist.
  — Sex och romantik, sa Kugelmass inifrån skåpet. Vad gör man inte för att få njuta av ett vackert ansikte?
   Persky kastade in ett exemplar av Portnoys besvär och knackade tre gånger på skåpet. Men i stället för ett knäppljud hördes en dov explosion, följd av en serie krasanden och en skur av gnistor.
   Persky ryggade tillbaka, drabbades av en hjärtattack och föll död ner. Skåpet fattade eld och snart var hela huset övertänt.
   Men det visste Kugelmass inget om. Han hade nog av sina egna problem. Han hade inte tagit plats i Portnoys besvär och inte i någon annan roman heller för den delen. Han hade hamnat i en gammal lärobok i spanska och sprang för livet genom ett sterilt klipplandskap medan ordet "tener" (att ha) — ett stort och hårigt oregelbundet verb — jagade honom på spindelliknande ben.

Ur Sidoeffekter, Norstedts 1989. Översättning: Kjell Swanberg.

Ad blocker interference detected!


Wikia is a free-to-use site that makes money from advertising. We have a modified experience for viewers using ad blockers

Wikia is not accessible if you’ve made further modifications. Remove the custom ad blocker rule(s) and the page will load as expected.

Runtomkring Wikias nätverk

Slumpartad wiki