Fandom

Svenskanoveller Wiki

Tävlingscyklisten Saikansalo

754sidor på
denna wiki
Add New Page
Kommentarer0 Share

Av Pentti Haanpää

SAIKANSALO VAR CYKLIST, bäst i landet, ovedersägligt. Hans hasmuskler var utomordentliga.
   Då det alltså inte gick att skaffa motstånd åt honom hemma, hade idrottsherrarna tänkt sig och ingett honom förhoppningen att han skulle skickas utomlands för att skörda ära, till sydliga länder, Frankrike eller ända till Italien. Han fick veta att han borde förbereda sig väl också med tanke på den utmattande vännen i söderns nejder.
  — Värmen! sade Saikansalo. — Värme bräcker inga ben, heter det sen gammalt...
  — Men man blir mjuk som ullgarn, tjatade Kumpanen. — Därnere kliver solen högt, den lyser rätt ner på skallen på dej, så hjärnan börjar koka...
   Tävlingscyklisten Saikansalo mumlade någonting och försjönk i tankar. Han var en grundlig natur. Han byggde allting på hälleberget, också i sin cykelidrott, även om den hade stigit honom åt huvudet som en stark dryck.
   På eftermiddagen samma dag bolmade det ur hans bastu, och i kvällningen uppenbarade sig Saikansalo hos Kumpanen med en bastant härva rep under armen.
  — Följ med i bastun och kasta bad!
   Det gjorde Kumpanen, och medan de klädde av sig yttrade Saikansalo:
  — Också här i norr går det att hålla värmen oppe lite grand...
   En stund senare fick Kumpanen se tävlingscyklisten Saikansalo inleda sin träning för resan till södern. Det var en makalös syn. Det var hårda tag.
   Cykeln hängde i linor under bastutaket, och däruppe i den kvävande hettan kurade Saikansalo i sadeln och trampade på. Hans mäktiga bål var luden som engång Esaus. Präktigt knollrade sig hans granna bröstlurv där det skymtade i diset under sotad ås. Med kraft pumpade hans knotiga knäskålar upp och ner. Pedalerna flög, kedjan rasslade och bakhjulet snurrade, snurrade, snurrade... Det brummade och ven otåligt, som om det förgäves längtade efter att få suga tag på en lång, oändlig, gulgrå landsvägs hårda härligt krasande yta.
   Men Kumpanen hukade nere på golvet och hanterade vattenskopan med kunnighet och smak. Ugnen brakade och fräste, och värmen var furstligt rik. Och Kumpanen trivdes. Honom var given all stadionbesökarens fröjd helt gratis. Aldrig hade han hittills fått se maken för någon betalning i en lucka. Underbara, sagoskimrande stund...
   Människan behöver så lite ibland. Kanske skulle någon annan inte ha fått mycket ut av detta. Sett med andra ögon kunde alltsammans ha tett sig enformigt till ytterlighet. Det enda här fanns att se var cyklisten Saikansalo som satt hopkrupen under det sotsvarta bastutaket och trampade, trampade, trampade... Kedjan rasslade, bakhjulet for. Cykeltramparens flåsande andhämtning blandades med ugnsrösets väsningar. Ymnigare, tätare, hetsigare fläktade hettan.
  — Du klarar Afrikas sol och öknens vindar om det gäller, store mästare! måste Kumpanen erkänna med beundran i sin röst.
   Men Saikansalo svarade inte utan trampade på. Nu gällde det hårda tag engång för alla.
   Bastukamraten slank ut och svalkade sig emellan, då Saikansalo aldrig tycktes vilja slå av på takten, liksom han aldrig förr hade släppt taget. Som rasande och galna virvlade hans pedaler och bakhjul allt medan han fortsatte att flämta och svettas. Från varje hårstrå på hans kropp dröp en liten rännil.
   Det var sannerligen hårda tag. Och de pågick länge, intill enformighet.
   Äntligen dunsade i alla fall Saikansalo ner på bastugolvet som ur en kastmaskin, störtade ut och vältrade sig i snön som en häst, så att den yrde om honom.
   Sedan satt han trött och lycklig på bänken i omklädningsrummet.
  — Så där ja! sade han. — Jag skulle tro att det inte blir dess varmare i södern! Nu fattades visserligen solen, men det är väl ändå värmen som mjukar upp köttet på en... Va? Tar man en bastu som den här ett par tre gånger i veckan så ska det väl göra susen...
   Tävlingscyklisten Saikansalo satt på sin bänk, naken, präktig och ångande. Det ståtliga bröstlurvet stod som en kraftens blomsterkvast. Hela hans varelse utstrålade en sådan livslust, lyckobegåvning och kraftsalighet att Kumpanen, hans oansenlige bastubetjänt, drog en avundens suck:
  — Lycklig han som kan leva galen...

Ur Trettio historier, Schildt 1971. Översättning: Thomas Warburton.

Ad blocker interference detected!


Wikia is a free-to-use site that makes money from advertising. We have a modified experience for viewers using ad blockers

Wikia is not accessible if you’ve made further modifications. Remove the custom ad blocker rule(s) and the page will load as expected.

Runtomkring Wikias nätverk

Slumpartad wiki