FANDOM


Kanonelefanterna.


   Vi lånat Alexander vår jättelika kraft,
   all kunskap våra pannor och våra knän har haft;
   vi böjt vår hals till tjänst: den ej frihet återsåg, –
   ur vägen, ur vägen för tiofotsspannen
     i fyrtiopundarnas tåg!

Kanonoxarna.


   De där hjältarna i harnesk ser snett på var kanon,
   och känner de lukten av krut, så flyr de utan pardon.
   Då sköter vi om kanonen med glad och villig håg, –
   ur vägen, ur vägen för tjugo par oxar
     i fyrtiopundarnas tåg!

Kavallerihästarna.


   Vid märket på min bog, de finaste toner
   spelas av lanciärer, husarer och dragoner.
   För oss finns ingen så ljuv melodi
   som stridshästgaloppen till Bonnie Dundee!

   Så föd oss och tämj oss och ge oss vår
   ans och ryttare goda. Ack, liksom till dans
   framstorma kolonner, och då ska ni
   se stridshästgaloppen till Bonnie Dundee!

Skruvkanonåsnorna.


   När jag och mina vänner till berget drog opp,
   vi gick vill bland grus och sten men nådde dock
     dess topp,
   ty vi kan vrida och klättra, gott folk, och glömmer
     aldrig vår roll.
   Ack, vilken fröjd att stå på en höjd med alla ben
     i behåll!

   Vi gillar skarpt de sergeanter, som skänka oss vila
     och rast
   men avskyr förare alla, som ej kunna packa en last,
   ty vi kan vrida och klättra, gott folk, och glömmer
     aldrig vår roll.
   Ack, vilken fröjd att stå på en höjd med alla ben
     i behåll!

Trosskamelerna.


   Vi har ej nån eggande marschmusik alls
   att hjälpa oss trava framåt,
   men en dragbasun är varenda hals
   (Ra-ta-ta-ta! är varenda hals!)
   och detta vår vandringslåt:
   Kan ej! Gör ej! Hann ej! Hör ej!
   Sjung den i våra led!
   Föll ej en last från en rygg med hast?
   Ack, om min gjort det med!
   Från någons rygg gled en börda stygg –
   Hurra! nu säger vi stopp!
   Urrr! Jarrh! Grr! Arrh!
   Nu får nån smörj på sin arma kropp!

Alla djuren tillsammans.


   Lägrets barn, en långan rad,
   tjänar vi var i sin grad,
   barn av stav och barn av ok,
   packning, seldon, sadel, krok.
   Över slätten drar vårt tåg,
   vältrar som en mäktig våg,
   rycker, vrider, rullar bort,
   hinner kriget inom kort.
   Männen vid vår sida gå,
   trötta, tysta, driva på.
   Varför skola de och vi
   draga bort att offer bli?
   Lägrets barn, en långan rad,
   tjäna vi var i sin grad,
   barn av stav och barn av ok,
   packning, seldon, sadel, krok.


Ursprungligen ur "Djungelboken" av Rudyard Kipling, först tryckt 1894. Översättare: A. G:son Söllberg

Ad blocker interference detected!


Wikia is a free-to-use site that makes money from advertising. We have a modified experience for viewers using ad blockers

Wikia is not accessible if you’ve made further modifications. Remove the custom ad blocker rule(s) and the page will load as expected.

Runtomkring Wikias nätverk

Slumpartad wiki