Fandom

Svenskanoveller Wiki

Tvinnad mustasch

753sidor på
denna wiki
Add New Page
Kommentarer0 Share

Av: Evert Lundström
   
   HAN BÖRJADE ODLA sin mustasch en lördagsmorgon.
   Idén till mustaschen hade han egentligen fått av Salvador Dali. Vid hobbykursen i målning kvällen innan hade han fått en stund över och ägnat den åt att bläddra i de konsthandböcker kursens lärare brukade ha med sig och ha liggande i fönstret. Under bläddringen hade han uppmärksammat Dali. Inte endast dennes konst utan också utseende hade gjort starkt intryck på honom. När han sett sitt eget ansikte speglas i fönstret, hade han jämfört det med Dalis och måst konstatera att det saknade dennes glöd. I vad mån hans egna drags flackhet berodde på avsaknaden av en mustasch, hade han emellertid haft svårt att avgöra. Det var vid funderingarna härpå som han börjat leka med tanken på en egen mustasch.
   Hans fru upptäckte det svarta på överläppen efter tre dagar. »Det är början till en mustasch», sa han förklarande. Hon tog det dock inte på allvar förrän sjunde dagen, då hon bad honom inte göra sig fånig. Detta retade honom och han talade om för henne att det inte skulle bli någon engelsk borstmustasch utan en vacker, tvinnad. »Men tänk på barnen!» sa hon då. »Inte skall väl barnen behöva lida smälek från sina kamrater bara för dina påhitts skull.»
   De kommande veckorna speglade han sig ofta och fann att hans egen mustasch alltmer kunde mäta sig med Dalis. Detta inspirerade honom och han målade allt bättre på hobbykursen.
   Mustaschen var en dag lika lång som Dalis. Då klippte han den för första gången, en liten bit. Det underliga var emellertid att så fort han klippt den, växte den sekundsnabbt ut till sin ursprungliga längd. Varken mer eller mindre. Han klippte den igen och mustaschen växte ut lika fort som saxen gick genom borstet. På detta sätt höll han på att klippa och klippa men mustaschen fortsatte att retas med honom. Då gav han mustaschen anstånd till nästa morgon.
   Nästa morgon var han sen och hann inte befatta sig med mustaschen. Först på kvällen tog han itu med den. Det visade sig att den efter varje klippning omedelbart växte ut och återtog sin ursprungliga längd. Dock inte den längd den haft föregående dag, utan den längd den uppnått innan saxen denna gång gick genom den. Varje gång mustaschen växte ut var den längre än Dalis. Och redan Dalis mustasch var en av de längsta i världen.
   När hans egen mustasch slog Dalis med tre centimeter stängde han in sig på sitt rum. Han var då beväpnad med sax, rakblad samt den elektriska hyveln som han särskilt plockat isär och rengjort före. Ensam framför spegeln upptog han kampen mot mustaschen. Tre timmar senare erkände han sig besegrad. Det här är ju inte klokt, sa han för sig själv. Men jag skall nog komma åt den med list.
   »Men nu är väl mustaschen lång nog snart?» frågade hans hustru två dagar senare. Han gitte inte svara. Mustaschen var då dryga tolv centimeter vid varje sida från läppens mittpunkt räknat. Morgonen därpå upptäckte han till sin befrielse att mustaschen började sloka.
   Han hade så smått hoppats att när mustaschen väl börjat sloka, skulle den också mista sin växtkraft och kanske falla av som en vissen blomma. Så var emellertid inte fallet.
   Visserligen slokade den allt mer och hängde slutligen rakt ner över mungiporna, men fortsatte oförtrutet att växa. »Nu ser mustaschen dum ut, pappa!» sa hans son som var fem år. Men sådana infantila inlägg var han då van vid även från vuxna.
   Hans chef och kolleger på kontoret började kommentera mustaschen. När han trots detta inte rakade av sig den, blev han på ett försynt sätt tillsagd av chefen att så länge mustaschen fanns kvar hade han inte tilllåtelse att representera firman vid konferenser och affärsluncher. Detta senare var han dock endast tacksam för ty ofta när han åt, trasslade mustaschen in sig i besticket.
   För att göra av mustaschen någonstans, rullade han ihop ändarna till två sådana där vackra serpentiner, som han under sin tid som sjöscout lärt sig göra med landgångstrossen på båtdäck; fackuttrycket för dessa serpentiner kom han inte ihåg men det hade ju heller ingen större betydelse. Serpentinerna häftade han fast på vardera kinden med scotch tape. De väckte stor uppmärksamhet. En dag var emellertid serpentinerna alltför stora för att kunna rymmas på kinderna. Då löste han upp dem och drog istället upp mustaschens båda ändar under baskermössan, där förvarade han dem länge och behöll alltid baskermössan på. Ibland utmanade han ödet och försökte klippa mustaschen men alltid med sedvanligt resultat. Varje sådan klippning innebar f.ö. ganska stort besvär, eftersom han dels måste göra sig av med de gamla mustaschändarna och dels måste leda upp den nya mustaschen under mössan vilket var nog så besvärligt i början när mustaschen var färsk och något stel. Därför avstod han efter en tid från alla klippningar.
   Småningom blev han tvungen byta ut baskermössan mot en vanlig hatt med stor kulle. Den dag han också måste byta ut filthatten mot sin höga hatt, frågade hans hustru honom ifall han ändå inte tyckte att han klädde bättre i slätrakning.
   För att inte behöva visa sig mer på kontoret tog han ut hela sin semester och passade samtidigt på att beställa tid hos en läkare. Han valde i läkarförteckningen och stannade slutligen för en, som hade missprydande hårväxt som specialitet. Denne blev emellertid alldeles förskräckt och hänvisade honom till en rakstuga.
   När ingen hatt längre rymde mustaschen, bar han den i en liten korg på bröstet. En dag välte korgen, och medan mustaschen ändå var lös passade han på att binda ihop ändarna och hoppa rep med den. Detta återgav honom hans popularitet bland barnen.
   »Innan du låter mustaschen växa mer, borde du besinna att vi bara har en tvårummare!» sa hans hustru.
   »Och i köket får du inte ha den, för då kommer den upp ibland maten.»
   Nu skall dock ingen tro att han inte led, även om jag inte dröjt vid den sidan av saken. Visst led han. Och ångrade sig! Han ångrade alldeles förfärligt att han någonsin börjat med mustaschodling, särskilt i så stor skala.
   Han insåg nu också tydligt, att han genom att härma Salvador Dalis mustasch inkräktat på annan konstnärs domän, och att all efterapning av vad slag det vara må inom konsten var förkastlig. När han därför en kväll kom till hobbykursen, med mustaschen i en liten flätad mangelkorg på bröstet, slog han upp fotot av Salvador Dali och mumlade en ursäkt för att han gjort intrång på den spanske mästarens område. Och se, som en torr lian föll mustaschen i det ögonblicket från hans överläpp för att aldrig mer växa ut!
   För se den där Salvador Dali, han kan då han...
   
   Ur "All världens berättare" nr 10/1956

Ad blocker interference detected!


Wikia is a free-to-use site that makes money from advertising. We have a modified experience for viewers using ad blockers

Wikia is not accessible if you’ve made further modifications. Remove the custom ad blocker rule(s) and the page will load as expected.

Runtomkring Wikias nätverk

Slumpartad wiki