Fandom

Svenskanoveller Wiki

Midsommar

753sidor på
denna wiki
Add New Page
Kommentarer2 Share

Av Erik Eriksson

JAG SKULLE FYLLA sexton den sommaren och det som hände dagarna runt midsommar var egentligen inte särskilt märkvärdigt.
   I alla fall tyckte jag inte det just då när det hände för jag hade ingenting att jämföra med.
   Vi planterade skog på ett jättestort hygge uppe i Lappland fem mil söder om Jokkmokk och vi hade åkt upp med tåg från Stockholm veckan efter skolavslutningen.
   Vi var femton man.
   Det hette så fast ingen var äldre än sjutton och några bara var femton. Men framför allt kände vi oss som män. Stockholmare långt hemifrån.
   På lördagarna jobbade vi halvdag och när vi ätit tog vi cyklarna och stack iväg och vi hann bada på vägen och ändå var vi framme vid dansbanan i Jokkmokk framåt kvällen.
   Jag var kär i en tjej nere i Stockholm den där sommaren och jag gick bara och tänkte på henne hela tiden så egentligen var jag inte särskilt intresserad när dom andra grabbarna ville iväg och dansa och ordna tjejer men jag följde med ändå för det gör man ju. Jag kunde inte sitta ensam kvar i baracken på hygget hela helgen.
   Ni vet hur det är.
   Jag hade just börjat röka på allvar. När jag åkte från stan hade jag fått en pipa och tobak av farsan. Han sa att det kunde vara bra att ha om det blev ensamt däruppe för han visste hur det kunde vara sa han. Egentligen var det väl nåt slags bevis på att man var stor nu. Tjäna pengar, klara sig själv och röka pipa när det blev ensamt.
   Synd egentligen att det blev farligt att röka för det hjälper en hel del faktiskt. Och det är ingen större skillnad på ensamheten när man är nästan sexton och på sitt första jobb långt hemifrån och bara tänker på en tjej som man inte kan träffa och ensamheten längre fram i livet när man är långt hemifrån och människor dödas och man inte är säker på om man ska komma tillbaka hem igen.
   Men det här var innan det blev farligt att röka.
   Och när jag stod vid dansbanan i Jokkmokk på midsommaraftons kväll den där sommaren så rökte jag pipa och det var inte så dumt och dessutom höll det myggen borta från ansiktet. Pipan hade långt rakt skaft och tobaken hette D unhill och låg i en platt ask av plåt.
   Jag kände mig rätt bra trots allt.
   Och kompisarna från arbetslaget hade spanat in några tjejer som stod alldeles intill dansbanan och försökte se oberörda ut. Grabbarna drog sig närmare och gjorde vad dom kunde för att få igång nåt slags samtal fast det ville sig inte riktigt. Men det syntes på tjejerna att dom lyssnade på vartenda ord som grabbarna sa fast dom inte ville låtsas om det.
  — Det är rätt varmt i kväll, sa Lars-Åke. Ja, jag menar för att vara så här pass nordligt är det rätt varmt.
   Han lutade sig fram mot den av tjejerna som stod närmast och han blåste ut cigarettröken snett uppåt samtidigt som han lyfte på ögonbrynen och la huvudet lite på sned. Det var svårt att avgöra om han försökte få igång ett allvarligt samtal eller om han bara gjorde sig larvig. Tjejerna hade ju alltid bott här så för dom var det väl varken särskilt nordligt eller varmt kan man anta.
   Det enda som var nytt och ovanligt för dom det var vi som kom från Stockholm.
   Lars-Åke tog fram en ask Fairfax och sträckte den mot tjejen som stod närmast.
  — Får jag bjuda på en cigarett, sa han. En myggjagare så att säga. När han sa myggjagare tog han några snabba danssteg i gruset för att understryka vitsen. Lars-Åke var den enda av oss som hade ordentligt spetsiga skor. Jag hade sandaler och vindtygsjacka och svarta jeans av svensk tillverkning.
   Nu hade tjejerna i alla fall svårt att se oberörda ut. Myggjagarvitsen hade gått hem. Dom vände sig mot varandra och fnissade lite och en av dom tog fram en egen cigarett och tände och det var ju en halv seger för Lars-Åke. Hon hade visserligen inte tagit emot hans cigarett men hon rökte och det var ju faktiskt han som kom med förslaget.
   Några av dom andra grabbarna försökte haka på med vitsar och lustigheter men det blev rätt misslyckat. Det var Lars-Åke som hade greppet och dom andra sneglade mot honom varje gång dom sa nåt och när han sa nåt blev det tyst.
  — Och ljust är det också, sa Lars-Åke. Fast klockan närmar sig tio kan man läsa små bokstäver på långt håll. Hagström står det på dragspelet och därborta på väggen står det damer tror jag.
   Det där med damer utlöste skratt från grabbarna och nya fnissningar från tjejerna.
  — Och låt mig se, fortsatte Lars-Åke och tittade på tjejen som tänt cigaretten. Låt mig se, står det inte Rättvik på märket du har på ärmen. Det är till att ha varit söder över på semester kanske. Och ätit äpplen och andra sydfrukter.
   Nu skrek grabbarna av skratt men tjejerna såg inte särskilt förtjusta ut. Hon med cigaretten småfnissade lite i alla fall och vände sig mot Lars-Åke.
  — Inte åker vi söderut om vi slipper, sa hon. Och bär har vi gratis av en sort som ni måste betala massor av pengar för. Men då måste man förstås våga sig ut på en myr för att plocka och det är väl lite riskabelt för den som bara gått på gator.
   Nu skrattade alla hennes kompisar eftersom dom tyckte att dom satt stockholmarna på plats men Lars-Åke såg lite tveksam ut. Han hade kanske slagit an fel tonläge. Det var ju inte meningen att det skulle bli gräl av det här.
  — Nej det är klart, sa han. Varje ställe är ju fint på sitt sätt. Här finns mycket vackert att titta på och på nära håll dessutom.
   När han sagt det släppte han cigaretten och gick fram till tjejen och frågade om han fick dansa med henne. Det var snabbt och överrumplande och hon bara nickade och följ de med upp på dansbanan.
   Dom dansade ganska länge och två av dom andra grabbarna bjöd också upp varsin tjej men vi andra stod mest och rökte och funderade på om vi skulle våga. Och medan vi funderade försökte vi få ögonkontakt med nån av tjejerna i gruppen intill oss. Men även när man hittat nån som tittade tillbaka drog man sig för att bjuda upp och när man funderat färdigt var tjejen borta eller uppbjuden av nån annan och då hade man det att skylla på.
   Jag stod och tittade rätt länge på en tjej som tittade tillbaka och hon till och med log lite mot mig. Men sen tappade jag bort henne och då gick jag en sväng genom området förbi lotteristånden och korvkioskerna.
   När jag kom tillbaka till dansbanan kom Lars-Åke emot mig och sa att han och tjejen han dansat med skulle gå hem till henne.
  — Hennes kompis vill att du ska gå med, sa Lars-Åke. Det är klart att du hänger med va. Det blir bara vi fyra och det kan bli rätt fint.
   Vad svarar man på sånt.
   Tjejen som ville ha med mig var samma tjej som jag stått och tittat på en stund tidigare. Hon var ljushårig och ganska kort och hon hade liten näsa.
   Hon sa inget när vi gick. Vi bara gled ut genom grinden alla fyra och vi gick ganska länge innan Lars-Åke började prata med sin tjej. Dom höll varann i handen och jag visste inte om jag också skulle ta min tjej i hand eller vad jag skulle göra. Men då var det hon som tog tag i min hand och så fortsatte vi att gå en bra bit utan att säga något.
   Vi gick ner mot älven och det kylde från vattnet men det var fortfarande alldeles torrt i gräset och det var ljust.
   Jag bara gick med och det spelade ingen roll vart vi var på väg. Vi tittade snabbt på varann några gånger tjejen och jag och hon log lite mot mig. Men konstigt var det.
   Sen kom vi fram till en skogsdunge med några hus och där släppte hon min hand och sa att här bodde hon. Det var en gård med ett bostadshus av omålat timmer och tre små uthus.
  — Här är det, sa hon och pekade på ett av uthusen. Jag har kammarn där uppe.
   Det var två sängar i rummet med ett litet bord mellan och ett fönster över bordet. Lars-Åke och hans tjej satte sig på den ena sängen och dom hade redan börjat kramas lite. Min tjej började stöka med ett fotogenkök.
  — Ni ska få kaffe om ni väntar lite, sa hon. Och så ställde hon fram några blåvita emaljmuggar på bordet mellan sängarna.
   Lars-Åke och hans tjej smakade lite på sitt kaffe innan dom sjönk ner i sängen bakom bordet och fortsatte kramas. Min tjej satte sig brevid mig i den andra sängen. Ganska nära.
   Jag var inte van vid att det gick så snabbt och enkelt. För det mesta gick man och planerade och funderade och så var det för sent. Nu gick det bara av sig själv.
   Då reste sig Lars-Åke och hans tjej och sa att dom skulle gå över till hennes för hon bodde i närheten.
   Sen var vi ensamma min tjej och jag. Fönstret stod på glänt. Vi hade inte tänt lampan i rummet för myggens skull.
   Gardinen rörde sig lite i vinden och ute var det ljust fast det var midnatt nu.
   Vi satt bredvid varann och jag höll armen runt hennes rygg och hon lutade huvudet mot min axel. Så blev vi sittande ganska länge men sen gled vi sakta ner i sängen tätt ihop och hon hade sitt huvud på min överarm och jag tänkte att armen kändes lite tjockare nu än när jag lämnade stan på försommaren.
   Det kändes bra att hon var så liten för hon fick så bra plats och det gick så fint att hålla om hela henne och ändå låg hon bekvämt och bra med huvudet på min arm.
   Hon låg med huvudet lite nedanför mitt huvud så att jag hade hennes panna mot min mun och lite av hennes hår hade lagt sig över min kind och näsa och det luktade gott. Så böjde hon halsen lite bakåt och sträckte sig uppåt och förde munnen längs min haka och över min kind och mot min mun och hon tryckte inte alls hårt med läpparna och höll dom bara lite lätt mot mina läppar och så andades hon in i min mun sakta och rörde lite med sin tunga mot min underläpp. Och jag andades in i henne på samma sätt och vi låg så där ganska länge. Hur länge vet jag inte för jag blev alldeles yr av att andas på det där sättet och det var nog det konstigaste jag varit med om i hela mitt liv.
   Det var som att bli berusad av sprit fast mycket finare och som att hoppa från tian med den där hisnande känslan i magen fast mycket skönare och som att få solen i ansiktet för första gången på våren efter en lång blåsig vinter fast mjukare och varmare.
   Allt det där på en gång och för första gången i livet.
   Och jag vet inte hur jag ska beskriva hur hon smakade men det fanns gott om kalla källor nedanför åsarna i området där vi jobbade och hon smakade som om man drack vattnet från nån av dom där källorna och åt äpple samtidigt som man drack.
   Förstår ni.
   Men hon smakade nog bättre egentligen för vatten kan man ju inte hälla i sig hur mycket som helst hur friskt det än är och äpplen klarar man bara av några stycken. Men hon smakade lika gott hela tiden.
   Det var konstigt faktiskt.
   Jag hade kysst flickor några gånger förut men det hade mest varit snabbt och lite nervöst och egentligen inte särskilt märkvärdigt. Det här var nåt annat.
   Fast jag tänkte inte så när det hände. Det var långt senare jag förstod.
   Sen skrattade hon till och drog sig undan lite från mig och tog en flik av lakanet och torkade mig i ansiktet för jag hade blivit alldeles våt av hennes saliv. Jag skrattade också och så satte vi oss upp i sängen och bara tittade och skrattade och det var faktiskt första gången som vi såg ordentligt på varann.
   Det var nånting som var så otroligt roligt fast jag inte förstod vad det var. Vi bara skrattade och kunde inte sluta.
   Och då var det nån som gick i trappan och det var Lars-Åke som kom tillbaka. Han såg lite undrande ut när han kom in i rummet för han måste ju ha hört på långt håll hur vi skrattade och han fattade väl ingenting.
   Inte jag heller egentligen.
   Men stämningen var borta och när Lars-Åke sa att han skulle gå tillbaka till dansbanan och leta reda på dom andra grabbarna så svarade jag att jag kunde följa med. Egentligen ville jag inte men det var inte så mycket att snacka om just då. Jag sa hej då till tjejen och hon sa hej då och jag tänkte att kanske skulle vi träffas nästa lördag eller så.
   Och sen gick vi samma väg tillbaka till dansbanan Lars-Åke och jag och där hittade vi grabbarna. Dom satt i diket utanför och slöade och hade tråkigt och när dom fick syn på oss försökte dom ställa några larviga frågor om hur tjejerna varit men Lars-Åke var inte på humör så han tog ner det där snacket ganska snabbt och sen drog vi iväg för att leta efter nåt ställe att sova på.
   Vi hittade ett stort hus som såg ut som nåt slags lada och på ena sidan var det en smal utanpåliggande trappa som gick till en dörr en bit upp på ladans vägg. Där inne var det en korridor med dörrar in till en rad små hytter och vi la oss på golvet och somnade nästan med detsamma.
   När jag vaknade sov några av grabbarna fortfarande men jag hörde röster bortåt korridoren och jag gick upp för att se efter var ljudet kom ifrån. Det var nästan kolsvart och jag trevade mig fram och efter en stund blev det lite ljusare men det var ett konstigt flackande ljus och när korridoren slutade var det plötsligt en stor vit skiva framför mig och nåt som rörde sig på skivan. Det var därifrån rösterna kom.
   Jag satte mig ner i halvmörkret och glodde på den där vita skivan och efter en stund såg jag att några av dom andra grabbarna också satt där. På andra sidan av skivan hörde jag mummel och skratt från människor.
   Då begrep jag att jag satt på bio. Vi hade kommit in bakvägen kvällen innan och nu satt vi helt enkelt uppe på scenen bakom biografduken som var en uppspänd genomskinlig tygduk. Rösterna kom från en högtalare som stod vid väggen där vi satt och mumlandet där ute kom från publiken.
   Vi såg Snövit och dvärgarna och publiken var mest barn med sina föräldrar. Men dom såg inte oss eftersom vi satt i mörkret bakom bioduken.
   Vi satt där ganska länge och tittade på Snövit som vi såg från baksidan så bilderna blev felvända. Men sen började nån av grabbarna göra ljud. Jag såg inte vem det var men antagligen var det Lars-Åke. Han förstärkte helt enkelt filmens ljudeffekter med brumningar, hostningar och knak- och brakljud som han gjorde omväxlande med händerna och munnen.
   Men sen var det nån av dom vuxna i publiken som sa att det var nåt som störde där framme och då drog vi oss ut samma väg som vi kommit. Lars-Åke gjorde ett utdraget pruttläte med munnen innan han försvann. Och då kunde vi andra inte hålla oss längre. Vi sprang gurglande av skratt genom den där svarta korridoren mot utgången men på vägen var det nån som ramlade och dom andra föll ovanpå honom.
   Ungarna som satt i salongen och såg Snövit för första gången i livet trodde kanske att det hörde till.
   Sen cyklade vi hemåt.
   Vid åttatiden på kvällen var vi tillbaka i baracken vid hygget och vi bredde några mackor och drack lite mjölk och sen gick dom flesta och la sig.
   Men jag satt uppe ett tag för jag hade fått brev från morsan. Från tjejen som jag var kär i nere i Stockholm hade jag däremot inte fått brev trots att jag skrivit till henne flera gånger.
   Och då slog det mig när jag satt där på sängkanten och hörde dom andra grabbarna snusa runt omkring att jag inte tänkt på tjejen i Stockholm sen dan innan. Allt det som hänt hade helt enkelt trängt undan henne och jag visste inte om jag skulle ha dåligt samvete eller om jag skulle passa på att glömma bort henne helt och hållet.
   Men nästa dag började illa för jag hade inte mer än slagit upp ögonen förrän jag började tänka på henne igen och så höll det på resten av sommaren från morgon till kväll. Och jag tänkte nästan ingenting på tjejen från Jokkmokk men när jag kom ihåg henne nån gång fick jag lust att skratta på det där obegripliga sättet som vi gjort i hennes säng på midsommaraftons kväll.
   Tjejen som jag var kär i gjorde mig däremot inte alls särskilt glad. När jag kom tillbaka till stan mot slutet av sommaren träffade jag henne några gånger men jag visste aldrig vad jag skulle prata om och jag blev bara torr i mun och alltsammans blev fel.
   Framåt hösten fick jag ett kort från nån som hette Kristina och det tog en lång stund innan jag kom ihåg att det var så hon hette tjej en från Jokkmokk. Jag svarade aldrig på kortet. Det blev inte av bara. Och förresten hade jag inte adressen.

Ad blocker interference detected!


Wikia is a free-to-use site that makes money from advertising. We have a modified experience for viewers using ad blockers

Wikia is not accessible if you’ve made further modifications. Remove the custom ad blocker rule(s) and the page will load as expected.

Runtomkring Wikias nätverk

Slumpartad wiki