Fandom

Svenskanoveller Wiki

Två berättelser

753sidor på
denna wiki
Add New Page
Kommentarer0 Share


Av: Naguib Mahfouz

Den sjunde berättelsen
   OM SOMMAREN TILLBRINGAR VI kvällarna på taket. Vi breder ut en matta och madrasser. Stjärnorna eller månen lyser över oss, katter leker omkring oss, hönsens kacklande håller oss sällskap. Ibland är grannfamiljen Hagg Bashir med. Det är en syrisk familj bestående av mor och tre döttrar, den äldsta i tioårsåldern. I muntra stunder tycker de om att sjunga syriska bergssånger tillsammans och jag lyssnar med en entusiasm nästan i jämnhöjd med min entusiasm för den vita hyn och de blixtrande ögonen. Jag är besatt av modern och hennes döttrar och griper varje tillfälle att lyssna på dem. Sången gör mig hänryckt. Jag sjunger med och vinner därvid framgång och väcker beundran.
   —En sådan vacker röst du har, min pojke, säger vår granne.
   Under kvällssamvaron får jag möjlighet att avslöja min sångtalang, liksom mitt lilla hjärta finner hänförelse i närvaron av kvinnlig skönhet. Sången blir min hobby och att lyssna på grammofonskivor min favoritsysselsättning. De syriska bergssångerna sjunger jag med kropp och själ.
   — Pojken har en vacker röst, säger vår granne till min mor en dag.
   —Verkligen? säger min mor glad.
   —Den får man inte försumma. Han får sjunga som han vill, det är bättre än rackartyg.
   —Vill du inte att din son ska bli sångare? Min mor ogillar detta och svarar inte.
   —Vad är det för fel på Anwar och Abd al-Latif?
   — Jag drömmer om att få se honom som tjänsteman en dag, liksom hans far och hans bröder.
   —En sångare tjänar mer än ett departement.
   Jag lyssnar uppmärksamt där jag sitter i grannens knä, övermodig av värme och ryktbarhet.
   Lyckans och konstens dagar varar inte länge. En dag ser jag min mor sorgset skaka på huvudet och mumla: — Så tråkigt!
   Jag frågade vad som bekymrar henne.
   —Våra goda grannar ska flytta till Syrien.
   Mitt hjärta snörs samman även om jag inte fattar olyckans hela vidd.
   —Är det långt bort? frågar jag.
   —Det är längre bort än vi kan nå, svarar hon bedrövat.
   Jag önskar hett att jag kunde ändra på verkligheten och flytta tiden tillbaka. Men hur?
   När de stiger upp i vagnen tar jag farväl av dem för sista gången och kysser Hagg Bashirs hand. Jag följer vagnen med blicken tills den skyms i krökningen av an-Nuhhassin. Jag gråter länge och lider av smärtan över skilsmässan efterhand som tiden går. Den är sorg, olycklig kärlek, fruktan, ett grymt minne och den tunga bördan av frånvarons hemligheter.

Den åttonde berättelsen
   GRAVHELGEN HÖR TILL DE LYCKLIGASTE DAGARNA.
   Vi börjar förberedelserna kvällen innan genom att göra i ordning det osyrade brödet och dadlarna. Tidigt följande morgon går jag mellan min far och min mor, bärande på palmblad och basilika, medan tjänarinnan går före oss med offerbröden.
   Jag gläder mig åt strömmen av människor och raderna av fordon och porten till gravplatsen är som en gammal vän. Graven fängslar mig med sin värdiga och slutna byggnad, sina två höga obelisker och sitt oåtkomliga innandöme, och genom min fars vördnad för den, liksom också fikonträdet fängslar mig. Under himlavalvet undslipper mig krumsprång av glädje och sorglösa utbrott av förväntan. Förströelserna avslutas med att man lyssnar på den blinde Koranrecitatören och skaror av tiggare kastar sig över offerbröden.
   Bilden förändras genom Hammams inträde.
   Min syster och hennes son kommer för att bo hos oss en tid. Hammam är i fyraårsåldern eller något äldre. Jag får en livlig och intagande kamrat i honom och slipper vara ensam. Han är trevlig och godmodig. Vi leker oförtröttligt och han tror på mina lögner och fantasier.
   En dag finner jag honom slö och tyst. Jag föreslår att vi skall leka men han svarar inte och man säger mig att han är sjuk...
   Luften blir tryckande och förstämning sprider sig. Obestämda och dystra aningar griper mig, förstärkta av min mors oro, min systers ängslan och slutligen min svågers närvaro.
   Jag frågar vad som står på. Man för mig åt sidan och säger: — Det här är ingenting för dig ... Gå och lek någon annanstans ... Men jag inser att något ovanligt håller på att hända ...
   Det är så allvarligt att min mor gråter och min syster jämrar sig högt. Jag ser en skymt av min vän på avstånd. Han ligger insvept på sängen som en kudde. Det finns ingen räddning för honom. Till slut ljuder dödens namn på nära håll. Jag förstår att det är en lång skilsmässa och gråter med de andra. Smärtan är för stor för min ålder.
   Besöket vid graven ingår inte längre i mina lyckliga dagar och graven ter sig nu annorlunda. Jag önskar att jag kunde avslöja dess hemligheter och fatta dysterheten i dess tystnad. Det är ingen tröst att höra att Hammam roar sig i paradiset och plockar blommor. Jag lyckas inte bemästra smärtan över skilsmässan efterhand som tiden går. Den är sorg, olycklig kärlek, fruktan, ett grymt minne och den tunga bördan av frånvarons hemligheter.

Källa: Ur "Berättelser från vår gata" (Rabén & Sjögren 1989), översättning Kerstin Eksell.

Ad blocker interference detected!


Wikia is a free-to-use site that makes money from advertising. We have a modified experience for viewers using ad blockers

Wikia is not accessible if you’ve made further modifications. Remove the custom ad blocker rule(s) and the page will load as expected.

Runtomkring Wikias nätverk

Slumpartad wiki