FANDOM



Av: Arthur C. Clarke

Den nya SF-filmen på temat "invasion från rymden" skulle lanseras i stor stil, men föga anade reklammakarna vilka följder denna kampanj skulle få ...

LUFTEN tycktes fortfarande skälva efter den sista atombomben då ljuset tändes igen. Ingen rörde sig på en lång stund. Sen sa biträdande regissören i oskuldsfull ton:
  — Nå, R. B., vad tyckte ni om den?
   R. B. hävde sig upp från sin stol medan hans medhjälpare väntade för att se åt vilket håll vinden skulle blåsa. Det var då som de lade märke till att R. B:s cigarr hade slocknat. Det hade faktiskt inte hänt ens vid förhandsvisningen av "G.W.T.W."!
  — Pojkar! sa han förtjust, det var nånting det där! Hur mycket sa du den hade kostat, Mike?
  — Sex och en halv miljon, R. B.
  — Det var billigt för den. Jag ska säga er en sak: jag lovar att äta upp varenda bit av den om den inte tar in mer pengar än "Quo Vadis".
   Så snabbt som man kunde vänta sig av en person med hans kroppshydda vände han sig om mot en liten karl som fortfarande satt hopsjunken i sin stol bakom projektorn.
  — Vakna, Joel! Jorden är räddad! Du har ju sett alla de här rymdfilmerna. Hur är denna i jämförelse med de tidigare? Joel ryckte upp sig med en tydlig ansträngning.
  — Det finns ingen jämförelse, sa han. Den är lika spännande som "The Things", men utan den där förfärliga besvikelsen på slutet då man såg att monstret var mänskligt. Den enda film som möjligen skulle kunna nämnas på samma gång som den är "War of the Worids". Några av effekterna i den var nästan lika bra som våra, fast George Bal hade förstås inte 3 D. Och det är en stor skillnad. När Golden Gate-bron rasade trodde jag att den där piren skulle träffa mig.
  — Det jag tyckte bäst om, insköt Tony Auerbach från publicitetsavdelningen, var när Empire State Building klövs mitt itu. Ni tror väl inte att ägarna skulle kunna stämma oss?
  — Nej, visst inte. Ingen väntar sig att någon byggnad ska tåla såna bomber. Och vi utplånade ju resten av New York med. Usch — den där scenen i Hollandtunneln då taket gav vika! Nästa gång tar jag färjan!
  — Ja, det där var mycket fint gjort — nästan för bra. Men det som gjorde starkast intryck på mig var de där varelserna från rymden. De verkade levande på ett så övertygande sätt — hur bar du dig åt, Mike?
  — Det är en hemlighet, sa den stolte regissören. Men jag ska ändå avslöja något. En hel del av det där är äkta.
  — Va?
  — Å, missuppfatta mig inte! Vi har inte varit på ort och ställe på: Sirius B. Men de har byggt en mikrokamera på tekniska högskolan, och vi använde den till att filma spindlar i aktion. Vi fogade in de bästa bitarna, och jag tror att det skulle vara svårt för er att säga vad som är mikrofilm och vad som är gjort i ateljeerna. Nu förstår ni varför jag ville att de främmande varelserna skulle vara insekter och inte åttafotingar som det först stod i manuset.
  — Det går att göra nånting av det där i reklamen, sa Tony. Men en sak oroar mig. Den där scenen där monsterna kidnappar Gloria. Tror ni att censuren ... Jag menar, såsom den är gjord — det ser nästan ut som ...
  — Asch, oroa dig inte för det. Det är just meningen att folk ska tro det! Hur som helst så framgår det tydligt lite senare att de vill ha henne för att dissekera henne, så det är ingen fara med den saken.
  — Det kommer att bli en jättesucce, sa R. B. med något fjärrskådande i blicken som om han redan hörde störtfloden av dollar välla in i biljettkassorna. Hör på — vi satsar en miljon till på reklam! Jag kan föreställa mig affischerna — anteckna allt det här, Tony! SE MOT HIMLEN — SIRIANERNA KOMMER! Och vi ska göra tusentals mekaniska modeller — kan ni tänka er dem skuttande omkring på sina håriga ben? Folk älskar att bli uppskrämda, och vi ska skrämma dem. Innan vi är klara kommer ingen att kunna titta upp mot himlen utan att få rysningar. Jag överlåter det åt er, pojkar — den här filmen ska göra historia!

HAN FICK rätt. "Monster från rymden" släpptes ut två månader senare. En vecka efter de samtidiga premiärerna i New York och London kunde det inte ha funnits någon i den västerländska världen som inte hade sett affischerna som skrek ut VARNING TILL JORDEN! eller som inte hade ryst inför fotona av de håriga vidundren som klev fram på den folktomma Femte avenyn på sina smala, mångledade ben. Små luftskepp, som skickligt hade förvandlats till "rymdskepp", for hit och dit över himlen till stor förvirring för piloterna som mötte dem, och mekaniska modeller av de främmande inkräktarna fanns överallt och skrämde gamla damer från vettet.
   Reklamkampanjen var strålande, och filmen skulle otvivelaktigt ha gått i månader om det inte hade hänt något katastrofalt som ingen skulle ha kunnat förutse och som utgjorde ett egendomligt sammanträffande. Medan folk fortfarande intresserade sig för tidningarnas notiser om antalet svimningsfall vid varje föreställning, fylldes Jordens himmel plötsligt av långa smala skuggor som hastigt gled ner genom molnen ...

FURST Zervashni var godmodig men hade en viss benägenhet att handla impulsivt — en välkänd svaghet hos hans släkte. Det fanns ingen anledning att anta att hans nuvarande uppdrag — att upprätta fredliga förbindelser med planeten Jorden — skulle erbjuda några speciella problem. Den rätta tekniken när det gällde att ta kontakt med främmande planeter hade utarbetats grundligt under många tusen år, medan tredje galaktiska imperiet sakta flyttade ut sina gränser och införlivade planet efter planet, sol efter sol. Det uppstod sällan några svårigheter — verkligt intelligenta släkten kan alltid samarbeta när de väl har kommit över den första chocken av att få reda på att de inte är ensamma i universum.
   Visserligen hade mänskligheten kommit ur sitt primitiva, krigiska skede först under de senaste generationerna. Men detta oroade inte furst Zervashnis främste rådgivare, professorn i astropolitik Sigisnin II.
  — Det är en absolut typisk klass E-kultur, sa professorn. Tekniskt avancerad, men ganska efterbliven i moraliskt hänseende. Men de är redan vana vid tanken på rymdfärder och kommer snart att finna vår existens fullt naturlig. De normala försiktighetsåtgärderna kommer att vara tillräckliga, tills vi har vunnit deras förtroende.
  — Utmärkt, sa fursten. Säg åt sändebuden att de genast ger sig av.
   Det var olyckligt att de "normala försiktighetsåtgärderna" inte räknade med Tony Auerbachs reklamkampanj, som nu hade nått nya höjder av skräckpropaganda gentemot interplanetariska invadörer. Ambassadörerna landade i Central Park i New York just samma dag som en framstående astronom, som hade ovanligt knalt om pengar och därför var tillgänglig för påverkan, förklarade i en intervju, som gavs en oerhörd spridning, att eventuella besökare från rymden med all sannolikhet skulle vara fientligt inställda.
   På väg mot Förenta Nationernas högkvarter hade de stackars ambassadörerna hunnit så långt som till 60:e gatan då de stötte på folkmassan. Mötet var mycket ensidigt, och forskarna vid Naturhistoriska museet var högst förargade över att det hade blivit så lite kvar åt dem att undersöka.
   Furst Zervashni försökte en gång till, på planetens andra sida, men nyheten hade hunnit dit före honom. Den här gången var ambassadörerna beväpnade och försvarade sig tappert innan de övermannades. Likväl var det inte förrän raketbomberna började stiga upp mot hans flotta som fursten till sist tappade besinningen och beslöt att vidta drastiska åtgärder.
   Alltihop var över inom tjugo minuter, och det var faktiskt alldeles smärtfritt. Sedan vände sig fursten till sin rådgivare och sa:
  — Saken tycks vara klar. Kan ni säga mig vad det berodde på? Sigisnin II vred sina böjliga tolv fingrar, ytterst illa till mods. Det var inte bara åsynen av den väl desinficerade Jorden som plågade honom, även om förstörandet av ett vackert studieobjekt alltid är en stor tragedi för en vetenskapsman. Minst lika plågsamt var det förhållandet att hans teorier hade smulats sönder, och därmed också hans anseende.
  — Jag begriper det helt enkelt inte, jämrade han sig. Visserligen är intelligenta släkten på den här kulturnivån ofta misstänksamma och nervösa när den första kontakten sker, men de hade aldrig haft några besökare förr, så de hade ingen anledning att vara fientligt stämda.
  — Fientligt stämda! De var rena odjur! Jag tror att de var vansinniga allihop.
   Fursten vände sig till sin befälhavare, en trebent varelse som hade en rätt stor likhet med ett yllenystan uppställt på tre sticknålar.
  — Har skeppen samlats igen?
  — Ja, ers höghet.
  — Då ska vi återvända till basen med högsta fart. Den här planeten gör mig deprimerad.

PÅ DEN DÖDA och tysta Jorden skrek affischerna fortfarande ut sina varningar från tusentals affischpelare. De illvilliga insektslika varelserna som figurerade där hade ingen som helst likhet med furst Zervashni, som bortsett från de fyra ögonen skulle ha kunnat tas för en apa med röd päls — och som dessutom var från Rigel och inte från Sirius.
   Men det var förstås alldeles för sent nu att påpeka det.

Reklamkampanj.png



Källa: Häpna nr 10 1959.

Ad blocker interference detected!


Wikia is a free-to-use site that makes money from advertising. We have a modified experience for viewers using ad blockers

Wikia is not accessible if you’ve made further modifications. Remove the custom ad blocker rule(s) and the page will load as expected.

Runtomkring Wikias nätverk

Slumpartad wiki