Fandom

Svenskanoveller Wiki

Spöket i höghuset

754sidor på
denna wiki
Add New Page
Kommentarer0 Share

Av Gunnel Linde

Man ska inte tro att det finns spöken i ett höghus! För höghus är ju ganska nya. Och spöken brukar vara minst hundra år gamla. Men ...
   Elin bor i ett höghus. Hennes mamma och pappa går bort och dansar gammeldans på torsdagar och spelar kort hos sina vänner på måndagar. Då kommer spöket. Det bor nere i källaren och tar hissen upp så fort mamma och pappa har gått ut genom porten därnere.
   Spöket skramlar med hissdörren så hela huset skakar och smyger ut när hissen stannar mitt framför Elins dörr. Det blir alldeles dödstyst en lång stund. Sedan rasslar det i brevlådan hos Elin. När hon rusar in till sin säng för att krypa under täcket, är spöket där och blåser henne i örat. Då vet hon att spöket har kommit in.
  — Jag vill inte vara ensam med den där Smygaren! säger Elin. Men mamma och pappa tror inte att det finns något spöke.
  — Det finns inga spöken, säger pappa.
  — Det är nog bara ett litet snällt spöke som vill skoja med dig! säger mamma.
  — Om det inte finns kan det väl inte skoja! säger Elin. Men jag vet att det finns! Stanna hemma får ni se själva!
   Men det gör inte mamma och pappa. De bara går.
   Elin skyndar sig att sätta på sig mammas badmössa och pappas hörlurar ovanpå det, för att inte spöket ska kunna blåsa henne i örat fast hon ligger under täcket. Hon måste ju upp och andas ibland!
  — Nå, kom det något spöke? frågar pappa, när de är hemma igen.
  — Tänk för att det gjorde det! säger Elin. Det drog av mig täcket och bet mig i tårna!
   Men det vill de inte tro.
   Och rätt som det är blir det måndag!
  — Måste ni spela kort? frågar Elin. Det är väl inte viktigt!
  — Jo, det är det viktigaste som finns! säger pappa.
  — Nej, men det är viktigt att vi kommer i tid, säger mamma. Annars kan de andra inte heller spela kort. Och vi har lovat ...
  — De kan väl lägga patiens! tycker Elin. Jag lovar att det finns spöken här. Klamparen kommer efter mig innan jag hinner in i mitt rum och trampar mig på fötterna och sparkas!
   Mamma och pappa tittar på varandra. Men sedan går de i alla fall!
   Elin rycker upp dörren till garderoben i hallen och hoppar i pappas skidpjäxor. De är så hårda att man nästan inte kan känna när spöket trampar en. Men det är otäckt att se när spöket försöker och är alldeles nära, fast det är osynligt. Det blir bugglor på pjäxorna om igen och om igen.
   Pappa och mamma kommer sent hem. Men Elin har inte somnat. Hon hör när hissen kommer, men den stannar i våningen under för pappa eller mamma har tryckt på fel knapp. Elin öppnar dörren genast, men det gör grannen under också.
  — Kan ni vara litet tystare där uppe, säger grannen. Vi kan inte sova när ni klampar omkring och stampar i golvet i alla rum!
  — Vi har ju inte varit hemma! försöker pappa. Vi har varit borta hela kvällen!
  — Ta med er hästen då, nästa gång ni går bort! säger grannen, argt. Eller sätt på den tofflor!
   Sedan går grannen in till sig och drämmer igen dörren.
   Elin rusar in till sin säng och lägger sig med pjäxorna på, så inte pappa och mamma ska få för sig att det är hon som spökar.
  — Väck henne inte. Hon sover ju, säger mamma.

Men sedan blir det torsdag igen.
  — Jag vill inte höra talas om det där spöket, säger pappa då. Jag vet att det inte finns, och hör sen!
  — Spöket säger att det är du som inte finns, säger Elin.
  — Du kan väl titta lite på TV, säger mamma. Men inte för länge. Du behöver sova.
  — Det får jag ju inte för spöket!
  — Puss, puss, säger mamma i dörrspringan. Och borta är de.
   Den här gången ligger Elin och snarkar i soffhörnet framför TV:n när de kommer tillbaka. Pappa bär in henne i hennes eget rum och stoppar om henne så skönt han kan. Men då ringer det på dörren. Mamma öppnar. Det är grannen bredvid. Pappa kommer och ställer sig bakom mamma.
  — Vi har varit hemma hela kvällen, säger han. (Men det är ju inte sant.)
  — Jo, vi har nog hört det, säger grannen. Ni knäpper ju på och av hela tiden så man inte får en lugn stund!
  — Knäpper av vadå? frågar pappa. Grannens fru är också med.
  — TV:n! Om ni inte kan komma överens om vad ni vill se, så gör upp om det först innan ni börjar slåss om fjärrkontrollen.
  — Vi har ju just kommit hem! säger mamma.
  — Hur ska ni ha det? fnyser grannen. Är det borta eller hemma ni har varit hela kvällen? Har ni fjärrkontroll över hela stan? Grannarna går in till sig morrande och gruffande.
   Pappa och mamma letar efter fjärrkontrollen i soffan och under bordet. De hittar den inte, för den ligger i handskkorgen i hallen under alla vantarna. Spöket har gömt den där.
  — Vad håller du på med när vi är borta? frågar pappa Elin nästa gång det blir måndag.
  — Jag springer undan för spöket och slåss med spöket och försöker gömma mig för spöket! Men det går inte, för spöket hittar mig hela tiden. Det är så otäckt!
  — Säg till spöket att vi vill ha tillbaka fjärrkontrollen nästa gång han hittar dig! säger pappa.
  — Vad ska spöket heta i dag? frågar mamma.
  — Ingen aning, säger Elin. Hur ska jag veta det? Kanske det är flera spöken som har varit här! Eller också ett spöke med tre huvuden, som hela tiden hittar på nya saker ...!
  — Vi ska skynda oss hem, säger mamma.
   Men det gör de inte precis. Det dröjer och dröjer.
   Plötsligt, när Elin smyger ut i köket och ser sig om åt båda hållen för att veta om hon är ensam, då känner hon: Det är just vad hon är! Spöket är inte där! Kanske har det försovit sig i källaren? Kanske är det fel på hissen? (Men det tror hon bara!)
   Hon klättrar upp på diskbänken och tar sig en gammal bulle i torrskåpet. Där finns pepparkakor också! Sedan hoppar hon ner och tänker ta med sig juiceburken också. Men då vänder hon sig mot fönstret. Där får hon se spöket för första gången! Själva spöket är osynligt, men inte spökets spegelbild. Det är den hon ser! Och sig själv vid kylskåpet. Spöket är alldeles bakom henne! Usch så det ser ut! Randigt som en katt och med långa mustascher som en gammal farbror!
   Elin rusar ut ur köket med juiceburken och allt. Hon kastar sig in i badrummet. Hon låser om sig och sätter sig på toan där hon kan se badrumsdörren i badrumsspegeln. Om spöket smiter in genom nyckelhålet kommer hon att kunna se hans spegelbild. Hon tar ut nyckeln så tyst hon kan och kikar försiktigt i nyckelhålet; inget spöke!
   Han kanske är kvar i köket och äter pepparkakor? tänker Elin. Men kattspöken gillar väl inte kakor? Det kanske tar kaviartuben i kylskåpet i stället och suger ut alla små fiskkorn ur den?
   Elin försöker lyssna medan hon äter kakorna och dricker ur det sista ur juiceburken. Ingenting hörs. Det är en fin juiceburk av papp med en liten gul skruvkork i toppen. Elin tittar ner i det tomma hålet och undrar om ett spöke skulle kunna få rum därnere? Spöken kan kanske vara både stora och små? Om bara svansen får rum ...
   Nu är hon inte rädd längre. Det är ljust och trevligt i badrummet. Och det är trångt mellan väggarna, ingen kan stå bakom ryggen på en. Elin börjar tala till spöket på kattspråket. Spöket jamar tillbaka men Elin förstår inte, hon vet bara vad hon själv säger.
  — Vill du komma in? jamar hon.
  — Jam! Jam! säger spöket. Mjaaoooo! — Försök då! jamar Elin. Du kan nog inte! Du är för tjock för nyckelhål!
   Elin har fått en bra idé: hon håller juiceburkens lilla hål framför nyckelhålet, så det inte blir något mellanrum.
  — Mjau! Mjau! Mjau! låter spöket.
   Det hörs när han ålar in genom nyckelhålet och tränger ihop sig i juiceburken. Då rycker hon till sig det gula skruvlocket och skruvar på det. Nu har hon honom!

Den enda som tror vad Elin säger tio trappor upp är Fredrik fem trappor ner. Hans mamma och pappa brukar gå bort och dansa salsa på måndagarna. Elin har berättat för honom när de har sällskap till skolan. Men Fredrik har inget spöke nere hos sig, tråkigt nog. Han skulle gärna vilja se ett. Nu ringer Elin till Fredrik och säger att han kan få låna ett.
  — Jag trycker upp hissen och ställer min juiceburk i den. Du kan trycka ner hissen till dig och ta den. Men skyll dig själv. Det är bara besvärligt med spöken! Man vet aldrig vad de gör och ingen tror vad man säger ...
  — Skicka ner juiceburken i alla fall! säger Fredrik.
   Och Elin gör som hon har sagt. Hon kan höra hissen hasa ner mot femte våningen med en ensam juiceburk i. Nu stannar hissen. Det är någon som öppnar.
  — Var det du som tog in burken med Jamaren i? frågar Elin i telefonen.
  — Visst! Spöket är här nu, säger Fredrik.
  — Fråga honom vad han spökar för!
  — Han spökar för att det är så tråkigt i källaren. Och han är arg på alla människor, för de bara sover när han är vaken! — Vad ska du göra med honom?
  — Jag ska ge honom till farmor i julklapp, säger Fredrik. Hon kan inte sova om nätterna. Och hennes katt har nyss dött. Så hon har ingen som jamar inne hos sig längre. Om spöket bara kan lära sig spela schack, så blir hon nog glad!
   Just då kommer Elins mamma och pappa hem, så hon lägger på luren.
  — Varför kommer ni så tidigt?
  — För att gammeldanskursen är slut nu. Vi ska vara hemma på torsdagarna och titta på ditt spöke! säger pappa.
  — Här finns inget spöke, svarar Elin och kryper ner i sin sköna säng.

Ur "Sveriges bästa spökhistorier" Semic 2000.

Ad blocker interference detected!


Wikia is a free-to-use site that makes money from advertising. We have a modified experience for viewers using ad blockers

Wikia is not accessible if you’ve made further modifications. Remove the custom ad blocker rule(s) and the page will load as expected.

Runtomkring Wikias nätverk

Slumpartad wiki