Spansk folksaga
Det var en gång en man som gjorde en sjöresa och kom till ett ställe med en gammal kyrka. Men vågorna hade spolat bort kyrkogårdsmuren och holkat ur några av gravarna och vält omkull gravstenarna. Och medan °mannen gick omkring där bland gravarna såg han en hög med ben och en dödskalle och skelettet av en hand med en guldring på. Han tog guldringen och återvände med den hem till sin fru.
—Jag har med mig en present åt dig, kära hustru, sade han och satte ringen på hennes finger. Men han talade inte om var han hade hittat den.
—Tack, kära du, sade hon. Det är den vackraste ring jag har sett. Den ska jag ha på mig dag och natt.
När kvällen kom gick de och lade sig att sova. Och frun hade ringen på fingret. Men vid midnatt vaknade frun av att någon ropade ute i mörkret. En röst sade :
—Jag är under ditt fönster! Min ring! Jag vill ha tillbaka ringen som du har stulit från mig!
Frun skrek till.
—Kära man, vad kan det där vara? Och mannen svarade :
—Lugn, kära hustru. Det ger sig snart iväg. Men rösten kom närmare och närmare.
—Jag ger mig inte iväg. Jag är utanför dörren till ditt rum. Min ring! Jag vill ha tillbaka ringen som du har stulit från mig!
Frun skrek till igen:
—Kära man, vad kan det där vara? Och mannen svarade :
—Lugn, kära hustru. Det ger sig snart iväg. Men rösten kom närmare.
—Min ring! Jag vill ha tillbaka ringen som du har stulit från mig! Jag ger mig inte iväg. Jag är under sängen nu och alldeles nära dig.
—Kära man, skrek frun, vad kan det där vara? Och mannen svarade :
—Lugn, kära hustru. Det ger sig snart iväg. Men rösten kom ännu närmare.
—Min ring! Jag vill ha tillbaka ringen som du har stulit från mig! Jag ger mig inte iväg. Jag är uppe på sängen nu och alldeles, alldeles intill dig.
Frun drog upp täcket över ansiktet. Hon skakade av skräck.
—Kära man, vad kan det där vara?
—Lugn, kära hustru. Det ger sig snart iväg. Men täcket slets av sängen, och en röst ropade i örat på frun :
—Min ring! Jag vill ha tillbaka ringen som du har stulit från mig! Jag ger mig inte iväg utan ringen. Jag har handen i ditt hår och nu jag ska dra dig med mig i håret!
En benig hand grep tag i håret på frun och drog henne upp ur sängen. Nu var hon på golvet och nu drogs hon bort mot fönstret. Hon var så rädd att hon inte ens kunde skrika. Men mannen ropade :
—Ta av dig ringen och kasta ut den genom fönstret!
Då gjorde hustrun det.
Och rösten hördes inte mer. Men ute på trädgårdsgången rasslade och klapprade det av torra ben som försvann längre och längre bort, tills det så småningom blev alldeles tyst.
Spansk folksaga. Översatt från engelskan av Per Kellberg. Illustrerad av Hans Arnold.