FANDOM


(Love is all! Love is all!) av Olov Jonason

    DEN RÖDBRUSIGE OCH SVARTMUSKIGE sergeanten kunde inte få någon ordning på oss. De tre som var vid pjäsen och de tre som väntade på att komma fram till den stog på skjutvallen och vi andra var på andra sidan diket och vi kastade snöbollar på varandra.
    Hela tiden kunde vi höra sergeantens: "Plundra! dumpa! stå opp!" För varje gång blev han ilsknare.
    Det snöade hela tiden. Vi hade bara en pjäs. Det var på korthållsbanan. Vi sköt på fyra små tavlor.
    Det snöade med tunna flingor och de föll över pjäsen och de smälte mot manteln, det var en m/14. Snön la sej som en filt på våra mössor och kappor, sergeanten blev mer och mer irriterad. "Plundra! dumpa! stå opp!" sa han. För varje gång blev han mer och mer irriterad.
    Jag sköt mina skott utan att bry mej om jag träffade eller inte och vi sköt med lösa bromsar och kulorna sprutade över de små tavlorna och vi hade inte så många skott att jag hann reparera det och det var mej detsamma. Ingen av oss lyckades något vidare. När det var över tog vi isär pjäsen och bar hem den och hade vård på den och sergeanten tog lite exercis på kaserngården och det var halt och det fanns inget grus på den. Det snöade på samma sätt hela aftonen.
    Efter maten gick vi ner på stan och det blåste över fälten och det var skarsnö på dem och tåget kom över fälten och det var tre kilometer till stan och det blåste hela vägen och det blåste inne i stan. Det blåste från alla håll i stan. Vi var och badade och rakade oss i bastun och blodet rann kraftigt under duscharna och det smakade som rost. När vi kom ut ångade det om oss och vi var varma. Det fanns en bastu i stan. Vi drack kaffe på ett och och det fanns fyra kaféer i stan och tre biografer och när vi hade varit på det första kafét gick vi på en av biograferna och Deanna Durbin sjöng Love is all! Love is all! och när vi hade varit på biografen gick vi på ett nytt kafé och där fanns några flickor men de var under fjorton år och vi åt bakelser och drack ur kaffet och rökte några cigarretter och tittade i tidningar och vi kunde se hur det blåste ute och vi kände oss som om vi höll på att drunkna och vi kände oss som vi höll på att drunkna när vi gick hem på vägen, det blåste hela vägen genom stan och det blåste ute på fälten. Det fanns inga flickor i stan, de som fanns var under fjorton år och det fanns inte många människor i stan som man kunde bli bekant med och vi hade bara oss själva. Vi hade en grammofon uppe och vi spelade på den varje dag, vi hade femti skivor och när vi tröttnade på dem gick vi ner på bion och vi var de första som mobiliserades och vi var med från krigets början och skulle vara med till dess det slutade, vi gick alltid tillsammans och det blåste alltid. Det blåste hela vägen genom stan och över fälten. Officerare tolkade efter hästar i parken och stridsvagnar rullade in i stan och det var stora fält utanför den och på de stora fälten var man förlorad. Det fanns inte ett träd på de stora fälten och det blåste alltid över dem och det var skarsnö och de torra kornen på den blåste i ansiktet på en och det fanns berg runt omkring fälten och från bergen blåste det alltid snö in över kasernen och det var en tunn snö som sopades över isen och gården var aldrig grusad.
    Det var månljust när vi gick hem över fälten och vi kände det som om vi hade drunknat redan. Det var vitt överallt.
    "Plundra! dumpa! stå opp!" sa en av oss och vi kastade oss omkull i snön och började krypa och vi var ensamma om att förstå det roliga i det och sedan borstade vi av oss och fortsatte.
    "Plundra! dumpa! stå opp!" sa vi hela vägen hem. Och när vi gick genom grindarna började någon sjunga "Love is all! Love is all!" och vi fortsatte att säja "Plundra! dumpa! stå opp!" över kaserngården och den var lika stor och toaletterna var lika trasiga och det var snö på de smutsiga sitsarna och urinen hade frusit i pissoaren och det var en gul is och det hängde tappar och det var månljust och vi tyckte att vi var fyllda med vatten. Och det blåste över gården och det blåste inne i kasernerna. Det var ljus i korridorerna och de hade rader med gördlar och bajonetter och ränslar och de järnskodda dörrarna skrapade mot sandkorn och vi sparkade upp dem och det var som om vi redan hade drunknat och var fyllda av vatten och det var tomt utom för oss, vi var de enda som fanns och vi hade bara rummet och varandra och grammofonskivorna och grammofonen och gördlarna och bajonetterna och ränslarna i korridoren och de andra sakerna i skåpen och hjälmarna på skåpen och strumporna i torkrummet och skorna där och oljan i putsrummet och vattnet i tvättrummet, duscharna och hoarna där.
    Så var det i tre månader där och så var det 1939, 1940, 1941, 1942.
   
    Ur Parabellum, Bonniers 1943

Ad blocker interference detected!


Wikia is a free-to-use site that makes money from advertising. We have a modified experience for viewers using ad blockers

Wikia is not accessible if you’ve made further modifications. Remove the custom ad blocker rule(s) and the page will load as expected.

Runtomkring Wikias nätverk

Slumpartad wiki