FANDOM




Mowglis sång: som han sjöng på Tingsklippan, då han dansade på Shere Khans päls.



   Hör Mowglis sång! Jag, Mowgli, sjunger.
     Må djungeln förnimma de stordåd jag utfört.
   Shere Khan tänkte döda mig – döda mig!
     Vid portarna tänkte han i skymningen döda Mowgli, Grodan!
   Han åt och han drack. Drick djupt,
     Shere Khan, ty vad vet du om stunden, då du åter får dricka? Sov och dröm om bytet.
   Jag är ensam på betesmarken.
     Gråbror, kom! Kom, du Enstöring, ty här finns storvilt att jaga!
   Kör upp de stora buffeltjurarna,
     hjordens blåglänsande tjurar med de vreda blickarna! Driv dem fram och tillbaka så som jag bjuder!
     Sover du ännu, Shere Khan? Vakna, o, vakna! Här kommer jag och efter mig bufflarna.
   Rama, alla bufflars konung, stampade
     med sin fot. Waingungas vågor, sägen mig, vart Shere Khan drog hän!
   Han förmår ej gräva hålor som Sahi,
     ej flyga som fåglarna. Han hänger ej heller bland grenarna som Mang Läderlapp. Små prasslande
     bamburör, sägen mig, vart han drog hän!
   Se, där är han, där är han! Under
     Ramas klövar ligger den Store Halte. Upp, Shere Khan! Upp och döda! Här finns kött. Bryt
     bufflarnas nackar!
   Tyst! Han sover. Vi vilja ej väcka honom,
     ty hans kraft är stor. Gladorna hava kommit för att beskåda honom, så ock de svarta myrorna. En
     stor skara har samlats till hans ära.
   Ack, jag har intet att skyla mig med.
     Gladorna skola se, att jag är naken. Jag blygs att möta alla dessa.
   Låna mig din päls, Shere Khan. Låna mig
     din vackra, strimmiga päls, att jag må gå till Tingsklippan.
   Vid den tjur, som lät sitt liv för mig,
     gav jag ett löfte – ett ringa löfte. Blott din päls behöver jag, så har jag hållit min ed.
   Med kniven, kniven, som människan brukar,
     med jägarens kniv vill jag luta mig ned för att hämta gåvan.
   Waingungas vågor, hören! Shere Khan giver
     mig sin päls för den kärleks skull, som han hyser till mig. Drag, Gråbror! Drag, Akela! Tung är
     Shere Khans päls.
   Människoflocken är vred. De kasta stenar
     och jollra som barn. Min mun blöder. Låt mig draga bort.
   Genom natten, genom den heta natten
     följen mig snabbt, mina bröder. Vi vilja lämna byns ljus bakom oss och gå mot den sjunkande
     månen. Waingungas vågor, människoflocken har stött ut mig. Jag gjorde dem intet ont, men de
     fruktade mig. Sägen mig varför!
   Vargarnas flock har stött ut mig även den.
     Djungeln är stängd för mig, så ock byns portar. Sägen mig varför!
   Liksom läderlappen flyger fram och åter
     mellan fåglarna och de fyrfota djuren. så flyger jag mellan djungeln och byn. Sägen mig varför!
   Jag dansar på Shere Khans hud, men mitt hjärta
     är tungt. Min mun är sargad och sårad av stenarna från byn, men i mitt hjärta känner jag stor fröjd,
     ty jag har vänt åter till djungeln. Sägen mig, varför är det så?
   Dessa två känslor kämpa inom mig liksom ormarna
     kämpa om våren. Ur mina ögon komma tårar; likväl skrattar jag, medan de falla. Sägen mig varför!
   Jag är ej en utan två, men Shere Khans päls
     ligger under mina fötter. Hela djungeln vet, att jag har dödat Shere Khan. Varen noggranna,
     noggranna i eder prövning, o, vargar!
   Ack, mitt hjärta, hur trycka dig ej alla de ting,
     som jag ej förstår!

Ursprungligen ur "Djungelboken" av Rudyard Kipling, först tryckt 1894. Översättare: A. G:son Söllberg

Ad blocker interference detected!


Wikia is a free-to-use site that makes money from advertising. We have a modified experience for viewers using ad blockers

Wikia is not accessible if you’ve made further modifications. Remove the custom ad blocker rule(s) and the page will load as expected.

Runtomkring Wikias nätverk

Slumpartad wiki