Fandom

Svenskanoveller Wiki

Morfar drömmer sig fri

753sidor på
denna wiki
Add New Page
Kommentarer0 Share


Av: Niklas Rådström

   DET ÄR INTE RÄTT SOM DE SÄGER att morfar blev tokig den där sommaren. Han fick bråttom bara. Han fick bråttom att göra allt som inte hunnits med och snart skulle han inte längre ha någon tid kvar. Han ville göra allt på en gång. Det kanske är lite tokigt. Men tokig blev han inte. Han svämmades över av sina drömmar bara. Det kan säkert hända vem som helst. Det kan säkert hända vem som helst som har många drömmar, och får lite bråttom att leva dem när man blir gammal.
   Jag vet inte, men kanske är det så att vi bär på en massa drömmar från länge, länge sedan och så när vi blir gamla kommer vi på att det är just de drömmarna som vi glömt. Det är då vi får bråttom att minnas de där drömmarna, och för att kunna minnas dem måste vi glömma allt annat. Det är då det verkar som om vi blir tokiga.
   Den sista sommaren när morfar blev tokig var det som om han be - stämde sig för att minnas allt genom att glömma allt. Det finns en be - rättelse av Edgar Allan Poe om en man vars skepp under en lång sjöresa dras ner i en malström. Den stora båten förs runt, runt i virveln och dras allt närmare strömvirvelns mörka centrum. Där i virvelns öga förliser allt, det dras ner i havsdjupet och omslutes av döden. Vad kan mannen göra för att övervinna det till synes ofrånkomliga ödet: drunkning, död, glömska?
   Jo, han lämnar skeppet. Mindre föremål, upptäcker han, förs bort från virvelns centrum, medan större dras in mot det glömskans stumma öga som när som helst kan sluta sig kring oss. Så gjorde också morfar. Han lämnade skeppet och övergav sitt minne och sin glömska. Han lurade, om än bara tillfälligt, ålderdomens malström och undvek dess mörka mål, döden. Sade morfar inte själv att han inte längre kunde vara vid sina sunda vätskor? Så han övergav dem och tog sig tokig ut ur malströmmens virvel.
   På pensionatet den där sommaren var morfar fri från sitt åldrandes fängelse. Han var ett barn som lekte i skogen. Han var en tonåring som begick sin första förälskelse. Han var den äkta mannen som bedrog sin fru. Han var den mogne mannen som erövrade nya grader och titlar i ett hemligt sällskap vars riter han endast lät mig ana. Han var morfar, och samtidigt sitt eget barnbarns syskon.
   Särskilt minns jag en morgon, när morfar väckte mig och vi smög ut i hallen utan att mormor vaknade. Morfar viskade i mitt öra att han under natten flytt från Towern genom drömmen. Jag visste vad Towern var. Det var en borg i London där man hållit gamla kungar och drottningar fängslade. På någon fånge tror jag att man hade satt en mask av järn för att ingen skulle kunna se hans ansikte. Eller så var det en annan borg. Om Towern hade morfar i alla fall pratat ofta. Och nu berättade han att han rymt från fästningen samma natt. Jag frågade honom om han hade drömt att han flytt.
   —Nej, sade han. Inte drömt att jag flytt. Men flytt genom att drömma.
   Och så berättade han att slottsvakterna hade stått ovetande och låtit honom passera. Hon drog mig med in i pensionatets matsal. Ur den högra skänken i matsalen tog han fram en spritflaska på vars etikett en gammaldags soldat fanns avbildad. Morfar sade att de där soldaterna kallades Beefeaters och det betydde köttätare. Det var precis sådana soldater som vaktade vid Towern.
   —Jag drömde mig förbi dem, sade han. De kan inte se något som inte är kött, sådant som bara är dröm finns inte för dem. De stod som på flaskan här: ständigt i givakt i inbillningen att det bara är över kött och fasthet man kan vaka. Drömmen har de aldrig kunnat tänka sig. De kan inte tänka sig något som är som du och jag nu.
   Han skruvade kapsylen av flaskan, hällde upp lite sprit i ett tunt spetsglas och ställde tillbaka flaskan igen. När han stjälpte i sig alkoholen sade han vad han alltid brukade säga när han tog en snaps.
   —Jag kan inte förstå hur någon kan missbruka något som är så gott, sade han.
   Och så tog han mig i handen och ledde mig ut ur pensionatet. Jag kunde se att det fortfarande var dagg i gräset och fönstren till bageriet höll just på att öppnas. Från skogen hörde jag fåglar. Det lät som tusentals fåglar.
   —Kom, sade morfar. Jag ska visa dig hur man drömmer sig fri.

Ur antologin "Åtta glas: berättelser för nöjes skull", Wahlström & Widstrand 2004

Ad blocker interference detected!


Wikia is a free-to-use site that makes money from advertising. We have a modified experience for viewers using ad blockers

Wikia is not accessible if you’ve made further modifications. Remove the custom ad blocker rule(s) and the page will load as expected.

Runtomkring Wikias nätverk

Slumpartad wiki