Fandom

Svenskanoveller Wiki

Nödlandning

754sidor på
denna wiki
Add New Page
Kommentarer0 Share

Av Shinichi Hoshi

En fruktansvärd stöt skakade rymdskeppet när det flög genom rymden; det hade blivit träffat av en meteorit eller något.
  — Oh! Det verkar som om jag har fått problem, viskade N för sig själv medan han tittade på instrumentbrädan i hytten på sitt enmansskepp. Han var fotograf och arbetade med att fara runt och fotografera olika planeter.
   Men låt oss inte fästa oss vid hans arbete. Problemet var att generatorn och hans kommunikationsutrustning hade förstörts. Fast det fanns en nödutrustning med elektrisk kraft som han kunde använda en stund, var det omöjligt att fortsätta flygturen under dessa förhållanden.
   N tog fram en broschyr som talade om vad man skulle göra i nödfall. Det stod: Grips inte av panik. Skicka först iväg ljussignalen ut i rymden. Nödlanda sedan på närmaste planet och vänta där. Om ni inte har återkommit vid beräknat ankomstdatum, kommer det att skickas ut en räddningsbesättning längs er resväg för att leta efter er. Ni kommer utan tvivel att hittas och räddas.
  — Det kan med andra ord dröja en tid, men jag kommer förr eller senare att räddas, tänkte han. Det enda jag kan göra är att följa instruktionerna.
   N lyckades flyga rymdskeppet till närmaste planet och landade. Det var en liten ofruktbar planet, täckt med klippor och utan varken djur eller växter efter vad han kunde se. Den elektriska nödkraften tog slut strax efter han hade landat men han kände sig lugn.
  — Jag har mycket livsmedel. Allt jag behöver göra är att vänta på räddningsskeppet. Han avledde litet raketbränsle från skeppet och kokte litet kaffe.
   När han hade lugnat ner sig började han tänka på vad han skulle göra härnäst bara för att upptäcka att det inte fanns något att göra. — Jag skulle ha tagit med mig några böcker, tänkte han bedrövat, men det är ingen mening med att gråta över det nu. Han började göra gymnastiska övningar och höll på med det tills han blev trött och gick till sängs.
   Under en tid fortsatte han med denna ordning, en konstant cykel av mat, träning och sömn. Men ingenting är tråkigare än att träna alldeles ensam utan musikackompanjemang. Slutligen tröttnade han och slutade träna.
   Men att inte göra något var också tråkigt. Härnäst började han klottra på rymdskeppets väggar. Men detta varade inte heller länge. Det är inte roligt att läsa graffiti som man själv har skrivit. Och dessutom var väggarna snart täckta med hans klotter. Så han slutade med det också.
   Därefter brydde N sin hjärna för att komma på något komplicerat att göra. Han utvann alkohol från raketbränsle och gjorde sprit av det. Medan han drack, sjöng han alla sånger han kunde komma på. Men det var inte något roligt att sjunga alldeles ensam. Och sången tog slut när han hade sjungit alla sånger han kände till.
   Han kom på ett par andra idéer men när han tänkt över dem en stund var de inte värda att fullfölja. Och efter en månad kunde han inte komma på något alls att göra. Det var början till absolut tråkighet. — Det kommer att dröja minst fem månader innan räddningsskeppet anländer, tänkte han med panik. Hur ska jag få all den tiden att gå? Jag kanske blir galen av tråkighet om jag inte är försiktig.
   Han tänkte på att stiga ur skeppet och ta en promenad. Han hade tänkt på det förut men scenen utanför var så enformig att han inte hade känt för det. — Denna planet är täckt av klippor och det finns inget levande på den. Det kan inte finnas något som är värt att se.
   Men det är bättre än att sitta här och tråkas ihjäl. Så N satte på sig rymddräkten och gick ut.
   Han gick omkring en stund men som han hade väntat sig fanns det inget som bröt enformigheten. Precis när han skulle gå tillbaka såg han något underligt på en avlägsen klippa.
   Det såg ut som en upp-och-nervänd lilja och den var cirka tre meter hög. Den var ljusgul.
  — Vad är det? skrek N upphetsat. Vad gör en sådan sak på en sådan här ofruktbar planet? Han blev rädd när han tittade på den och skyndade sig tillbaka till skeppet.
   Han kontrollerade snabbt sina vapen och gjorde sig redo ifall det oväntade skulle dyka upp. Han hade inte tid att ha tråkigt. Vad kunde det vara? Han tänkte och tänkte utan att kunna sova en blund. Men det fanns uppenbarligen inget sätt han kunde ta reda på vad det var.
  — Ingenting löser sig genom att man bara tänker på det, sade N för sig själv medan han satte fast ett teleobjektiv på sin kamera. Sedan gick han ut och utan att komma alltför nära tog han några bilder.
   När han framkallade filmen och undersökte bilderna upptäckte han något. Den verkade vara av konstgjord struktur för någon sorts tecken var inristade på dess utsida. Tecknen kunde ha varit hieroglyfer eller någon sorts symboler eller det kanske bara var ett meningslöst mönster. Så han var inte närmare svaret på vad det verkligen var.
   N kunde inte sluta tänka på den märkvärdiga företeelsen och gick ut nästan varje dag för att titta på den. Och varje dag gick han närmare. Slutligen sträckte han ut armen och rörde försiktigt vid den men han kunde fortfarande inte finna någon ledtråd till vad det var.
   Allt han visste var att det var en underlig gul struktur, tre meter hög och med en inristning som han inte förstod.
  — Kanske gjordes den av någon främmande ras? undrade han men när han frågade sig själv vilken sorts främlingar som hade byggt den och för vilket ändamål, hade han inget svar.
  — Jag kanske kan få en ledtråd om jag undersöker insidan på den. Men han kunde inte förmå sig att göra detta.
  — Tänk om ett metallmonster ligger på lur där inne och hoppar på mig? Jag får inte ta några risker!
   N promenerade nästan varje dag från skeppet till detta underliga objekt. Medan han gick runt det, undrade han vad som fanns där inne. Men han hade inte alls någon aning.
   Han knackade lätt på den konstiga tingesten men det kom inget svar. Efter hand som dagarna gick, knackade han hårdare och hårdare men det kom fortfarande inget svar.
   Hans nyfikenhet att få veta vad som fanns inuti blev starkare och starkare och slutligen bestämde han sig för att göra ett hål i den. Men han visste inte hur han skulle göra det för han hade ingen aning om vad den var gjord av. Men när han gjorde en blåslampa av raketbränsle lyckades han bränna den tillräckligt för att göra ett litet hål.
   Där inne såg han en trave kvadratiska lådor med cirka tjugo centimeters sida. Det fanns inget annat. — Vad är det? undrade han. Han gjorde hålet större och plockade ut en som han tog med sig tillbaka till skeppet.
  — Vad finns det inuti? undrade han. Ytan är täckt av samma oförståeliga symboler eller tecken. Jag önskar jag kunde dechiffrera dem, tänkte han irriterat. Men han kunde inte dechiffrera dem hur mycket han än försökte.
   Han tvekade i dagar och slutligen bestämde han sig för att öppna lådan. Det tog honom många dagars hårt arbete att öppna den. Den innehöll något som såg ut som ljusgrön gelé. N luktade på det. Han hade aldrig luktat något liknande förut; det luktade varken särskilt gott eller särskilt illa. Han visste inte om det var en giftig substans eller ej.
   Han tvekade en stund och rörde det slutligen med fingertoppen. Sedan tillbringade han flera dagar med att se på sin fingertopp. Men han kände varken smärta eller klåda. — Det verkar vara ofarligt att röra vid. Vad är det?
   N var så upptagen med att tänka på detta att han inte märkte att tiden gick. — Kan det vara nödransoner eller något som några främlingar har gömt här?
   Han lockades av denna tanke men han var inte så oförsiktig att han bara stoppade in det i munnen. Även om det var mat kunde det vara farligt för mänskliga varelser eftersom de var fysiskt olika främlingar. Detta problem kunde lösas genom att analysera det, men N var fotograf så han visste inte mycket om sådana saker och dessutom fanns det inga kemikalier för att testa något ombord på skeppet.
   Han funderade och funderade och slutligen kunde han inte motstå nyfikenheten längre så han slickade på det med tungspetsen. Han sköljde omedelbart munnen men han hade ändå tyckt att det smakade bra, delvis därför att han inte hade ätit något annat än rymdmat vilket inte var särskilt läckert.
   Efter två dagar hade hans tunga ännu inte stelnat. N slickade på det igen. Sedan slickade han igen och igen tills han inte längre var nöjd med att bara smaka det. Så efter flera dagar åt han slutligen en bit av det.
   I samma ögonblick ångrade N vad han hade gjort. — Jag borde inte ha gjort något sådant farligt. Men det håller redan på att smältas. Vad kommer nu att hända med mig?
   Han väntade mycket bekymrat på att något skulle hända ...
   En dag dök det upp ett rymdskepp på himlen. Det var räddningsgruppen. Skeppet landade och en besättningsmedlem kom ut och sade: — Vi har kommit för att rädda er. Ni måste ha tråkats ihjäl av att vänta på oss men här är vi till sist. Låt oss fara!
  — Tack, men först skulle jag vilja genomgå en medicinsk undersökning. Jag har ätit av denna underliga sak. Om det är farligt, behöver jag omedelbar behandling.
   N visade det för besättningsmedlemmen som tittade på det och sade: — Om det var det ni åt, så behöver ni inte vara orolig. Det är ofarligt för människokroppen.
  — Jag blir inte lugn bara för att ni säger så. Vet ni verkligen vad det är?
  — Ja.
  — Berätta. Vad är det?
  — Jag ska berätta men ni måste hålla det hemligt. Lovar ni det? — Naturligtvis. Berätta vad det är.
  — Det är faktiskt något som räddningsgruppen har placerat ut på obebodda planeter här och var för nödlandande människor.
  — Så det är vad det är! Då borde ni åtminstone bifoga några instruktioner, eller hur? Tack vare er har jag genomgått en hel del.
  — Det skulle tillintetgöra dess ändamål. Det är för att hindra människor som har nödlandat på ofruktbara planeter från att bli galna av ensamhet och extrem tråkighet...

   Ur "Gåvan", 1981. Översättning Ingela Bergdahl.

Ad blocker interference detected!


Wikia is a free-to-use site that makes money from advertising. We have a modified experience for viewers using ad blockers

Wikia is not accessible if you’ve made further modifications. Remove the custom ad blocker rule(s) and the page will load as expected.

Runtomkring Wikias nätverk

Slumpartad wiki